Kring år 1000 började de första svenska mynten att präglas. Mynten var inspirerade av de engelska mynt. Innan denna period cirkulerade flera olika utländska mynttyper i Sverige. Mynten representerade då inte sitt präglade värde utan värderades istället efter vikt och silverhalt. Naturligtvis har vi haft en handel även innan denna viktekonomi. Byteshandel har säkert förekommit så länge det funnits människor på jorden. Även de första människorna inom det landområde som vi idag kallar Sverige idkade byteshandel. Den som var en duktig jägare fick naturligtvis ett överskott på kött och hudar. Den som var en duktig stenhuggare kunde framställa flintaföremål och krukmakaren olika typer av förvaringskärl. Vissa av dessa bytesvaror var färskvaror som inte kunde sparas utan som måste förbrukades relativt omgående. Andra varor var mer värdebeständiga och kunde behållas fram till den dag ett lämpligt bytesobjekt dök upp.
Under stenåldern borde olika föremål av flinta utgjort hårdvaluta. Föremålen var inte helt enkla att framställa, de var värdebeständiga, oömtåliga och lätta att förvara. Fick dåtidens människor överskott på någon vara kunde man alltid byta denna mot ett flintaföremål. Flintaföremålet kunde sedan gömmas undan och tas fram när en ny bytesaffär blev möjlig. Den avbildade yxan kan alltså vara ett mycket tidigt “svenskt” betalningsmedel. Ett betalningsmedel som användes långt innan de första mynten började präglas av kungar i Lydien 6-700 år före kristus.
En yxa passar väl inte riktigt in i en myntsamling men pryder ändå sin plats där, som ett möjligt betalningsmedel från stenåldern !