Ingemars Myntblogg

…som Gert Fylking brukade uttrycka det när en för allmänheten helt okänd författare tilldelades Nobelpriset i litteratur. Ibland letar man och letar och så dyker ett objekt man sökt i många år helt plötsligt upp!

Överpräglingar och kontramarkeringar har alltid intresserat mig. Tror det har sin upprinnelse i mitt tidiga intresse för 1 ÖrKM, mynt som de första åren nästan alla är överpräglade på nödmynt. Sedan uppstod även ett visst intresse för de tidiga skillingmynten överpräglade på 1 och 2 ÖrSM.
Kontramarkeringar finns också i många olika varianter. För min del kanske “kontramarkeringarna” började med s.k. färgarpenningar, hålslagna och med nummer försedda ofta mindre kopparmynt. Även här är 1 ÖrKM rikligt representerade.

Kontramarkeringar av mynt finns både som mynt och polletter.
Som pollett finns exempelvis 1 ÖrKM kontramarkerade med delar av de Piperska adelsmärket, en stjärna och en kvist, från Andarum. Ett annat exempel är skilling mynt från Carl XIV Johan med kontramarkering J.A.K. för Storberga Säteri.
Ett annat område är kontramarkeringar på mynt och som använts som mynt. Här finns flera exempel från den svenska historien. Kontramarkeringar för att markera att vissa mynt är gångbara i den sista svenska besittningen Saint Barthélemy. Utlänska mynt kontramarkerade av svenska staten i Wismar 1715, rikssvenska mynt med kontramarkering för Riga 1705 och slutligen kontramarkerade 1/48 taler Karl XI Pommern med hög silverhalt för Anklam, Greifswald, Stettin och Stralsund.
Kontramarkeringar finns också på tvåmark bl.a. Carl XI där Strassburgs vapen slagits in eller de mycket rara ryska kontramarkeringarna på mynt i taler-format, bl.a. på en Christina riksdaler, så kallade Jefimok-mynt.

Det var 1/48 taler från Pommern jag tänkte fokusera på. Det finns en hel del kontramarkeringar därifrån, dom är inte rara men ändå relativt sparsamt förekommande. Själv har jag i alla år saknat kontramarkeringen från Anklam, den med ett krönt A. Tror mig bara sett några enstaka exemplar när jag gått igenom gamla kataloger och i Ottar Ertzeids stora samling besittningsmynt saknades Anklam, vilket antyder dess svårighetsgrad. Det första mynt jag sett till salu på mycket länge dök upp på MISAB härförleden, inget toppexemplar men dock en Anklam. Nu föll det sig inte bättre än att bänkgrannen på Sheraton också hade siktet inställt på Anklam och lyfte spaden. Jag var med en bit men “artig som jag är” la jag efter lite budgivning ner min spade. Tror bänkgrannen som är förtjust i kontramarkeringar köpte tre-fyra av totalt sex utbjudna kontramarkeringar Pommern den gången.

Nu dök en luckfyllare upp förra helgen på eBay. Kontramarkeringen i sig var tydlig men övriga myntet har mycket att önska. Eftersom jag inte alltid i första hand är ute efter kvalitet tänkte jag strida för myntet och jag lyckades med mycket god marginal bärga en kontramarkering Anklam och nu har jag en komplett serie och dessutom en helt ny myntort i samlingen. För övrigt det enda “svenska” myntet från Anklam!

Jag har skrivit om det tidigare. Att det är svårt att få återuppleva den känslan som ibland i ung ålder uppstod när ett visst mynt kunde läggas till samlingen. Fick trots den urusla kvaliteten åter uppleva den känslan förra helgen.
Ibland behövs inte så mycket för att göra en myntsamlare glad

Ingemar

Jag har Twittrat om det men var osäker på om jag också skulle blogga i ämnet. Nu har jag läst domen och några få rader får det bli.

Totalt omfattar domen 66 sidor men det är mest beskrivningar och värderingar av de stulna objekten. Ingen kioskvältare direkt. Båda de åtalade har erkänt det dom åtalats för men har samtidigt stora minnesluckor vad gäller detaljer om det som hänt. Det blev tre års fängelse för den tidigare anställde vid KMK och 240 timmars samhällstjänst för mynthandlaren. De beslagtagna objekten ska återlämnas till dess rättmätige ägare. Köpeskillingen för objekten 1,21 miljoner ska återbetalas, eller som rätten uttrycker det ”förverkas såsom utbyte av brott”. De dömda får betala kostnaderna för sina försvarsadvokater knapp 200 000 var. Dessutom ska båda betala en femhundring till Brottsofferfonden… De åtalade har nu tre veckor på sig att överklaga innan domen äger laga kraft.

Några egna reflektioner.
Redan vid inventeringar i mitten av nittiotalet konstaterades att “en hel del saknades”. Även vid senare inventeringar förefaller luckor ha uppmärksammats. Några polisanmälningar har dock inte gjorts eftersom det “inte kändes meningsfullt”. Varför kan man undra? Det borde vara obligatoriskt att polisanmäla stölder från staten. Inte bara för att brott ska redas ut, utan också för framtiden. De flesta brott uppdagas förr eller senare. Eftersom stölderna aldrig polisanmälts och någon riktig dokumentation/ registrering inte förefaller ha gjorts blir det i efterhand omöjligt att fastställa när, och om åtal ska väckas, av vem eventuella stölder utförts. Försvann objekten för 1, 5, 10, 25 eller 50 år sedan?

Säkerheten verkar inte ha varit optimal. Visserligen låg samlingarna i ett låst utrymme (var annars?) men mynten förvarades på brickor i olåsta skåp. Inpasseringar med passerkort (till de låsta delarna?) förefaller ha loggats men ingen verkar ha följt upp loggarna. Jag trodde det var standard att loggar analyseras och följs upp och då inte av den personer som har tillträde till utrymmen utan av någon överställd eller av den överställde särskilt utsedd. Varför ska man annars ha digitala inpasseringskort och loggar? Trodde även att någon form av ”tvåhandsfattning” var obligatorisk, att det behövs två personer för att företa vissa handlingar, exempelvis tillträde till värdefulla samlingar.

Sammantaget en riktigt tråkig historia, men ändå bra att den har uppdagats. Aktuellt åtal gällde 42 objekt, enligt medieuppgifter saknas dock 1200 objekt. Det är alltså bara en liten del av det försvunna som är kopplat till åtalet och som åklagaren kunnat leda i bevis. Med tanke på att stora delar av samlingarna inte förefaller vara ordentligt dokumenterade föreligger säkert ett mörkertal. Hur stort lär vi aldrig få kunskap om.
Nu var inte den tråkiga historien slut här. Enligt de som närvarade vid rättegången antyddes att ett ytterligare åtal vara nära förestående.

Det enda positiva i sammanhanget jag kan se är väl att detta inte lär upprepas, åtmnstone inte inom överskådlig tid. Vad jag har hört har säkerheten över samlingarna höjts ordentligt under den nuvarande ledningen. Tror att ingen idag får vistas ensam i valvet (och där kunna plocka på sig det som är intressant…) Kanske kommer också det inträffade innebära att samlingarna dokumenteras ordentligt och att dom likt samlingarna i Uppsala blir offentliga och förevisade digitalt, tillgängliga för oss alla oavsett var vi befinner oss!

Ingemar

Både professionellt på jobbet och privat inom numismatiken tror jag omvärldsbevakning är en av de viktigast aktiviteterna vi kan ägna oss åt.
För att komma vidare gäller det att ta till sig det som händer i omvärlden. Det är lätt att bli hemmablind och tycka att det är bra som det alltid varit. Jag är övertygad om att numismatiken liksom samhället i stor är inne i en snabb förändringsresa där det gäller att hänga med för att inte halka efter. De stora landvindingarna inom numismatiken görs kanske inte inom kärnområdet mynt utan digitalt.

De mynt som omsätts idag är samma mynt som omsattes för hundra år sedan. Visst tillkommer det alltid nya mynt (och försvinner för den del också mynt) men i princip är det samma mynt som omsätts idag som tidigare generationer samlade och förvaltade.

Digitalt har vi genomgått en revolution de senaste femtio åren.
– Viktigast kanske är den utveckling fotografiet haft. Från “rastiga” bilder i enkla kataloger till perfekta digitala bilder. I början var de digitala bilderna små och lagringsmedia dyrt. I takt med att priset för lagringsmedia sjunkit och datorkraften ökat kan vi idag med lätthet hantera och lagra bilder på 100 mb. Alltså format där ett litet mynt med perfekt upplösning kan förstoras till en diameter på över 1000 mm.
– Handeln har helt förändrats. På 70-talet fanns kanske 100 handlare i Sverige med butik! Något senare började stencilerade lagerlistor distribueras runt. Listor som sällan innhöll bilder utan bara en enkel beskrivning av myntet och ett pris. Idag är i princip all försäljning mer eller mindre digital. Bra bilder, bra internetverktyg, snabba uppkoppplingar och digitala betalningssätt gör att handel med mynt är en global företeelse.
– Snabba datorer och hög lagringsförmåga gör att vi idag kan hantera enorma datamängder. Mycket forskning som tidigare generationer ägnat år åt kan idag säkert bearbetas digitalt på några sekunder…

Med detta lilla retroperspektiv vill jag visa att utvecklingen de senaste femtio åren gått otroligt fort trots att vi kanske inte märkt det? Jag är övertygat om att utvecklingen inte kommer att avstanna utan att farten kommer att accelereras upp. Lika stor utveckling som gjorts på femtio år kommer att göras igen. Denna gång kommer det inte att ta femtio år utan max fem-tio år. Är övertygad om att framtida generationer kommer att samla på ett helt annat sätt än vi gör idag trots att det är samma mynt idag, imorgon och för hundra år sedan…

Sverige är i sammanhanget en “liten ankdamm”. Ett land med 10 miljoner invånare varav kanske någon promille har ett litet intresse för mynt och numismatik. För att vi ska hänga med i utvecklingen måste vi ägna mer tid åt vad som händer i vår omvärld. Inte då bara i den numismatiska omvärlden utan också i den digitala.

Ett bra exempel på vad som idag går att göra är ex-numis.com. Ex-numis fokuserar på antika mynt och har samlat bilder från 1000-tals auktionskataloger i sin databas.
Med inte minst Syrien och plundringarna av Palmyra i färskt minne vet vi att provinienser är av stor betydelse. Att kunna visa att ett objekt “på ett ärligt sätt kommit ut på marknaden” blir allt viktigare. Lagstiftningar både i USA och Tyskland börjar ställa höga krav på att det ska gå att härleda objekt som omsätts, något som faktiskt börjar likna “omvänd bevisbörda”. Detta just för att undvika handel med objekt som plundrats i krigzoner etc. Men jag ser också kopplingar till det som nyligen skett i Sverige med stölder från både KMK och Göteborgs museum. Hade det funnits bra bildmaterial hade troligen stölder varit omöjliga, då de objekt som försvunnit lätt hade kunnat identifierats när de kom ut på marknaden. En liknande problematik finns kring alla konststölder som skedde under andra världskriget. Det har i många år funnits en USA-baserad lobby som kämpat för att dessa stulna objekt ska återföras till dess rättmätiga ägaren, vilket resulterat i att viss äldre konst som saknar provinienser före 1930-talet i princip är osäljbar.

Efter mitt besök på Sundsvall42 för någon månad sedan skrev jag att AI (artificiell intelligens) snart kommer tillämpas även inom numismatiken. Jag står fast vid den övertygelsen!

Ingemar

Nu är vi inne i den mörka tiden. Det är mörkt både när vi går till jobbet och när vi kommer hem. Även på auktionsfronten infinner sig ett visst mörker. De stora auktionsfirmorna runt om i världen är nu inne på slutvarvet på 2017. Visst finns det fortfarande en hel del objekt till försäljning men ”peaken” har som vanligt passerats. Höstterminen , den som börjar med MISAB eller till och med före det och som avslutas nu i början-mitten av november.

Ett mörker verkar nu också dra in över vår svenska ekonomi. Risk för höjd ränta och förslag från FI om nya amorteringskrav har fått den upphaussade bostadsmarknaden att svaja. Utbudet är nu rekordstort med ett momentant prisfall som följd. Frågan många ställer sig är om även andra marknader kommer att dras med?

Nu kanske vintern ändå är den ljusa delen av det numismatiska året? Att det är mörkt, kallt och rent utsagt ogästvänligt ute, medför att aktiviteter som “stör myntsamlandet” har minskat i omfattning! Nu kan man i skydd av mörkret med gott samvete ägna kvällar och helger åt mynt. Att gå igenom och lära sig mer om den egna samlingen. Surfa runt på olika internetsiter och i lugn och ro studera det utbud av mynt som just nu finns till försäljning. Devisen “jaga inte bara nya mynt, titta också i den egna samling och lär dig mer om de objekt som redan finns i där” kan anammas fullt ut!

Den mörka årstiden är alltså mycket lämpad för en djupdykning i det egna numismatiska biblioteket eller inköp av litteratur som saknas där. Dagens blogg får bli ett litet litteraturtips, med tre böcker som jag själv tänker ägna delar av de kommande månadernas mörka kvällar och helger åt.
1. Myntstudier

Festskriften Myntstudier tillägnad professor Kenneth Jonsson kom för drygt två år sedan. Jag har bläddrat igenom boken och läst vissa delar, men nu är läge att läsa hela festskriften . Myntstudier liksom andra festskrifter innehåller en rad intressanta artiklar. Denna naturligtvis med fokus på vikingatid- och medeltid. Vilket passar mig utmärkt eftersom mina kunskapsluckor är störst där. Tiden efter Gustaf Eriksson inklusive de forna besittningarna har jag bättre koll på.

2. Sten Törngren, Mitt liv i numismatikens underbara värd

För knappt ett år sedan lämnade Sten numismatiken. Jag har läst boken tidigare och tycker den är en bra samtidsskildring. Långt ifrån någon vetenskaplig avhandling utan mer ett tidsdokument över de senaste femtio åren där många kända handlare, samlare och mynt passerar revy. En skildring som ofta är ”rakt på sak” och där man i bakgrunden nästan kan höra Stens röst.

3. Avesta Myntmuseum

Min absoluta favorit bland svensk numismatisk litteratur är Bertel Tingströms bok om Avesta Myntmuseum. En bok som innehåller allt. Jag har läst den pärm-till-pärm vid åtminstone två tillfällen och tänkte nu göra det en tredje gång. Jag är säkert på att jag även denna gång kommer att lära mig en massa nyttigt nytt och att boken kommer att inspirera till ytterligare läsning av annan litteratur. Det är boken om skapandet av Myntmuseet i Avesta, men också en bok med mycket fakta om mynten som finns representerade i Avesta, där kopparmynten och främst då plåtarna hamnar i fokus. Men också en bok om människorna bakom mynten oavsett om det rör tillverkningen eller samlarna av dessa.

Vill du ha fler litteraturtips rekommenderas Svenska Numismatiska Föreningen hemsida, där finns många fler tips!

Ingemar

ps någon kanske undrar varför jag Twittrar om störningar i lokaltrafiken? Sociala medier är bra för att skapa kontakter inom numismatiken men också för att blixtsnabbt nå andra personer. Ett exempel är terrorattacken i Stockholm i våras, många visste att jag befann mig i centrala Stockholms när den inträffade. Genom Twitter/ Facebook kunde jag snabbt visa att jag inte befann mig vid Drottninggatan utan på en annan plats i innerstan (dessutom förtärande en god indisk middag med passande dryck därtill) och jag kunde snabbt lugna både nära och kära. I går fick jag åka bil hem och slapp krångla mig hem via lokaltrafiken, tack vare Twitter!

Skapade för många år sedan en Facebook-sida för Ingemars Myntsida. Nu har jag kanske inte varit jätte aktiv på denna sida och antalet vänner har varit klart begränsat. Det senare har naturligtvis medfört att Twitter, Blogg och hemsida prioriterats. I slutet av sommaren hände dock något och nya myntsamlande vänner formligen rasade in. Under ett par månader har antalet vänner ökat med nästan 500. Har dessutom under denna tid sållat rejält och bara accepterat “vänner” som huvudsakligen verkar intressera sig för mynt. Vilket säker medfört att jag avslagit lika många förfrågningar som jag godkänt. Roligt är att merparten av dessa ny vänner kommer från länder utanför Europa. Flera har jag haft kontakt med och jag kan konstaterar att det finns många samlare av svenska mynt utanför Sveriges gränser!

…men för någon månad sedan gjorde någon en anmälan till Facebook. Tydligen var det inte tillåtet att driva en Facebook-sida som inte var namnsatt med innehavarens riktiga namn…

När jag skapade första versionen av”Ingemars Myntsida” på Facebook hade jag väldigt lite kunskap om Facebook och formen blev tydligen fel. Efter sju år i fel format har jag nu skapat en ny sida med namnet “Ingemars Myntsida” en sida som är i rätt format och som uppfyller Facebooks regelverk! Sidan är alltså ny och har bara funnits ute i drygt en månad.

Det nya formatet är betydligt enklare att hantera än det gamla! Vilket talar för att jag nu kommer att kunna vara betydligt aktivare än tidigare. Ska liksom på Twitter försöka hålla en tvåspråkig profil och blanda engelska och svenska inlägg, även om det senare kommer att dominera.

Adressen till nya sidan är: https://www.facebook.com/ingemarscoin/

Välkommen att besöka “nya” Ingemars Myntsida på Facebook!
Ingemar

Tidigare idag gick Myntkompaniet/ Phileas myntauktion 13 av stapeln. Tyvärr blev det inget besök för min del, ett elakt virus har medfört sängläge i princip hela den gångna veckan och dåligt med ork i morse.

Gjorde första besöket “live” hos Myntkompaniet i våras och det var en riktig trevlig upplevelse även om lokalen var ganska trång. Hade gärna återkommit idag.

På denna auktion fanns ett tiotal förmarkerade objekt varav det åtminstone fanns två som jag tänkte strida lite extra för, särskilt ett runstycke 1719 präglad på ett holländsk mynt. Jag har bara kunskap om en dylik försäljning tidigare. På en auktion anordnad av Oslo Mynthandel AS, 28 mars 1981 som lot 77 såldes ett 1 öre KM 1719 också det överpräglat på ett holländskt mynt. (Efter ett telefonsamtal nu i eftermiddag fick jag bekräftat att det var samma exemplar). Eftersom jag en gång i tiden och för den del även fortfarande är intreserad av 1 ÖrKM var det väl främst detta objekt som skulle medföra en resa till Stockholm. Konstaterade dock att mitt förhandsbud var övertrumfat och misstänkte dessutom att ytterligare budgivare skulle tillkomma. Jag fick rätt och slutpriset blev 5600 kronor, vilket jag inte tror jag varit med till även om jag befunnit mig i salen och hade jag gjort det hade troligen inte det slutpriset räckt även om jag viftat med spaden en liten stund.
Ett annat objekt som jag också lagt förhandbud på och blivit överbjuden på var en lot (samling) som såldes med en kopia av en Christina riksdaler och en försilvrad kvartsskilling 1806. Inga roliga objekt kan tyckas, men av bilden på nätet framgår att kvartskillingen inte alls var försilvrad, den var präglad på en 1/6 riksdaler från samma år (eller möjligtvis 1805). Både kungens namn och valspråk var synligt! Denna lot såldes för 8000 kronor. En hel del överpräglingar på silvermynt förekommer men företeelsen är allt annat än vanlig. (Vad gäller detta mynt har jag under dagen fått kunskap om en tidigare försäljning av detta mynt, Ahlström 25:452.)

Bland övriga mynt som jag tycker kan uppmärksammas finns:

– 16 öre 1562 från Norrströms myntverk 10000 (=utrop)
– 20 mark 1608 125000 (=utrop)
– Arbogaöret 1626 195000
– En medalj över Gustav II Adolfs likfärd (Hild 188) som bjöds upp från 2500 till hela 31000.

Alla slutpriserna hittar du på Phileas hemsida.

Ingemar

Nu är rättegången avslutad. Hade planerat att besöka Stockholms Tingsrätt några dagar den gångna vecka och hade lagt in semester/ flex för att kunna göra det. Nu var jag trippelbokad i måndags varför ett besök då var omöjligt. Sedan hade jag oturen att dra på mig ett elakt virus vilket medfört frånvaro från både Tingsrätt och arbete under resten av veckan. Vet dock inte om jag missat något, olika rapporter jag fått pratar om en ganska avslagen tillställning och domen går ju att läsa när den väl blir klar och offentlig om några veckor.

Nu är jag inte direkt road av det som hänt men tycker ändå att det är en såpass viktig händelse att ett besök hade varit befogat. Kanske ett av de större kulturarvsbrotten Sverige utsatts för och dessutom inom det område vi alla brinner för, mynt och numismatik. Nu har jag ingen aning om den verkliga omfattningen, men risk finns väl för att det är mer omfattande än vad som presenterats av åklagare. Särskild beklämmande tycker jag det är att det handlar om insiderbrott. Ett väpnat rån är en sak, men här handlar det om en statstjänsteman med högt förtroende som (enligt åklagaren) gravt missbrukat detsamma (ingen är ännu dömd). Nu tror jag att detta inte är en engångsföretelse utan ett-och-annat har nog försvunnit genom åren. Dock inte i den omfattning vi nu pratar om. Tilläggas ska väl göras att åklagaren enligt media säger att ett ännu större brott är på väg att nystas upp…

När det handlar om ett insider-brott hjälper troligen inte all fysisk säkerhet i världen. Men visst borde det ha funnits andra kontrollmekanismer, någon borde reagerat både på genomförandet av regeringsuppdraget att dokumentera samlingarna som på de revisionsgranskningar som gjorts? Det känns ibland lite som den tystnadskultur som inte minst kommit på tal genom #MeToo(-debatten) inte bara rör media och kulturliv?
Försöker allt som oftast slå ett slag för Uppsala Myntkabinett och Alvin-databasen. Den goda dokumentation som finns av samlingarna inte minst digitalt är troligen den största säkerhetsåtgärd som kan vidtas! Samlingarna är dessutom tillgängliga för alla var än i världen de intresserade befinner sig.

De mynt som finns/ funnits på KMK utgör vårt gemensamma kulturarv. Utan att ha större insyn i utredningen konstaterar jag bara att delar av de samlingar som i olika skepnader funnits i statens besittning i århundranden, i vissa fall ända sedan 1500-talet, nu delvis kanske skingrats för vinden. En skada som troligen inte går att reparera. Vi alla och inte minst museer är vårdare av vårt gemensamma kulturarv. Museer med ett oändligt tidperspektiv och vi samlare under vår livstid. Ett kulturarv vi vill att även kommande generationer ska kunna ta del av.

Måste säga att jag blev riktigt deprimerad när jag läste förundersökningen i våras. Kanske ingen djupare psykisk depression, men en som drabbat mitt intresse för mynt och numismatik. På blogg med mera har jag alltid försökt fokusera på det positiva med myntsamlande och numismatik. Efter att ha läst förundersökningen och också lyssnat till en massa rykten tappade jag på försommaren helt lusten att blogga om mynt. Även inköpen till den egna samlingen har minskat drastiskt under 2017. Tror att ett bottenrekord för hela 2000-talet noterats i år och detta trots att utbudet varit riktigt bra.

Men efter “regn kommer sol” och så här ett halvår senare har det faktiskt blivit några blogginlägg och även några myntköp. Mynt, numismatik och myntsamlande är den bästa hobbyn! (trots att den som nu, ibland solkats ned av olika tråkiga händelser).

Tyvärr blev det inget besök på Svartensgatan idag.

Trevlig fortsättning på helgen!
Ingemar

I morgon är det huvudförhandling i den tråkighet som solkat ned numismatiken på senare tid. Det kulturarvsbrott som en tidigare anställd på KMK och en mynthandlare står åtalade för (Stockholms Tingsrätt mål B 3083-14).
Rättegången pågår under fyra dagar. I morgon är det dags för yrkanden och sakframställan och förhör med de två åtalade. På onsdag till fredag förhörs olika vittnen, mer än tio vittnen är kallade, varav många är i numismatiska kretsar kända namn. På fredag är det också sluplädrering i målet.

Målet rör stölder på KMK och Göteborgs museum. Totalt väcks åtal på ett belopp (låg värderingar på de förkomna objekten) på drygt miljonen. Totalt saknas enligt olika mediauppgifter objekt värderade till 25 miljoner (säkert också här en låg värdering). I sammanhanget bör nämnas Regeringens tidigare uppdrag att dokumentera och digitalisera statliga samlingarna och Riksrevisonens granskning för några år sedan där det konstateras att långt i från alla objekt är registrerade och digitaliserade. Någon med kunskap om vad som är registrerat/ oregistrerat har naturligtvis här en fördel… Det finns alltså troligen ett stort mörkertal i de belopp media rapporterat om…
Jag har läst såväl förundersökning som tillägget från i somras. Tror tyvärr att det blir svårt att bevisa stölder eftersom det verkar råda oklarheter om när brotten begåtts, och vi i Sverige i sammanhanget har snåla preskriptionstider. Att de objekt som omsatts och som åtal väckts för härrör från KMK respektive Göteborgs museum råder det däremot inget tvivel om.
Frågan som också bör ställas är hur mycket “annat” som försvunnit. Ett museum har förutom de egna samlingarna ofta ansvar för donationer och depositioner, vilka också kan vara dåligt dokumenterade. Är fler instutioner drabbade utöver de två åtalet rör?

Hade gärna varit närvarande under rättegången för att höra vad åtalade och vittnen har att säga. Tyvärr sätter jobbet “käppar i hjulet” och åtminstone i morgon eftermiddag har jag ingen möjlighet att vara på plats i Stockholms Tingsrätt. Möjligtvis kan jag närvara under onsdag, torsdag eller fredag då förhören med vittnen genomförs. Hur som helst hoppas jag att “någon” är på plats som kan rapportera vad som sagts, och om inte får jag läsa domen när den väl blir skriven.

Vad gäller närvaro i rättsalen tror jag att den kommer vara stor. Detta eftersom allvarliga kulturarvsbrott som tur är inte hör till vardagen.

Ingemar