Deltagarna på årsmötet hade ett digert program att se fram emot.
Uppsala universitets myntkabinett. Några mynt från denna fina samling etsar sig naturligtvis kvar på näthinnan. Från utställningen nödmyntet Phoebus 1718, 5 kopeken 1778 och åtta daler 1663 alla i ypperlig kondition och från föreläsning i Sala silvergruva två mynt som jag inte kommer ihåg från utställningen men som finns i samlingen 1/2 mark 1536 och 1 mark 1690. Två mynttyper som jag aldrig tidigare sett eller läst om. Mynten i samlingen finns att beskåda på kabinettes hemsida.På kabinettet fanns också en mycket trevlig Brenner med Ziervogels namnteckning.
Efter myntkabinettet besöktes domkyrkan där bl.a. Gustav I och Johann III, två ur myntningshänseende mycket intressanta regenter finns begravda.
Årsmötet hölls i anatomiska teatern. På mötet fick professor Kenneth Jonsson, av SNF´s ordförande Jan-Olof Björk, mottaga den sparsamt utdelade SNF´s Gustaf VI Adolf-medalj för framstående numismatisk forskning. Det var blott tolfte gången denna medalj utdelades sedan den instiftades 1973.
Söndagen ägnades åt en utflykt till Sala Silvergruva. De första beläggen för en mer industriell bergshantering i Sala är från 1510. Den i år 500 åriga gruvan var i bruk till 1908. Att åka ned till 155 meters djup gav en hissnande känsla. Nu åkte vi i en “modern” hiss. Men fick också se 1600-talets hisskorgar i trä. Bl.a. korgen som den “modige” kungen Karl XI åkte ner med vid sitt besök i gruvan 1687. Karl XI nöjde sig inte med 155 meters djup, utan begav sig längst ned i gruvan (250 meter). Mycket passande hade en av besökarna med sig en minnesmedalj från konungens Sala-besök där hisskorg och gruvschakt är avbildat, en riktigt trevlig sak. Med stor sanolikhet var det första gången som denna svåra minnesmedalj gjorde samma resa som kungen, ned i avgrunden.
Själv trodde jag inte att jag hade något Sala-silvermynt i samlingen. Men där hade jag fel. En stor andel av 1500-talets svenska silvermynt är präglade av silver från gruvan, bl.a. Svartsjödalern 1543. Intressant med dalern 1543 är också att detta är sista året som dalrar med större diameter slogs. Gustaf I ville att hans dalermynt skulle ha samma diameter som de europeiska talrarna och från 1544 har Svartsjödalrarna en mindre diameter. En nyhet för mig.
Glädjen blev också stor när jag insåg att jag i samlingen även har en riksdaler som är slagen i just Sala. 1639-41 slogs vissa av Christinas riksdalrar vid den till gruvan närbelägna kungsgården. Mynten med helbild tillhör denna utmyntning. Om dessa riksdaler mynt är slagna med Sala silver är dock mer osäkert. En nyhet var också att “Sala”-riksdalern 1633 (SM 9) troligen inte alls är slagen i Sala utan istället i Stockholm! Allt enligt Bengt Hemmingsson som föresläste i gruvan och som har en gedigen kunskap om det bevarade källmaterialet.