Många av de myntsamlingar jag fått frågor om har varit undanlagda och sparade mynt ofta från några generationers växelkassor. Naturligtvis finns det också ärvda “riktiga” samlingar. Om morfar samlat mynt aktivt i många år finns det säkert ett större ekonomiskt värde i samlingen. Morfar kanske var medlem i flera föreningar, åkte på kvalitetsauktioner och besökte mynthandlare för att göra sina inköp. Ofta är det så att vi myntsamlare inte alltid är helt ärliga mot övriga familjen när det gäller vilka summor vi lägger på mynt, utan nog har en förmåga fara med lite vita lögner. Visst skulle en fru/sambo/barn undra varför pappa köper en liten gulddukat för 100 000 när samma summa pengar skulle kunna användas till ett nytt kök eller varför inte en eller två riktigt bra semesterresor. 
Problemet blir sedan när pappa som då kanske både är farfar och morfar går bort. Ingen vet riktigt vad samlingen är värd. Ingen vet vilka stora summor han faktiskt la ner på sitt intresse och vilket värde den efterlämnade samlingen representerar. Tyvärr har jag hört historier, kanske skrönor? om änkor som lämnat in den avlidne makens mynt till försäljning och för samlingen bara fått en bråkdel av dess verkliga värd och nu pratar jag verkligen en bråkdel. Har man ingen kunskap om det man ska sälja finns risken att man blir lurad.
Min rekommendation blir att lämna in samlingen till en etablerad myntauktionsfirma och låt firman sälja mynten till de samlare som betalar bäst för respektive mynt. Skulle mynten säljas till en upphandlare besök en, två eller kanske tre för att säkerställa att det pris samlingen säljs för är det rätta eller åtminstone bästa möjliga.
Är du morfar (storsamlaren)? tror jag att du gör rätt om du redan idag bestämmer hur samlingen ska avyttras den dag du inte finns i livet. En bra och tillgänglig förteckning med åtminstone en ungefärlig värdering underlättar dina arvingars framtida hantering av mynten. Har du en nära samlarkollega som du litar på kanske du ska rekommendera att denna hjälper till med försäljningen. Det är inte lätt för en änka som helt plötsligt blir ägare till flera hundra mynt. Mynt som kanske är från antiken fram till nutid, där de enskilda mynten är värda från någon hundralapp upp till åtskilliga tiotusentals kronor styck och kanske betydligt mycket mer. Vilka är vardagsmat och vilka som är rariterer? Skulle du mitt i sorgen, dessutom få massa påstötningar om att avyttra samlingen tycker jag du gör rätt i att avvakta. Köparna är då säkert ute efter att göra ett “klipp”…
Nu ska för ordningen skull sägas att det jag skriver ovan inte på något sätt är unikt för myntvärlden. Samma problem gäller nog alla samlingar oavsett om det rör sig om mynt, bilar, konst, frimärken, serietidningar, kinesiskt porslin, böcker, “you name it”.
INGEMARS MYNTSIDA >>>