Så var ordningen återställd. Två år i rad har jag missat
mässan på grund av ”askmoln” och influensa, men i år blev det äntligen åter ett
besök. Mässor och auktioner är alltid
att rekommendera. Inte bara för de många objektens skull utan även för alla
bekanta man springer på. På en mässa av FriMynt´s
storlek blir det naturligtvis extra många kända ansikten.
Köerna var långa i entrehallen vid elva-tiden i morse då
dörrarna slogs upp. Handlarna hade även denna gång slutit upp ordentligt och
det var bara några få som saknades. Utbudet var relativt bra även om en och
annan besökare klagade på det.
Det blev såklart några inköp även för egen del dock inga
märkvärdigheter, några mynt och polletter samt ett par svårare varianter som jag
inte kunde motstå även om dessa redan finns i samlingen.
Svenska Pollettföreningen höll under mässan sitt årsmöte.
Ett årsmöte som jag tyvärr missade. Får istället sikta in mig på SNF´s årsmöte
i Mariefred första helgen i maj.
Lunchen intogs i gott sällskap på den franska ”mynt”-krogen
La Petite, en krog som gästats av tillresta numismatiker i säker 25 år. Lunchen
var densamma som under de senaste 20 åren, en klassisk Bookmaker-toast, en rätt
som för övrigt försvann från krogens meny för 10-15 år sedan, men som ändå
alltid serveras i samband med FriMynt!
Tidigare år har jag oftast åkt med bussen som Skilling Banco
i Linköping chartrar. Trots en behaglig bussresa tillsammans med många
myntentusiaster dessa gånger, har dagarna då blivit riktigt långa. Till saken
hör att jag har drygt 20 mil till Linköping… 120 mil på landsvägarna och 5-6
timmar på en myntmässa under ibland en och samma dag tar på krafterna, ingen
överdrift att säga att man då har varit ”lättvaggad” på lördagskvällen… I år fick
det i stället bli en weekend i Helsingborg. Utvilad när mässan startade i
förmiddags och så här efter mässan kunna sträcka ut sig på hotellrummet. Senare
i kväll blir det att ta färjan över till Helsingør
för ”smørrebrød”, en Tuborg och den ”lille”, eller kanske
två…