…som Gert Fylking brukade uttrycka det när en för allmänheten helt okänd författare tilldelades Nobelpriset i litteratur. Ibland letar man och letar och så dyker ett objekt man sökt i många år helt plötsligt upp!
Överpräglingar och kontramarkeringar har alltid intresserat mig. Tror det har sin upprinnelse i mitt tidiga intresse för 1 ÖrKM, mynt som de första åren nästan alla är överpräglade på nödmynt. Sedan uppstod även ett visst intresse för de tidiga skillingmynten överpräglade på 1 och 2 ÖrSM.
Kontramarkeringar finns också i många olika varianter. För min del kanske “kontramarkeringarna” började med s.k. färgarpenningar, hålslagna och med nummer försedda ofta mindre kopparmynt. Även här är 1 ÖrKM rikligt representerade.
Kontramarkeringar av mynt finns både som mynt och polletter.
Som pollett finns exempelvis 1 ÖrKM kontramarkerade med delar av de Piperska adelsmärket, en stjärna och en kvist, från Andarum. Ett annat exempel är skilling mynt från Carl XIV Johan med kontramarkering J.A.K. för Storberga Säteri.
Ett annat område är kontramarkeringar på mynt och som använts som mynt. Här finns flera exempel från den svenska historien. Kontramarkeringar för att markera att vissa mynt är gångbara i den sista svenska besittningen Saint Barthélemy. Utlänska mynt kontramarkerade av svenska staten i Wismar 1715, rikssvenska mynt med kontramarkering för Riga 1705 och slutligen kontramarkerade 1/48 taler Karl XI Pommern med hög silverhalt för Anklam, Greifswald, Stettin och Stralsund.
Kontramarkeringar finns också på tvåmark bl.a. Carl XI där Strassburgs vapen slagits in eller de mycket rara ryska kontramarkeringarna på mynt i taler-format, bl.a. på en Christina riksdaler, så kallade Jefimok-mynt.
Det var 1/48 taler från Pommern jag tänkte fokusera på. Det finns en hel del kontramarkeringar därifrån, dom är inte rara men ändå relativt sparsamt förekommande. Själv har jag i alla år saknat kontramarkeringen från Anklam, den med ett krönt A. Tror mig bara sett några enstaka exemplar när jag gått igenom gamla kataloger och i Ottar Ertzeids stora samling besittningsmynt saknades Anklam, vilket antyder dess svårighetsgrad. Det första mynt jag sett till salu på mycket länge dök upp på MISAB härförleden, inget toppexemplar men dock en Anklam. Nu föll det sig inte bättre än att bänkgrannen på Sheraton också hade siktet inställt på Anklam och lyfte spaden. Jag var med en bit men “artig som jag är” la jag efter lite budgivning ner min spade. Tror bänkgrannen som är förtjust i kontramarkeringar köpte tre-fyra av totalt sex utbjudna kontramarkeringar Pommern den gången.
Nu dök en luckfyllare upp förra helgen på eBay. Kontramarkeringen i sig var tydlig men övriga myntet har mycket att önska. Eftersom jag inte alltid i första hand är ute efter kvalitet tänkte jag strida för myntet och jag lyckades med mycket god marginal bärga en kontramarkering Anklam och nu har jag en komplett serie och dessutom en helt ny myntort i samlingen. För övrigt det enda “svenska” myntet från Anklam!
Jag har skrivit om det tidigare. Att det är svårt att få återuppleva den känslan som ibland i ung ålder uppstod när ett visst mynt kunde läggas till samlingen. Fick trots den urusla kvaliteten åter uppleva den känslan förra helgen.
Ibland behövs inte så mycket för att göra en myntsamlare glad
Ingemar