När man har en hemsida om mynt får man många frågor om mynt och särskilt rörande värdet på dessa. Jag har som princip att svara på alla frågor som rör mynt i någon form. Måste erkänna att säker 95 procent av alla värderingsfrågor rör “kilovara” i varierande form, men att det också dyker upp frågor om riktigt vassa och spännande objekt.
I några blogginlägg tänkte jag sammanfatta lite av innehållet i alla dessa frågor under rubriken “morfars samling”.
Tyvärr måste jag konstatera att jag gör många besvikna när jag värderar deras “urgamla” mynt till inte mycket mer än metallvärde. Men så ser verkligheten ut, det är få mynt från Oscar II och framåt som har ett samlarvärde som överstiger metallvärdet vid försäljning. En gång vräkte en besökare hot och okvädesord över mig. Jag var den störste lurendrejaren som gick på denna jord, när jag värderade hans ärvda mycket sällsynt mynt till 100 kronor. Jag försökte förklara hur jag kom fram till värderingen med resultatet av ännu fler hätska mail… Först när jag skickade en länk till Traderas avslutade auktioner, där ett 20-tal identiska mynt de senaste 60 dagarna sålts för mellan 35 och 105 kronor fick jag en ursäkt…
Oftast räcker det med en enklare beskrivning eller ett par foton av en samling för att göra en första grov värdering. Alltså att få en snabb överblick av samlingen. Vet att frimärkssamlare brukar titta på första sidan i ett album och utifrån denna i princip kan värdera hela albumet utan att bläddra vidare. En ”översiktsbild” ger också information om det finns några bättre exemplar som värderas betydligt högre. Svåra årtal, höga kvaliteter eller mynt av vilka det finns svåra varianter, exempelvis en tvåkrona 1878 som i bästa fall har ett OCH på åtsidan.
De flesta mailen rör alltså det som brukar betecknas som “kilovara”. Rådet blir ofta att eftersom det ekonomiska värdet är lågt (silvermynt undantaget) kanske barn, barnbarn eller någon annan släkting eller granne har större glädje av mynten än att dessa säljs för en låg summa. Kanske kan mynten vara roliga att ha när barnen ska leka affär (om man nu gör det idag?). I bakhuvudet har jag naturligtvis att en påse “urgamla” mynt kan väcka intresse och kanske vill innehavaren någon gång i framtiden dyka djupare i påsen och kanske då även börja intressera sig för mynt! Det var så det började för mig, och säkert för många av er som läser min blogg.
Hur du kan hantera ”morfars” samling om du ska sälja den återkommer jag till i ett senare inlägg (totalt har jag planerat fem små inlägg om ”morfars” mynt, övriga kommer de närmaste veckorna).