Råkade för några veckor sedan ut för ett falskt mynt på Tradera, en riksdaler 1775. Kvaliten var urusel, men jag tyckte ända att den kunde vara värd dryga silvervärdet, knappt 200:-. Myntet var avbildat, en ganska dålig bild som jag inte ägnade någon större uppmärksamhet… Myntet anlände och jag fattade direkt misstanke, något kändes inte rätt. Kontrollvägde myntet och vikten visade sig bara vara 22 gram. Rätt vikt för en riksdaler är 27-29 gram (hänsyn tagen till förslitningen.) Vid närmare efterforskning visade det sig att denna kopia var känd redan 1971. Förfalskningen omnämns i Tarras-Wahlbergs trevliga bok “Mynt från början”. Jag hade alltså ovetande köpt en sedan länge känd tenn-kopia…
Säljaren var seriös, han sålde “myntet” i god tro och hävde köpet direkt efter mitt påpekande.
Priserna på svenska mynt ökar stadigt. Tillverkningen av kopior blir allt billigare, jmf. de mynt som idag nytillverkas i Kina. Detta sammantaget talar för en ökad risk att kopior dyker upp på marknaden. Jag tycker att vi alla som seriösa samlare har en skyldighet att informera såväl säljaren, men även förmedlaren (ofta auktionssiter) om det är nödvändigt, när vi identifierar kopior. Kopior är ett otyg som riskerar att skada förtroendet för vår hobby.
Ett mycket bra initiativ har tagits av Trintens Myntsida – en förteckning över kända svenska kopior. Delge gärna “Trinten” dina egna kunskaper om falska mynt och kopior, det har vi alla nytta av!