21,1 kilometer kan låta överkomligt. Under träningen har jag insett hur långt det verkligen är, har aldrig sprungit (joggat) så långt tidigare. Längst löpningen före igår var 15 km en sen kväll då “kvicksilvret” visade 15-16 grader och det var jobbigt nog. Igår var det 24-25 grader i Stockholm, klarblå himmel och distansen 21,1 km. Jag fick “live” uppleva att det var en riktigt långt och kroppen är så här “dagen efter” rejält sliten. Fick igår också känna på det vi sett på många fotbollsmatcher, kramp… tror aldrig jag haft detta tidigare i mitt långa liv. Jag som i ett svagt ögonblick har funderat över dubbla distansen… (vilket just nu känns riktigt avlägset och får väl närmast betecknas som en Sovjetisk fem-årsplan). Medelålderskris/ åldersnoja kallas det visst? Men inget ont som inte har något gott med sig! Har lärt mig mycket av löpningen eller åtminstone återupptagit gamla lärdomar. En är vikten av att sätta mål för det man sysslar med. Mina “to-do” listor med ofta lite långsiktigare mål har ökats på rejält. Inget är omöjligt! Det gäller både privatliv, arbete, numismatik och löpning. Målen jag har med numismatiken har givit hobbyn en riktig “kick” och även om om jag bara kommit halvvägs till flera av dessa är jag nöjd. Det är inte alltid slutresultatet som räknas, det är lika mycket vägen dit.
Vad har du för mål med ditt samlande både kort- och långsiktigt? Kanske är det dags att ta sig en funderare!
INGEMARS MYNTSIDA>>>