Det skrivna har alltid legat mig varmt om hjärtat. Redan tidigt insåg jag att myntsamlande inte bara handlar om själva objekten utan att det också handlar om att lära sig mer om mynten och dess historia, sätta in mynten i en kontext.
När jag gick igenom ”banankartongerna” med numismatika för några veckor sedan dök det också upp ett antal böcker. Tror att de tre som denna nostalgitripp ska handla om tillhör de allra första i min bokhylla. Kanske är dom också inköpta vid den här tiden på året (februari) under första halvan av 1970-talet. Februari har alltid varit en månad då bokhandlares lager ska reas ut. Böckerna är om jag minns rätt inköpta liksom de blå Scandics Craft albumen hos Kihlstens bokhandel. På den tiden trycktes inte särskilda upplagor upp för att ”reas ut”, utan bokhandlarna gick ner på lagret och röjde lite. Det som bokhandlaren vill bli av med plockades upp i butiken och försågs med en röd prislapp. Blev det inte sålt i februari förpassades böckerna åter ned på lagret. Vet att när jag köpt alla titlar som fanns uppställda i bokhandeln frågade jag ofta om det fanns något mer på lager, men fick alltid svaret att det gjorde det inte. Likväl kunde det vid nästkommande bok-rea i februari dyka upp ”nya” myntböcker som dammats av från källarlagret och flyttats upp i butiken. Bokrean på den tiden var alltså en riktig ”happening” som bara måste besökas!
Liksom mynttidningen från 1977 är dessa böcker mycket vällästa och jag kan säkert ännu idag 45 år senare citera vissa delar av innehållet. De tre böckerna jag väljer att nämna här är Samla Mynt (Gustaf Löfqvist), Mynt från början (Björn Tarras-Wahlberg) och Rikare än du tror (Bobby Andström). Tryckår för böckerna är mellan 1971 och 1974. Det finns fler böcker från tidigt 70-tal i mitt ”bibliotek”, en period då myntsamlandet nådde oanade höjder. I en av böckerna minns jag att det står att man då bedömde att det fanns 40 000 myntsamlare i Sverige. Hur många som finns idag vet jag inte men antalet borde vara betydligt lägre.
Alla tre böckerna får ses som ganska allmänna utan något större djup. Men den nivån är oftast helt tillräcklig, för en person som just fått upp intresset för numismatik och vill lära sig mer. Böckerna handlar om myntens utveckling sedan de första slogs på 600-talet före vår tideräkning, svensk mynthistoria, förvaring, gradering, värdering samt om förfalskningar.
Mynt från början är skriven av Björn Tarras-Wahlberg. Lite roligt är att Björn T-W fortfarande är aktiv inom numismatiken. Lyssnade på honom för några år sedan när han höll ett föredrag om ett myntseminarium på Sicilien. Just nu är Björn T-W dessutom aktuell som en av initiativtagarna till uppropet ”Rädda kvar myntkabinettet på Slottsbacken”. Alltså ett upprop mot det förhastade beslutet att av ekonomiska skäl flytta KMK från Slottsbacken till Historiska på Narvavägen. Ett beslut som förpassar delar av den svenska historien från bästa möjliga plats vid Slottsbacken till en mer anonym placering på Östermalm. Om besökssiffrorna varit låga på KMK med nuvarande placering, lär de knappast öka framöver, tråkigt. Inte heller Historiska har några lysande besökssiffror… Hade jag varit musei-ledning hade jag gjort det omvända. Flyttat delar av Historiska till Slottsbacken. För visst måste det finnas både ett svenskt och ett utländskt intresse av att kunna beskåda den svenska historien på en central plats i Stockholm. Nog om detta här och nu. Denna nostalgitripp skulle handla om numismatisk litteratur och inget annat. Jag får återkomma till flytten vid ett annat tillfälle.
Bedömningen vid tidpunkten för böckernas utgivande var som jag tidigare skrev att det fanns 40 000 samlare i Sverige. Antalet medlemmar i SNF var 1500, idag är antalet medlemmar ungefär hälften av den siffran. Andelen aktiva samlare som också är medlemmar i SNF förefaller alltså ha ökat markant sedan 1970-talet!
I boken ”Mynt från början” finns inte mindre än sextio mynthandlare listade och de flesta verkar ha haft butik! Vart tog alla dessa vägen? En annan intressant siffra hämtad från en av böckerna är att en komplett samling svenska mynt vid bokens utgivande beräknas kosta 40 miljoner kronor…
Någonstans har jag läst, kanske i någon av de tre böckerna, att man bör lägga 1/10 av sin myntbudget på litteratur. Något som jag helt kan hålla med om. Att läsa mer om de mynt man har i samlingen eller om den tid då mynten tillverkades och användes ger så mycket mer. Mynten får en helt annan innebörd än att bara vara präglade tidsdokument i metall… Jag vet också att flera samlare gått den omvända vägen. Har haft ett stort intresse för historia och senare insett att det är möjligt att förvärva mynt från den period som särskilt har intresserat, kanske stormaktstiden. Att kunna krydda sitt historiska intresse med objekt från samma period måste vara en härlig känsla.
En avslutning på detta inlägg får bli några visdomsord jag hört. ”Jaga inte bara nya mynt till samlingen, uppskatta också de mynt som redan ligger där och lär dig mer om dessa”. Litteraturen är en av flera vägar att lära sig mer!