”En del tycker det drar kallt, själv gillar jag friska fläktar”.
Vi minns det från 1991 eller från mer modern tid då ”konstnärer” haft kul med mynt. Jag syftar naturligtvis på den vridna tian 1991, femman 1991 med U, “guldtian”, ”Horkarlsmyntet” och den medial uppmärksamhet dessa företeelser dragit till sig. Tror att nästa hela Sverige i under första halvan av 90-talet gick och vände på sina tior för att se om dom hade ”fransk prägling”.
Det myntbyte som vi nu är mitt inne slår dock det mesta när det gäller medial uppmärksamhet. Under de senaste åren har det i media nästan dagligen eller åtminstone varje vecka funnits ett större reportage om mynt. Riksbanken går ut med stora informationskampanjer för att informera om de nya mynten och sedlarna, samt de som blir ogiltiga. Just nu pågår en stor annonskampanj i tunnelbanan. Det som uppmärksammas i media är också det som kommer på tal i fikarummet på jobbet eller vid frukosten där hemma. Jag tror att vi alla märkt av att intresset för mynt har ökat och då inte bara bland oss samlare.
Visst är nya mynt viktiga för intresset men jag tror att myntindragningen har större betydelse. Nu gäller det att till 30 juni göra sig av med de gamla mynten som därefter blir både ogiltiga och värdelösa. Helt plötsligt börjar gamla gömmor att inventeras och sparbössor att vittjas. De snart ogiltiga mynten ska fram till varje pris. Men i sparbössor, gamla plånböcker, cigarraskar gömmer sig även andra mynt både äldre svenska och moderna utländska. Vi som fortfarande använder kontanter i den dagliga handeln har nog all märkt att silverkronor helt plötsligt blivit, om inte vanligt förekommande så åtminstone mer förekommande än för några år sedan.
Man behöver inte ha en ”myntsida” där man svarar på alla inkommande frågor om mynt för att märka av ett ökat intresse. Det räcker med att på jobbet eller i bekantskapskretsen, eller som här-om-dagen på pendeltåget, flika in att man är intresserad av mynt för att frågorna ska komma. På pendeltåget var det två kvinnor som satt och diskuterade vilka banker som löser in mynt, vilket tydligen var få. Kvinnan jämte mig hade tydligen många påsar med mynt som skulle växlas in. Hon använde dessa till att betala luncher m.m. allt för att bli av med dessa snart ogiltiga mynt. När hon tog fram och visade väninnan en medhavd påse passade jag på att ansluta mig till diskussionen. Detta eftersom jag vid en snabb anblick såg att det låg ett antal silverkronor i påsen. Efter en snabb diskussion om innehållet i påsen hamnade vi i diskussion om äldre mynt. Det fanns tydligen några ärvda ”antika” mynt också! Passade när jag kom hem på att damma av en gammal artikel från ”Myntsidans e-zine” och bloggade om det för några veckor sedan ”Värdefulla växelmynt”.
Naturligtvis spiller det ökade intresset också över på samlandet. Jag är säker på att de sista årens fokusering på mynt och sedlar fött flera nya numismatiker och myntsamlare. Inga personer som syns idag på auktioner och mässor men personer som om några år kommer att mer aktivt engagera sig i mynt och myntsamlande!
Tycker att vi alla som intresserar oss för mynt ska utnyttja det ”öppna fönstret” som snart kommer att stängas. Att i detta läge när fönstret är öppet välja att slå igen det museum som har till syfte att sprida kunskap om mynt och betalningsmedel, såväl nya som gamla, kan inte betecknas som direkt smart…
Vi har alla ett ansvar i att sprida kunskapen om vårt gemensamma intresse!
