Då har man återhämtat sig efter gårdagens auktion. Sittningen i soffan igår kväll blev också långvarig och spännande. Gick upp 0630 och släckte lampan strax efter 0200, idag blev det sovmorgon!
Eftersom slutprislistan ligger ute kommenterar jag inte slutpriserna mer än det jag gjorde igår. Omsättningen på Lindberg blev runt 7,5 mkr och på Lundberg runt 0,5 mkr.
Slutresultatet på främst Lindberg visar att det finns gott om “pengar i ladorna” och att bra mynt just nu är högintressanta. Det har varit en otrolig utveckling på svenska mynt den senaste 10-15 års perioden. Teorier om utbud och efterfrågan kanske måste omvärderas? Utbudet har varit enormt på senare år med Bonde och Hagander i främsta linjen. Många nya intressenter har kommit in på marknaden och det ökade utbudet har fått efterfrågan att öka riktigt rejält. Priserna i sig är relativt oviktiga dom går upp och ned, det viktiga är att intresset för mynt och numismatik verkar öka konstant. Vilket märks inte bara på auktionspriser utan också på att mer och mer litteratur kring numismatik ges ut. För bara några veckor sedan kom NNÅ #1. NNÅ har frångått den gamla årtalsserien och istället inlett en ny nummerserie. Förutom NNÅ vet jag att ytterligare en bok har givits ut i dagarna och att fler är på gång. Återkommer till detta!
Efter resultatet på Lindberg auktionen är det lätt att glömma polletterna från Lundbergs samling. Det var långt ifrån lika fullt i auktionssalen på förmiddagen, kanske ett 30-tal intressenter. Priserna blev överlag bra även om de prisrekord jag spekulerade om häromdagen uteblev. Förbundhärspolletterna blev relativt billiga 9000 respektive 17000 kronor. Weget-B slutade på 16000 alltså obetydligt lägre än systerpolletten Weget-C som såldes på Möckelsnäs förra året. Om mina köparnoteringar stämmer ligger nu båda dessa Weget-polletter i samma samling.
Om mynten har haft en stadig utveckling uppåt så är intresset för polletterna lite “svajigare”. De äldre polletterna tycker jag gick billigt, de tre ovan inkluderat. Ångslupspolletterna blev nästan alla dyra. Naturligtvis beroende på att två tre samlare av just dessa polletter drev upp slutpriserna. Nu kanske det är fel att prata om dyra polletter, då det ofta handlar om högst någon tusenlapp per styck. De “moderna” mässingspolletterna är dessutom relativt outforskade och jag är säker på att det döljer sig många rariteter bland dessa. Vid varje auktion dyker det alltid upp “nya” ångslupar från någon ort i landet.
Själv fick jag med mig några objekt till samlingen och var flera gånger med i budgivningen på de båda auktionerna. Alltså en klart bättre auktion för min del än MISAB 13.
Nu får vi se fram emot MISAB 16. Jag vet att inlämningarna har “stått som spön i backen” och att MISAB 16 liksom kommande MISAB auktioner med all säkerhet kommer att blir riktigt bra! Men först får vi alla myntintresserade ta en välförtjänt sommarsemester efter ett ovanligt intensivt halvår på myntfronten.
