Ingemars Myntblogg

Tror att det är fler än jag som har samma erfarenhet. Ska man vinna intressanta objekt på en auktionssite måste man vara med i sista sekunden. I princip spelar det ingen roll när auktionen avslutas, de sista sekunderna rasar det ofta in en massa bud. Själv har jag börjat ställa in larm när “vill ha mynt” säljs på auktion. Larmet brukar ringa någon minut före avslut. En natt för några månader sedan hade någon lagt ut ett objekt i “svinottan”. Kände dock att jag inte ville bli väckt mitt i natten , utan innan sängdags (runt midnatt) la jag ett bud på runt 1700 och var då högste budgivare med 500. Fick dock inget vinnarmail dagen efter… Någon hade lagt 20! småbud till dess att mina 1700 var uppnått. Smygbudaren vann dock inte objektet utan klockan fyra på natten var inte mindre än tre andra budgivare vakna! Den slutliga vinnaren hade varit osynligt fram till slutsekunderna… Slutpriset blev nästan 3000 kronor.

En annan observation är att objekt med start 1 krona ofta har en förmåga att säljas långt över värderingspris. Samma objekt med ett utropspris på kanske 60-75 procent av värderingspris blir osålt. Naturligtvis ligger det psykologi bakom en-kronas-auktionerna. Säljaren har inte gjort någon värdering utan det är upp till dig att avgöra priset, marknaden och inte säljaren avgör alltså slutpriset. Är köparen lite osäker både på kvalitet (kvalitet anges sällan på internetauktioner) och prisbild för objektet kan det lätt sticka iväg…

Hade tänkt illustrera detta inlägg med skärm-dumpar från en auktion som avgjordes i sista sekunden. Tyvärr hade jag dock raderat den bilden.

Summa summarum så verkar lockpriser vara att föredra vid försäljning. Nu behöver kanske inte lockpriset vara en krona, för en krona behöver inte vara ett lockpris utan kan också vara en signal på att säljaren vill bli av med objektet till vilket pris som helst? Nu är inte en-kronas-utrop någon garanti. Allt som oftast får säljaren bara några enstaka bud på sina låga utrop och ångrar säkert att startpriset inte var högre satt…

Personligen föredrar jag de auktionssystem (olika system) som Haljak, Künker, MISAB med flera använder. Auktioner där sluttiden förlängs om ett bud kommer in i slutsekunderna. Tycker att dessa system är mer “fair” än system där auktionen avslutas vid en exakt tidpunkt och där den som är kyligast och har bäst uppkoppling kan lägga bud när någon sekund återstår. Tror att både säljare och presumtiva köpare generellt tjänar på “tidsförlängningar”.

I morgon kväll, med start 18:00, är det så dags för MISAB internetauktion #7. En auktion där sluttiden förlängs med någon minut vid sena bud (!) och där vi alla, oavsett uppkoppling, har en chans att vinna.
Lycka till med budgivningen!

Ingemar

Tycker du att det ibland är lite tyst på bloggen och hemsida? Då kan du besöka andra medier där myntsidan också är aktiv.
Just nu finns Ingemars Myntsida förutom som hemsida och blogg (den sida du nu besöker) på Twitter och Facebook. I framtiden kanske även på Instagram, Reddit, Pinterest och YouTube!
Fördelningen av besökare, följare och vänner ser lite olika ut. På hemsida och blogg dominerar Sverige och 75-80 procent av alla besökare har Sverige som domän. På Twitter och Facebook finns främst personer från utlandet. På Twitter Europa och USA men på Facebook dominerar övriga delar av världen som Indien, Afrika, Mellanöstern och Kina.
Intresset för svenska mynt verkar finnas i hela världen. Intresset kanske inte är jättestort men mailflödet visar att det finns samlare, intressenter och innehavare av äldre svenska mynt runt om i världen.
Eftersom sidan blir mer och mer internationell försöker jag åtminstone på Twitter och Facebook att varva svenska och engelska inlägg. Hemsida och blogg kommer även framledes att var på svenska och den som vill läsa inläggen på utrikiska får använda något översättningsverktyg.
Klicka på bilderna nedan för att komma till respektive site!

Twitter:
Hemsida:
Blogg:

Facebook:

Trevlig helg!
Ingemar

Rubriken kan låta som ett ”nutidsdrama” där rättegång hålls i november. Men rubriken relaterar till en äldre liknande händelse. För några veckor sedan var jag i Uppsala på NKU och lyssnade på ett intressant föredrag av en bra föredragshållare, ämnet var mindre roligt och handlade om brott mot vårt gemensamma kulturarv. Huvudperson i föredraget var Engeström, föredragshållare Stefan Simander. Det var ett riktigt välbesökt klubbmöte hos NKU där förutom säker ett tjugotal medlemmar även SVT(?) närvarade.

Köpte boken som föredraget kretsar kring ”Fallet Engeström – mannen som plundrade det svenska kulturarvet” författad av Gardell/ Simander när den släpptes för några år sedan och läste den i samma veva. Tänkte inte här försöka recensera varken bok eller föredrag, utan den som är intresserad rekommenderas att läsa boken, åtminstone första tredjedelen har mycket koppling till mynt. I detta blogginlägg blir det i stället egna reflexioner i ämnet.

Mitt bestående intryck är hur naiv omgivningen förefaller vara när en kleptoman och stortjuv härjar. Jag menar här både de som blir utsatta för brott, institutioner och privatpersoner, som de som är avnämare av stöldgodset.

“Roade” mig på försommaren med att läsa igenom den digra förundersökning som gäller stölder (och häleri) på KMK och på Göteborgs museum. Måste säga att jag ser många paralleller mellan detta nya polisärende och det som föredraget handlade om. Det handlar om två personer som åtnjutit omvärldens förtroende och som båda missbrukad det. Men kan omvärlden verkligen varit så oförstående ända in till slutet? Trodde att vi alla hade lite av det som Simander kallar ”spårhundsinstinkter”. Vi anar oråd eller borde åtminstone göra det även om fullödiga bevis saknas.

Jag är övertygad om att offentlighet av både statliga och privata samlingar är den största säkerhetsåtgärden som kan vidtas. Lyssnade för något år sedan på ett föredrag om antikvariska böcker. Tidigare har det ansetts säkrast att ”hålla tyst” om vad samlingar innehåller, detta för att inte i onödan dra till sig obehöriga… Trenden är idag den omvända, gör hela samlingen så offentlig som möjlig och dessutom tillgänglig digitalt. Då vet alla vilken institution som är ägare till boken (myntet) och skulle objektet komma avvägar är det lätt att härleda dess proveniens, vilket borde göra objektet ointressant på den öppna marknaden. Att ett objekt förevisas offentligt (digitalt) har också andra fördelar. Objekten är tillgängliga för forskare var än i världen de befinner sig vilket borde vara till fromma för all forskning, även den numismatiska.

Provenienser förefaller också bli allt viktigare. Ett objekt med en lång och gärna bra provenienskedja betalar sig exempelvis i USA säkert 25-50 procent högre än ett provenienslöst dito. Varför? Naturligtvis finns ett mervärde i att veta vilka betydande och för all del även obetydande ägare som tidigare haft objektet i sin samling. Sedan är det naturligtvis bra att kunna visa att objektet funnits på marknaden en längre tid och inte är föremål för ett nutida kulturarvsbrott. För den som vill läsa mer om vikten av provenienser för att undvika handel med stulet kulturarv rekommenderas boken ”Plundrarna- Hur nazisterna stal Europas konstskatter” av Anders Rydell. Många konstverk som saknar proveniens före andra världskriget är av förklarliga skäl idag i princip värdelösa.

När jag läser boken om Engeström slås jag även av vilket kort minne många förefaller ha. Ena dagen ertappar man tjuven, några år senare gör man gladeligen affärer med densamma, eller ett citat jag hört på annat håll ”sådana objekt dyker bara inte upp…” för att senare omsätta ett dylikt rart objekt.

Värd för föredraget var NKU tillsammans med myntkabinettet i Uppsala. Myntkabinettet är en riktig förebild i musei-sammanhang anser jag. Uppsala går helt rätt väg och utnyttjar alla de möjligheter som “modern” teknik erbjuder och vill att offentlighetens ljus ska prägla ett museum. Den fysiska säkerheten på själva kabinettet kan jag inte uttala mig om men fallet Engeström och för den del även det aktuella ärendet rörande KMK visar att höga säkerhetsarrangemang inte alltid är tillräckligt. Är tjuven ansedd och har hög ställning räcker förmodligen inte “all säkerhet i världen”. Uppsala har valt att digitalisera hela samlingen eller åtminstone stora delar av denna. Upplösningen på bilderna är mycket hög och man pratar om storlek på 100 MB per bild! Objekten är bra beskrivna och tillsammans med bilderna publicerade på nätet. Ur ett säkerhetsperspektiv mycket bra. Men den stora vinsten med att lägga ut objekten digitalt är att som jag skriver ovan att de är tillgängliga för oss alla. Du behöver inte ta dig till Uppsala för att se den fantastiska blodsklippingen 1568, den makalöst vackra 2 öre klipping Gustaf II Adolf eller varför inte den helt ocirkulerade Avestakopeken med röd stämpelglans eller den nu i dagarna aktuella ”Nobelmedaljen” (årets mottagare håller precis på att presenteras).

Lite smolk i bägaren är dock att en av förgrundsgestalterna på Uppsala Myntkabinett kommer att lämna Sverige för ett liknade uppdrag i Tyskland. Men det är bara att gratulera Hendrik till ett prestigejobb även om förlusten för svensk numismatik är stor.

Efter föredraget följde en frågestund. Där blandades intressanta frågor utifrån föredraget med ”plattityder” där fokus hamnade lite utanför själva ämnet för föredraget… Själv valde jag då att ta en fika…

Slutordet får bli: Digitalisera mera och sprid information på internet, det tjänar vi alla-och-envar på!

Ingemar

ps. för ordningens skull ska väl tilläggas att rättegången jag hänvisar till hålls senare i höst och att ingen ännu är dömd ds

Det har varit lite si-och-så med myntsamlandet på senare tid för min del. Visst har det blivit ett och annat objekt till samlingen under sommaren, men inte har det blivit mycket. Besöken på auktionssiter och andra siter har varit få och det har knappast varit någon jakt på objekt alls. Sista veckan har jag dessutom i princip varit helt mynt- och internetfri! Långt upp i fjällen och flera mil från civilisationen. I en miljö som hämtad från vildmarken i “den sista färden” dock utan “banjoduellen” i bakgrunden.

Fick en liten nytändning i myntsamlandet när katalogerna till MISAB 24 och 25 anlände för knappt en månad sedan. Gick all-in som alltid men sedan blev katalogerna liggande, det var först veckan före auktionen som dom studerades ordentligt. Tycker att jag haft relativt dålig utdelning på MISAB de senaste åren och hyste väl inga större förhoppningar denna gång heller, även om ett och annat naturligvis var förmarkerat i katalogen.

Relativt tidigt bestämde jag mig för att denna gång fick det bara bli ett lördagsbesök, dessutom ett kort sådant. Jag har en förmåga att dubbelboka MISAB auktioner. Förra året var det halvmaran, denna gång en mycket nära släkting som nått en ansenligt ålder. Hela släkten skulle på besök och jag ville inte var familjens “svarta får” och utebli. Lyckades dock senarelägga uppvaktningen något, vilket medförde att jag kunde delta under auktion 24 (samling Ertzeid) fram till Carl XIV Johan men inte efter lunch då auktion 24 avslutades och den svenska delen (mynt) av auktion 25 missade jag också. Det fick alltså bli några anbud på auktion 25. Men resultat förra helgen blev mycket magert för att inte säga anorektiskt…

Annars var det som vanligt fullt på Sheraton och fattas bara. Denna gång hade MISAB verkligen bjudit upp till auktion med både mynt från Ertzeids som Svenssons samlingar. Mängder med fina provinienser alltså. Utan att studerat dessa noggrannare minns jag förutom de två redan nämnda bland annat dessa. Hagander, Bonde, Holmberg, Ekström, Lindberg, Schmitz, Pripp, J.Andersson, Bonnier, Berghman, Törngren och Cavalli. Antalet R i de båda katalogerna är så många att jag inte orkat räkna dem.

Den del jag deltog på i lördags, samling Ertzeid, var det riktig fart på särskild vad gäller guldet noterades säkert flera rekordpriser. Men även övrigt material gick mycket bra. Det verkar inte just nu spela någon roll om det är toppmaterial eller mer normalt material som säljs, allt blir det budstrid om! Visst kanske utropspriserna delvis bidrar till detta, eftersom dom oftast kanske är lite väl lågt satta. Men jag tror att budstriderna främst beror på ett just nu ovanligt stort intresse för mynt och numismatik. Eftersom jag i princip varit helt “off-line” senaste veckan har jag varken hunnit analysera auktion 24 eller ens ta del av slutresultaten från auktion 25, mer än några enstaka noteringar. Bland annat att både rekord för MISAB och för danska mynt noterades då gylden 1527 passerade miljongränsen inklusive köparprovision! På MISABs hemsida såg jag dessutom att det blivit omsättningsrekord den gångna helgen!

Vad gäller NKU föredraget förra veckan blev jag riktigt inspirerad (i sammanhanget kanske fel uttryck?). På hemresan från Uppsala i torsdags och på jobbresan i fredags fick jag säkert ihop embryon till minst 3-5 blogginlägg. Jag har läst både boken och den aktuella förundersökningen grundligt. Likheten mellan Engeström-fallet och det som nyligen hänt på KMK är slående. Förvånas särskilt av “naiviteten?” bland de som funnits i hvudpersonernas närhet både professionellt och privat. Hur kunde dom blunda eller inte låtsas om det som hände? (vissa namn dyker dessutom upp båda gångerna…). I grunden är detta två mycket allvarliga kulturarvsbrott där vi alla kan se oss som målsägare, inte minst vi som intresserar oss för numismatik. Om det blir flera blogginlägg i ämnet eller publicering i annat format får jag återkomma till. Håller dock löftet från tidigare och ett mindre blogginlägg i ämnet kommer att komma.

Ingemar

Uppdaterad 30 september: Rättar till de värsta stavfelen, inte lätt att skriva på en smartphone…

Det blev tyvärr ingen resa till Norrköping. Gick upp i “ottan” men kände redan till kaffet att jag inte var helt kry. 4-5 timmars bilresa och ett troligen lika långt mässbesök kändes övermäktigt. Så här ett antal timmar senare inser jag att valet i morse var klokt.

I våras var jag dubbelbokad, Stockholm halvmarathon + Norrköpingsmässan den 9 september. Hade samma problem med dubbelbokning förra året men då gick det bättre. MISAB auktionen på Sheraton och startplatsen för halvmaran låg bara ett par hundra meter från varandra. Avståndet Norrköping – Stockholm är betydligt längre.

Av årets “dubbelbokningen” blev det alltså intet… Maran bokades av redan på försommaren på grund av en skada och det var tur, för med en kraftig förkylning i kroppen hade 21,1 km varit en omöjlighet idag.

Istället har jag ägnat förmiddagen åt min nya fotostudio…

Att fotografera mynt är en konst. Visst är vi många som försökt och det med skiftande resultat. Själv föredrar jag dagsljus. Men eftersom den ljusa delen av året är kort förevigas de flesta mynten med någon form av stödljus. Du känner säkert till problemen detta medför. Bilderna blir ofta röd- eller blåaktiga beroende på ljuskälla. Dålig belysning och långa slutartider medför också att bilderna blir suddiga vid minsta lilla rörelse.
Av en slump hittade jag en liten enkel portabel fotostudio med LED-belysning som “nästan var gratis”. Efter tre-fyra veckors leveranstid anlände så paketet från Kina i veckan.

Jag har precis invigt studion och fotat några mynt och medaljer. Måste säga att jag är nöjd med resultatet. Nu ska tilläggas att jag använde mobil-kameran och inte den vanliga digitala kameran vilken normalt ger bättre bilder.
Visst blir den vita bakgrunden något blåaktig i LED-lampornas sken, vilket naturligtvis spiller över på det fotade objektet. Men med ett enkelt redigerings-program bör denna blå nyans lätt kunna plockas bort och objektet får en färg som mycket bra återspeglar hur objektet set ut i dagsljus. Med ett riktigt bildbehandlingsprogram blir resultatet ännu bättre.

Personligen tycker jag foton blir allt viktigare. Det digitala bilderna har jag alltid med mig i telefonen och datorn via “molnet”, tillgängliga bara några knapptryckningar bort! De fysiska objekten kan då förvaras under säkra förhållanden i ett bankfack. På mässor och auktioner finns alltså samlingen alltid med. Vilket är bra för bedömningen om de utbjudna objekten håller högre kvalitet än det befintliga eller om det är en ny variant som utbjuds! Bilderna kan också vara bra om olyckan skulle vara framme och försäkringen skulle behöva utnyttjas…

Nu håller inte den nyinköpta studion någon högre kvalitet och den kommer troligen inte att vara i bruk så länge. Men studion gav mig idéer kring hur en mer permanent studio med LED-lampor (samt kanske med någon annan ljuskälla för att få bort det kalla blå ljuset) skulle kunna byggas upp. Självfallet återkommer jag i ämnet när väl hemmabygget kommer igång!

(… ja, kanske blir det en och annan “öring”)

Nu har det varit tyst på bloggen sedan i mitten av maj. Jag tog det ”sommarlov” jag ofta pratat om men som aldrig tidigare blivit av. Nu blev ”sommarlovet” betydligt längre än planerat och orsakerna till detta kan säkert diskuteras. En orsak är en viss mättnad och trötthet efter att i nästan två sekel försökt hålla en svensk sida om mynt och numismatik levande. Ibland sinar inspirationen och det var nog det som hände i våras. Även om få tror det så lägger jag mycket tid på Myntsidan inte minst med att besvara alla mail som den genererar.

Om det varit tyst på hemsida och blogg har jag under sommaren försökt hålla liv på Twitter-kontot och tror att ”mynt-tweeten” dominerat även om dom fått konkurrens av mycket annat. Ingemars Myntsida har genom åren fört en ganska anonym tillvaro på Facebook. I månadsskiftet juli/augusti hände dock något jag inte kan förklara. Vänförfrågningarna har fullkomligt rasat in och trots att jag varit mycket restriktiv med att acceptera förfrågningar har antalet vänner gått från knappt 100 till nästan 300 bara under augusti! Merparten är myntsamlare som finns i utlandet. Samma sak med Twitterkontot där samlare från andra länder dominerar. Numismatiken har verkligen blivit gränslös efter internets intåg!

Twitter: https://twitter.com/Myntsidan
Facebook: https://www.facebook.com/ingemars.myntsida

Nog om detta. Framför oss ligger nu en spännande höst med många trevliga aktiviteter på agendan. Här är några av dessa.

Myntmässa i Norrköping 9 september
Myntmässan i Norrköping står först på tur, redan nu till helgen. Tror att Norrköping tillsammans med Sigtuna är mina båda favoritmässor. Visst är säkert Helsingborg både störst, bäst och vackrast men eftersom ett besök på FriMynt för min del medför minst en två-dagarsaktivitet som inkluderar både en lång resa och övernattning(ar) har Helsingborg fallit ned på tredjeplatsen.

Tidigare i våras var den 9:e september dessutom dubbelbokad med Stockholm halvmaraton och Norrköpingsmässan som kolliderade i tid. Under sommaren föll dock av olika skäl det förstnämnda bort och ännu har jag inte helt beslutat mig för om det blir en resa till Norrköping eller inte, även om det just nu lutar åt ett besök.

MISAB 23-24 september
Två helger senare är det dags för det jag vill beteckna som höstens höjdpunkt för oss som intresserar oss för svensk numismatik, MISAB 24 och 25. Som vanligt har Dan vaskat fram mängder med trevliga objekt. Denna gång dominerar första (av tre) delen av Ottar Ertzeids stora samling rikssvenska mynt tillsammans med bra objekt från Sven Svensson. Men även övriga inlämningar ”går inte av för hackor”. Snacka om ett delikat smörgåsbord där det borde finnas godsaker för alla ”att hämta”. Det bör bli såväl omsättningsrekord som stort internationellt deltagande på Sheraton helgen den 23-24 september.

För egen del har det dock blivit relativt få markeringar i katalogen. Har kanske hamnat i ett läge där samlingen ”enklare” typmynt börjar ha få luckor. Luckorna av större och svårare mynt är däremot betydande. Men de kvaliteér och ofta rariteter som Ertzeids och Svenssons samlingar erbjuder ligger i prisklasser som överstiger min samlarbudget eller åtminstone det pris jag är beredd att betala för ett enskilt objekt till samlingen. Men fortfarande är det några veckor kvar och under den tiden kommer säkert antalet markeringar att utökas! Annars får jag sikta in mig på MISABs internetauktioner som enligt ryktet blir 2-3 till antalet under hösten. Trots att det just nu finns få markeringar i min katalog kommer det förutom anbud till auktionen med största sannolikhet även bli deltagande under vissa delar av densamma.

Andra datum att hålla i huvudet hösten/vintern 2017
– 15 september, vilket är sista ansökningsdag denna höst för medel från Sven Svenssons Stiftelse
– 30 september den årliga myntmässan hålls i Lund
– 7 – 10 oktober då en trevlig föreläsningsserie av Dr. Amandry genomförs i södra Sverige, bl.a. på myntdagen i Lödöse den 8 oktober
– Vecka 45 äger, rättegången mot en f.d. chef på myntkabinettet och en mynthandlare, rum i Stockholms Tingsrätt. Åtalen gäller bland annat stöld och häleri.
– 11 november går Phileas Myntauktion 13 av stapeln i Stockholm

Det finns naturligtvis många andra evenemang att besöka höstterminen 2017, bl.a. utländska auktioner med svenskintresse, flera av dessa hittar du i min Numismatiska Agenda.

På återhörande!

Ingemar

1998, tror att det var i just maj, publicerade jag mig för första gången under namnet “Ingemars Myntsida”. I 19 år har mitt lilla projekt pågått och nästa år är det jubileum “Ingemars Myntsida 1998-2018”!
Om jag därefter ska sträva efter att även fira 25-30-40-50 år får jag återkomma till.

I år tänker jag även ta ett riktigt långt sommarlov från “Ingemars Myntblogg” och återkommer först framåt hösten.

Under sommaren kan det dock bli några tweets, nödvändigtvis inte numismatiska, från strandkanten.
Du följer mig på @Myntsidan eller på Ingemars Myntsida där alla tweets kan läsas.
Får passa på att önska alla besökare en riktigt bra sommar!!!!

Ingemar

Att samla kronmynt i Scandics Craft album eller Sandhill kassetter var enkelt eftersom samtliga mynt var ringpräglade och hade samma diameter. Kopparmynten 1624 till 1830 var lite värre eftersom dessa kan ha varierande diameter och inte alltid är perfekt slagna, likaså ställde kopparklippingarna till det. En ny förvaringsmetod måste hittas. Valet föll på ett Lembit skåp.
Tidigare var säkert samlare hänvisade till stora, tunga och exklusiva myntskåp i ädelt trä. Genom plastens intåg kunde nu myntskåpen göras betydligt smidigare och i ett format som faktiskt passade i ett lite större bankfack. Det har genom åren funnits flera tillverkare av myntskåp, men jag tror att de absolut vanligaste skåpen kommer från just Lembit och att dessa började tillverkas i skarven mellan 1960 och 1970 talet.
Använder själv idag myntskåp till polletter och medaljer. Personligen tycker jag att årtalssamlingar och typsamlingar av särskilt mindre valörer inte riktigt passar i myntskåp. Det blir lite för ”pilligt att sortera in mynten och det kan ofta vara ”meckigt” att plocka upp mynten. Detta med risk för att småmynt i hög kvalitet skadas eller varianter på mynt i lägre kvalitet blandas samman. För dessa samlingar föredrar jag olika typer av ramar (MR/TBT). I ramar skyddas mynten och det är lätt att göra anteckningar om varianten eller skriva referensnummer direkt på ramen.

För mynt av riksdalerstorlek tycker jag däremot att skåpen är mycket lämpliga och samlingen blir lättöverskådlig på skåpets brickor.

Skåpet på bilden köpte jag för 35-40 år sedan och det fyller fortfarande sin funktion!

INGEMARS MYNTSIDA >>>