Idag fick vi nya mynt och en ganska stor förändring av myntfloran. Mynten blir betydligt mindre än de mynt vi och våra förfäder varit vana att hantera. Vilket tydligt speglar kronans värde idag, när jag var ung gick det att köpa en stor påse godis för en krona…
Enkronan har haft samma utformning sedan 1875 alltså i 141 år och tvåkronan i 140 år, även om tvåkronan inte funnits i cirkulation på säkert 30-35 år. Den gamla tvåkronan, de i nickel från 1968-1971, kan du handla för. De före 1968 kan du, men ska du inte, handla för då dessa innehåller silver till ett värde av minst 15-20 kronor. Femman om vi undantar guldfemmorna är en relativ ny valör. 1954 introducerades silverfemman men det var väl först 1972 när den mindre nickelfemman släpptes som valören blev riktigt populär och fick sitt genomslag som betalningsmedel.
Annars är det väl främst när vi byter kung som hela myntserien byts ut. Värdeminskningen gör också att mynten blir mindre och valörerna högre. Vi som har några år på nacken har varit med om tre förminskningar av mynten. 1972 blev både femman och femöringen mindre och 1992 var det 50 öringens tur. Att nominalen ökat har bara skett en gång om vi räknar bort alla jubileumsmynt. 1991 fick vi en ny valör tiokronan, en valör som även framöver behåller sin form från 1991. Att vi denna gång inte fick en ny valör är lite konstigt, visst borde en tjugo-krona varit på sin plats istället för papperstjugan? En valör som finns som mynt i våra nordiska grannländer och som värdemässigt bra överensstämmer med valören 2 Euro i övriga Europa. Varför vi behöll tjugan som sedel finns säker att läsa i förarbetena, men dessa har jag varken lust eller möjlighet att kolla just nu.
Som traditionen bjuder vill naturligtvis en myntsamlare som jag, även om moderna mynt inte roar mig, ha de nya mynten. Begav mig därför i eftermiddags till Riksbanken som på premiärdagen hade öppnad ett litet växlingskontor där hugade spekulanter kunde växla till sig en liten påse med nya mynt. För 120 kronor växlades man till sig en 100 kronors sedel (Greta Garbo), två femkronor, tre tvåkronor och fyra enkronor.
Nu var det varken ”lapp på luckan” eller någon anstormning på Riksbanken. Det fanns ingen kö alls, varken vid ingången eller vid växlingsdisken. Hela proceduren tog för mig ett par minuter inklusive besök på den tillfälliga utställning som anordnats. Förra året när nya sedlar släpptes var det faktiskt kö och samma procedur tog då över en halvtimme… Fick mig dock ett ”leende på läppen” då killen efter mig i kön valde att betala med 120 enkronor av den gamla typen, eftersom dessa mynt nu ska tas ur cirkulation!
I dessa bankkort och swish-tider börjar nog mynten allt mer att spela ut sin roll som betalningsmedel och på sikt kanske även sedlarna går samma öde tillmötes? Vilket kanske dagens ”premiärfest” tydligt visar. För den yngre generationen, som jag känner den, är mynt inget man vill ha i fickan och den största relationen barnen har till mynt är pappas intresse för dessa runda, ofta slitna metallföremål…
Men det var länge sedan mynt (och numismatik) fick sådant utrymme i media som det gångna året! Kanske har uppmärksamheten skapat några nya intressenter? Även de närmaste veckorna kommer mynt att diskuteras och då särskilt när de hamnar i plånboken för första gången. En och annan kommer säkert att lägga undan det ”första” myntet som minne. Vilket kanske kan bli de första mynten i en framtida samling!