Visst är medaljer trevliga. Tyvärr räcker inte “kassan” till allt. Därför har jag riktat in mig på de svenska mynten och polletterna. Men några medaljer har det ändå blivit, främst medaljer med numismatisk anknytning. Därutöver finns det ett antal medaljer från “förr” i samlingen. Inga medaljer jag köpt utan medaljer jag fått för olika idrottsprestationer, från den tid då kroppen fortfarande var spänstig och lätt…
Någon gång i våras, tror att det var några veckor efter påsk ställde jag mig framför spegeln, stående på en våg… Där insåg jag att det jag såg både i spegeln och i de digitala siffrorna inte var någon vacker syn… Jag rannsakade mig själv och insåg att det var för mycket av “dolce vita” samt att det inte går att vila sig i form. Det var god mat och dryck som byggt den kropp jag såg… Detta i kombination med “noll” motion och stillasittande jobb och hobby, är inga framgångsfaktorer. Tror att jag försökt vila mig i form de senaste 15-20 åren… Mat och dryck vill jag inte ge avkall på, men något behövde göras. Jag begav mig till närmaste sportaffär och inhandlade ett par “löpardojor” och började träna! Första rundan bestod av 400 meter joggning varvat med några kilometers promenad. Jag var helt slut efter detta “maraton” och dagarna efter led jag av svår träningsvärk… Med en dåres envishet har jag sedan “plågat” mig Strandvägen runt,ett par tre (fyra) gånger i veckan. Sakta men säkert har promenaden ersatts av joggning och till slut något som i bästa fall skulle kunna kallas “löpning”. Idag njuter jag av havsutsikten! Till och med under semestern fanns “löpardojorna” med och då blev det lite “höghöjdsträning” vid övernattningen i Kitzbühel, dock inte i backen för “Hahnenkammrennen”…
I kväll blev det “tävlingspremiär i modern tid…” sprang min delsträcka på Bellmansstafetten på en för mig riktigt hygglig tid… Medaljer är trevliga. På SNF:s årsmöte i Lund fick jag en medalj som jag är mycket stolt över. I kväll blev jag utan medalj trots en “idrottslig prestation (på hög nivå)…”. Hade hoppats på en deltagarmedalj för att jag genomfört loppet eller åtminstone att det skulle säljas någon slags minnesmedalj, men tji fick jag…
Om du tycker att det varit tunt med blogg-inlägg de senaste månaderna får jag alltså ursäkta mig med att jag tagit till mig en variant på ett känt Bengt Bedrup (Bosse Parnevik)-citat från 70-talet.
Kampen för en “löpar-medalj” fortsätter och nu höjer jag ribban! Kanske är det dags i något lopp framåt vårkanten?