Satt igår och sorterade lite bland all litteratur jag samlat på mig genom åren, gick igenom ett antal tidskriftsamlare och ett par banankartonger. Där fanns allt från stencilerade lagerlistor, tidningar till antika böcker men även egna anteckningar och utskrifter från det första databasprogrammet där jag la upp samlingen. Mycket är värt att spara men det blev ändå en del som gick till pappersinsamlingen… Nu reagerar säkert någon surt, men jag tror inte någon hade varit intresserad av det “skräp” jag slängde. Det blev en riktig nostalgiafton i soffan då jag intresserat mig för mynt i många år, “kanske för många år” med facit i hand… nej det var inte så illa ment som det lät.
Hittade bland mycket annat den första mynttidningen jag köpte, Skandinavisk Numismatik Mynt & Medaljer från juni 1977. En tidning som medförde ansökningar om medlemskap i både SNF och SNR (Sveriges Numismatiska Riksförbund). Det blev medlemskap i den senare föreningen. Detta eftersom SNF på den tiden krävde rekomendationer från två medlemmar för att kunna bli invald. Vilken en tonårig myntintresserad i landsorten naturligtvis helt saknade. Idag är både “rekommendationer” och “inval” avskaffat!
Tror att tidningen från 1977 är den tidning jag läst flest gånger, trots att det var få artiklar som intresserade mig! Naturligvis såg jag fram mot det nästkommande numret. Nu var det bara ett litet problem, jag skulle flytta till utomlands. Farsan skulle jobba i ett projekt, Stansaab/ Datasaab hade fått en stororder på lufttrafiksystem i Moskva, Kiev och Mineralny Vody.
1977 var det möjligt att köpa mynttidningar i Pressbyrån! men jag insåg ganska snabbt att några mynttidningar inte skulle gå att köpa i Sovjet… Det blev att lägga beställningar hos alla de personer som hade ärenden hemma i Sverige. Under 1977/78 hade jag alltså mängder med leverantörer av mynttidningar på flyget Stockholm-Moskva och glädjande nog, med viss fördröjning anlände samtliga nummer och inget fastnade i tullen.
Kan garantera att alla nummer av mynttidningen från denna period är mycket vällästa och det är kanske då som det myntintresse som fortfarande är intakt hos mig kom igång på riktigt! Mycket annan numismatisk stimulans fanns inte att inhämta i Moskva. I kommunistiska Sovjet stod inte myntsamlande högt i kurs, eller? Jo, det fanns faktiskt en “svart marknad” för mynt. En marknad som jag av en slump upptäckte, men det får jag återkomma till vid ett senare tillfälle.
Medaljen präglad i torv(!) som pryder omslaget på aktuell tidning kanske man vid tillfälle skulle förvärva. Inte för att jag samlar medaljer utan mer som kuriosa eller varför inte av nostalgiska skäl!
Jag hittade en hel del annan nostalgia och kanske skriver jag om dessa vid ett senare tillfälle, därav (1) i rubriken.