Nu är rättegången avslutad. Hade planerat att besöka Stockholms Tingsrätt några dagar den gångna vecka och hade lagt in semester/ flex för att kunna göra det. Nu var jag trippelbokad i måndags varför ett besök då var omöjligt. Sedan hade jag oturen att dra på mig ett elakt virus vilket medfört frånvaro från både Tingsrätt och arbete under resten av veckan. Vet dock inte om jag missat något, olika rapporter jag fått pratar om en ganska avslagen tillställning och domen går ju att läsa när den väl blir klar och offentlig om några veckor.
Nu är jag inte direkt road av det som hänt men tycker ändå att det är en såpass viktig händelse att ett besök hade varit befogat. Kanske ett av de större kulturarvsbrotten Sverige utsatts för och dessutom inom det område vi alla brinner för, mynt och numismatik. Nu har jag ingen aning om den verkliga omfattningen, men risk finns väl för att det är mer omfattande än vad som presenterats av åklagare. Särskild beklämmande tycker jag det är att det handlar om insiderbrott. Ett väpnat rån är en sak, men här handlar det om en statstjänsteman med högt förtroende som (enligt åklagaren) gravt missbrukat detsamma (ingen är ännu dömd). Nu tror jag att detta inte är en engångsföretelse utan ett-och-annat har nog försvunnit genom åren. Dock inte i den omfattning vi nu pratar om. Tilläggas ska väl göras att åklagaren enligt media säger att ett ännu större brott är på väg att nystas upp…
När det handlar om ett insider-brott hjälper troligen inte all fysisk säkerhet i världen. Men visst borde det ha funnits andra kontrollmekanismer, någon borde reagerat både på genomförandet av regeringsuppdraget att dokumentera samlingarna som på de revisionsgranskningar som gjorts? Det känns ibland lite som den tystnadskultur som inte minst kommit på tal genom #MeToo(-debatten) inte bara rör media och kulturliv?
Försöker allt som oftast slå ett slag för Uppsala Myntkabinett och Alvin-databasen. Den goda dokumentation som finns av samlingarna inte minst digitalt är troligen den största säkerhetsåtgärd som kan vidtas! Samlingarna är dessutom tillgängliga för alla var än i världen de intresserade befinner sig.
De mynt som finns/ funnits på KMK utgör vårt gemensamma kulturarv. Utan att ha större insyn i utredningen konstaterar jag bara att delar av de samlingar som i olika skepnader funnits i statens besittning i århundranden, i vissa fall ända sedan 1500-talet, nu delvis kanske skingrats för vinden. En skada som troligen inte går att reparera. Vi alla och inte minst museer är vårdare av vårt gemensamma kulturarv. Museer med ett oändligt tidperspektiv och vi samlare under vår livstid. Ett kulturarv vi vill att även kommande generationer ska kunna ta del av.
Måste säga att jag blev riktigt deprimerad när jag läste förundersökningen i våras. Kanske ingen djupare psykisk depression, men en som drabbat mitt intresse för mynt och numismatik. På blogg med mera har jag alltid försökt fokusera på det positiva med myntsamlande och numismatik. Efter att ha läst förundersökningen och också lyssnat till en massa rykten tappade jag på försommaren helt lusten att blogga om mynt. Även inköpen till den egna samlingen har minskat drastiskt under 2017. Tror att ett bottenrekord för hela 2000-talet noterats i år och detta trots att utbudet varit riktigt bra.
Men efter “regn kommer sol” och så här ett halvår senare har det faktiskt blivit några blogginlägg och även några myntköp. Mynt, numismatik och myntsamlande är den bästa hobbyn! (trots att den som nu, ibland solkats ned av olika tråkiga händelser).
Tyvärr blev det inget besök på Svartensgatan idag.
Trevlig fortsättning på helgen!
Ingemar