Så har Frimynt-helgen 2008 avverkats. Liksom förra året har mässan reducerats till en dag från att tidigare varit ett tvådagars evenemang. Jag tror inte att man förlorat på att minska ned öppettiderna, har själv aldrig varit i Helsingborg en söndag men förstår av andra samlare att söndagen tidigarer varit relativt avslagen.
Utan att ha pratat med arrangören gör jag bedömningen att besökarantalet var betydlig lägre än förra året. Vad gäller tillgängliga mynt så är materialbristen påtaglig. Att utbudet minskat p.g.a. den stora efterfrågan på mynt visar sig klart i prisbilden på bra mynt. Till skillnad från börsen så är det hausse i den svenska myntvärlden.
Materialbristen är som sagt påtaglig, trots det är utbudet på FriMynt såpass stort att jag tror alla samlare kommer hem med åtminstone ett eller ett par nya mynt till samlingen. Är man variantsamlare som jag bl.a. är och ofta sätter olika varianter före toppkvalitet så finns det alltid mynt att inhandla på Frimynt.
En tråkig tendens som många samlare talat om i många år är att många handlares brickor gapar tomma redan strax efter öppningsdags klockan elva. Jag har svårt att tro att någon handlare åker ned med tomma brickor, går brickorna inte att fýlla med “toppmynt” så lär det alltid finnas andra mynt att lägga ut… Jag har inte belägg för att det förekommer en “för”-handel innan mässan öppnar men det mesta talar för det. Om godbitarna är sålda redan innan samlarna släpps in, varför skall då samlarna åka till mässan? Det kostar trots all både tid och pengar att ta sig från hemorten till Helsningborg. För egen del handlar det om drygt ett dygn samt över 120 mil tur och retur. Om Frimynt skall ha en chans att överleva, tror jag Frimynt måste bli en mässa där de tillresta samlarna ges möjlighet att köpa de mynt som utbjuds.
Som vanligt, jag tror det var sjätte året i rad, åkte jag buss med Myntklubben Skilling Banco från Linköping. Att åka med klubben är alltid lika trevligt och halva nöjet med FriMynt är samvaron med myntsamlare på E4:an tur och retur Linköping.