Tror att jag skrivit om det tidigare. Barnen och sambon för den delen också, är helt ointresserade av min hobby. Visserligen gillade sambon besöket i Helsingborg för två år sedan. Hon shoppade rejält (dock inte på Idrottens Hus) och var mycket nöjd med resan över till Danmark. Än idag pratar hon om det besöket och frågar när vi ska åka nästa gång!
Sonen har varit med några gånger. Myntets dag för ett antal år sedan var ett av dessa tillfällen. Det året var jag den bästa kunden på Myntkrogen, vet inte hur mycket godsaker jag mutade honom med för att kunna få lite “egen tid” att titta på mynt. Trots att några mynthandlare också “mutade” den yngste besökaren det året, med både mynt och sedlar ville han bara därifrån…
När dottern och jag besökte Slottet och Livrustkammaren ett par år senare och passerade Sveriges Ekonomiska Museum vägrade hon ens gå i närheten. Någon “myntmässa” skulle hon minsann inte besöka… jag vet inte vad sonen hade “tutat” i henne, men hon var inte “mutbar” trots att mutorna var både stora, dyra och söta…
Så plötsligt vänder (händer) det! En 2 daler från senaste MISAB auktionen intresserade hela familjen. Alla tre var riktigt imponerade och vill vända och vrida på plåten. Efter den dagen har jag fått plocka fram plåten tre-fyra gånger när vi har haft gäster, och observera det är aldrig jag som föreslagit att vi ska ta fram den!
De senaste veckorna har det blivit ganska många myntinköp från olika håll och när jag kom hem från Lund frågade dottern direkt, köpte du något coolt mynt på “semestern”!!! Jag visade upp några av den senaste veckans trevliga inköp. Varvid dottern snabbt replikerade, -köpte du inget coolt mynt??? Vad är ett coolt mynt frågade jag intresserat. Sådana där stora tunga mynt, dom är coola!!!
Kanske ska jag bli plåtmyntsamlare så att familjen får ett gemensamt intresse? Till Älmhult och de “små polletterna” lär jag dock inte få med familjen. Möjligtvis om jag skulle kunna berätta en bra historia om WEGET-polletten? Nej, jag vågar inte chansa, jag åker själv…
Trevlig helg!