Att samla kronmynt i Scandics Craft album eller Sandhill kassetter var enkelt eftersom samtliga mynt var ringpräglade och hade samma diameter. Kopparmynten 1624 till 1830 var lite värre eftersom dessa kan ha varierande diameter och inte alltid är perfekt slagna, likaså ställde kopparklippingarna till det. En ny förvaringsmetod måste hittas. Valet föll på ett Lembit skåp.
Tidigare var säkert samlare hänvisade till stora, tunga och exklusiva myntskåp i ädelt trä. Genom plastens intåg kunde nu myntskåpen göras betydligt smidigare och i ett format som faktiskt passade i ett lite större bankfack. Det har genom åren funnits flera tillverkare av myntskåp, men jag tror att de absolut vanligaste skåpen kommer från just Lembit och att dessa började tillverkas i skarven mellan 1960 och 1970 talet.
Använder själv idag myntskåp till polletter och medaljer. Personligen tycker jag att årtalssamlingar och typsamlingar av särskilt mindre valörer inte riktigt passar i myntskåp. Det blir lite för ”pilligt att sortera in mynten och det kan ofta vara ”meckigt” att plocka upp mynten. Detta med risk för att småmynt i hög kvalitet skadas eller varianter på mynt i lägre kvalitet blandas samman. För dessa samlingar föredrar jag olika typer av ramar (MR/TBT). I ramar skyddas mynten och det är lätt att göra anteckningar om varianten eller skriva referensnummer direkt på ramen.
För mynt av riksdalerstorlek tycker jag däremot att skåpen är mycket lämpliga och samlingen blir lättöverskådlig på skåpets brickor.
Skåpet på bilden köpte jag för 35-40 år sedan och det fyller fortfarande sin funktion!
INGEMARS MYNTSIDA >>>