Igår fanns artiklar i media om en stor vikingatida skatt innehållande inte mindre än 1.329 mynt som hittats i Estland. Mynten i skatten kom från Tyskland, England, Sverige, Danmark, Ungern och Italien. Alltså borde skatten ha innehållit en och annan Olof Skötekonung eller Anund Jacob. Den estniska staten löste in skatten. Ersättningen till upphittaren var riktigt bra, inte mindre än 900 000 kronor. Estniska staten ger upphittaren 50 procent av marknadsvärdet. Den svenska Kulturminneslagen (2 kap 16§) är mer återhållsam med ersättning. Upphittaren får enligt lagen metallvärdet uppräknat med en åttondel. Vilket för det estniska fyndet troligen medfört ca 10 000 kronor. Därutöver kan Riksantikvarieämbetet besluta om att lämna särskild hittelön. Hur ofta detta sker har jag ingen uppgift om, men jag har svårt att se att den svenska staten skulle betala nästan en miljon för ett fynd som detta.
Genom den estniska staten ger upphittaren en rejäl ersättning hamnade skatten i statens ägo. Vilket troligen medför att skatten kommer att finnas tillgänglig för framtida forskning. Malmers stampkedjor för de de svenska mynten kan säkert komma att kompletteras. Hade staten inte löst in skatten finns stor risk att den “spridits för vinden” på olika auktionssiter. Det kanske är dags att se över den svenska Kulturminneslagen? och ge den som råkar hitta en skatt, en skälig ersättning. Därmed inte sagt att vi ska släppa användadet av metalldetektorer fritt…