Author: Ingemar

Måste slå ett slag för det idag enda aktiva myntforumet på svenska – Mynt med mera. Måste samtidigt erkänna att jag varit dålig på att besöka forumet och ändå sämre på att skriva något där. Efter ett lite längre upphåll loggade jag i morse ånyo in på “Mynt med mera” och blev glatt överaskad. 5 av 11 kategorier var uppdaterade de senaste två veckorna (läs i maj) vilket är betydligt bättre än tidigare. Kanske kan vi tillsammans verka för att vi har ett aktivt forum där vi kan ventilera våra åsikter och synpunkter kring mynt och numismatik, vilket jag tror vi alla har glädje av det.

Såg också en tråd som handlade om att vissa “alias” sprider sig i många olika kanaler och därför är svåra att följa. Känner väl mig delvis träffad av “kritiken”. Är dock säker på att vi når större målgrupper och framför allt nya intressegrupper om vi kan röra oss med numismatiken i olika kanaler. Den unga generationen (läs: mina barn och deras kompisar) rör sig i idag kanaler som jag tror många av oss äldre aldrig hört talas om… Det är också i den unga generationen morgondagens samlare finns, så det är en mycket viktig målgrupp att nå. Där pratas det om Facebook, Twitter, Instagram, Ask, KiK, Snap-Chat, Linkedin m.m. Att jag bloggar tycker ungarna är klart “mossigt”…

Själv tror jag också på interaktion mellan olika kanaler och vet att det kan skapa ett mervärde för användarna om vi befinna oss sig i flera av dessa.

Vad gäller Ingemars Myntsida så finns den idag i flera olika kanaler: Hemsida, Blogg, Facebook och Twitter. Ska nedan försöka reda ut begreppen och hur jag ser på dessa, samt tipsa om “en-väg-in” till allt jag skriver!
– Hemsidan har varit i gång sedan 1998 och den ser jag som basen för Ingemars Myntsida
– Bloggen är lika gammal även om den de första åren hette “myntsidans e-zine”. En blogg är bra eftersom det där är enkelt att lägga in mindre artiklar etc. på en blogg, något som är betydligt svårare i en hemside-struktur. Dessutom finns det idag bra verktyg för “bloggande”.
– Facebook har jag haft i kanske fem år men där är jag allt annat än aktiv.
– Twitter, ett konto öppnades 2012 men det är först i år som jag aktivit började använda kontot. Fördelen med Twitter tycker jag är att Twitter fungerar mycket bra för korta informationer. Vad händer idag, korta egna funderingar, länkning till intressant sidor, bilder m.m. och är mindre pretiantiöst än bloggande.

Redan en hemsida och en blogg skapar två sidor som “behöver besökas”. Lägger man sedan på Facebook och Twitter dubblas alltså antalet sidor? Nej, så behöver det faktiskt inte vara! När jag lärde mig hur jag kan integrera hemsida och Twitter blev det senare intressant. Allt som händer med “Ingemars Myntsida” kan idag läsas på Twitter, vilket i sin tur kan läsas på Ingemars Myntsida!

Vill du följa mig behöver du bara titta på en sida, ingemars.se. Ett ändrat uppdateringsdatum indikerar att exempelvis Agenda eller Länk-förteckning uppdaterats och en uppdatering på Blogg, Facebook eller Twitter kan läsas i Twitter-gadgen på ingemars.se

INGEMARS MYNTSIDA >>>

(Tillägg: När jag skriver detta kommer jag dessutom på att jag faktiskt också kan Twittra om större uppdateringar av hemsidan och framöver behöver ni besökare bara följa mig på Twitter för att se allt jag skriver på bloggen eller förändrar på hemsidan, och har du inget Twitter-konto kan du läsa allt på ingemars.se , så även detta blogginlägg!)

När en samling grovt är värderad vill ofta frågeställaren veta vart mynten kan säljas för högsta möjliga pris. Svaret brukar vara ganska standardbetonat: till en samlare eller mynthandlare. Där jag vet att samlaren normalt betala bäst, men problemet är att samlaren sällan vill köpa hela samlingen utan bara de mynt som saknas i den egna samlingen. Med andra ord plockar ur godsakerna och lämna kvar resten hos säljaren… Har man som ägare bestämt mig för att göra mig av med samlingen är det väl oftast hela samlingen man vill göra sig av med.
Rent generellt kan nog ändå sägas att väl cirkulerade silvermynt från Oscar II och framåt kan säljas till upphandlare av silver. Kolla dock runt lite då priserna skiljer sig ganska markant. Det kan även vara bra att låna Myntboken eller någon annan värdeförteckning på biblioteket och plocka bort de sällsyntaste årtalen och även mynt som förefaller vara i bra kvalitet innan mynten går till upphandlaren. Mynt har olika förslitningsgrad beroende på ålder. Många moderna mynt kan förefalla helt ocirkulerade men har trots detta inget större samlarvärde, mynt från cirka 1940 och framåt måste oftast hålla toppkvalitet 01/0 till 0 för att ha samlarvärde. Mynten fram till cirka 1930-1935 behöver dock inte alltid hålla toppkvalitet för att ha ett samlarvärde som klart överstiger metallvärdet. För exempelvis Oscar II:s enkronor som oftast håller kvalitet 2 kan ett exemplar i så låg kvalitet som 1?/1 (det vill säga att håret på Oscar framskymtar någorlunda tydligt) faktiskt ha ett värde ett par gånger metallvärdet.
Samma sak för koppar-, nickel- och järnmynt. Dessa måste vara av lite äldre datum och hålla bättre kvalitet än genomsnittet för att få ett övervärde, eftersom metallpriset på dessa mynt är lågt. Handlarna betalar oftast bara 5-15:-/kilo och det är sällan värt att sälja dessa. Kanske är det som jag tidigare skrev bättre att spara mynten eller ge bort dessa till någon som kan ha glädje av mynten.
Så kallade ”sjömansmynt”, moderna mynt som följt med från någon affärs- eller semesterresa har nästan aldrig något större värde. Skulle våga påstå att i princip 99,9 procent av dessa är mer eller mindre värdelösa. Men det finns undantag, minns en fråga jag fick på en samling äldre sjömansmynt där det faktiskt ingick ett finskt mynt från 1870-talet som var värt (och senare såldes för) åtskilliga tiotusentals kronor! Men att gå igenom en samling mynt för mynt tar tid och är inget som jag ägnar mig åt när jag försöker hjälpa frågeställare med en värdering. Det får frågeställaren göra själv med hjälp av någon värderingskatalog, men skulle det dyka upp några frågor vid genomgången finns jag självfallet till hands!
Det allmänna rådet är alltså att plocka bort svårare årtal och äldre mynt i bättre kvalitet om mynten ska avyttras som kilovara till metallpris.
Ovan pratar jag om vad uppköpare betalar. Naturligtvis går det säkert att få bättre betalt även för de cirkulerade om mynten säljs styckvis direkt till samlare, exempelvis på en internet auktion (detta handlar nästa inlägg om).

INGEMARS MYNTSIDA>>>

Här skulle jag naturligtvis haft ett litet inlägg om SNF:s årsmöte i Örnsköldsvik. Men eftersom jag lovat att referera årsmötet i SNT blir det här bara några bilder från ett årsmöte och en stad som visade sig från sin allra bästa sida. I bussen upp till Varvsbeget för sista lunchen innan hemfärd visade termometern på 23 grader! Hade årsmötet gått av stapeln två veckor tidigare hade vi mötts av snö…

Som vanligt var årsmötet en trevlig tillställning där myntsamlare från nästan hela landet möttes. Majoriteten var naturligtvis från trakten och den aktiva föreningen Nola Myntklubb. Klubben hade ordnat trevliga aktiviteter med besök på Mannaminne och Örnsköldsviks museum. Höjdpunkten var den utställning som klubben anordnat med mynt från medlemmarnas samlingar. Mycket bra mynt som visar på en mycket god känsla för både kvalitet och svårighetsgrad.
En annan höjdpunkt på ett årsmöte är naturligtvis auktionen. Denna gången med 90 utrop med bra blandning av mynt, medaljer och polletter. Särskilt polletterna stack ut och uppvisade i många fall osedvanligt hög kvaliet. 1600-1700-tals polletter med röd orginallyster hör inte till vanligheterna. Men även en “lätt renhjord” pollett med en ren avbildad hörde till höjdpunkterna.
INGEMARS MYNTSIDA >>>

I dag berikades min samling med en solidus. Ingen kvalitetsmässig sensation men årtalet är sedan tidigare okänt En Christina solidus från Elbing (åtsida krönt CR) och på frånsidan årtalet 1630! Alltså en omöjlig kombination eftersom Christina tog över först efter att Gustaf II Adolf stupat i november 1632. Tittar man på årtalet, särskilt 0:an kan man börja ana misstanke. Det kan handla om en omgravering till en 0:a, eller? Christinas solidusmynt präglades i Elbing (Staden) 1633 till 1635 och finns representerade alla tre åren. Första året är riktigt svårt, de två andra relativt vanliga. Men 0:an på det aktuella myntet ser varken ut att vara omgraverad från 2, 3 eller 4. Varför det kanske handlar om en mula (hybrid) där en stamp från Gustaf II Adolf och Christina har kombinerats. Spännande eller hur?
Att det skulle röra sig om en mula (hybrid) slog jag dock snabb ur hågen. Det som gjorde att jag intresserade mig för myntet var inte årtalet, det var åtsidan, jag “vände” på myntet och tittade återigen på åtsidan. Där hittade jag det spännande. I omskriften går att läsa GUS ADO () DG REX S det vill säga fritt översatt från latin till svenska “Gustaf Adolf med guds nåde Sveriges kung”! Ett Christina mynt med karakteristiskt krönt CR och med hennes fars omskrift, en sensation!

Jag har aldrig sett något liknande förut, har du? Jag ser två tänkbara förklaringar till myntet,
1) det en rejäl miss på myntverket i Elbing, jämför med de 1/24 taler som präglats med det postuma årtalet 1635, det vill säga tre år efter kungen dör, eller 1/24 taler 1632 med den felaktiga valören 1/60 eller,
2) myntet är inte präglat i Elbing utan det en förfalskning präglad i Suczawa (1630 från Elbing finns inte i SB-boken, den enda förfalskningen av Elbing som tas upp har årtalet 1635. Har dock inte sett detta mynt 1635 varför jag inte kan uttala mig om det).

Mest troligt håller jag Suczawa, roligast skulle naturligtvis vara om det var en rejäl miss från det riktiga myntverket!

INGEMARS MYNTSIDA >>>

Tre katalogerna kom i fredags. MISAB:s båda kataloger samt Philea. Philea 14 maj och MISAB 21 maj.
Vad som skulle säljas på MISAB 19 var sedan tidigare känt. Nöj dig inte med de tunna auktionkatalogerna utan köp också den tjocka bundna katalogen, där finns betydligt mer text kring obbjekten, riktigt läsvärt.
Lindbergs samling innehåller en hel del riktiga rariteter som med största sannolikhet kommer att säljas för imponerande belopp. Jag tänker bland annat på Gustav Vasa daler och halvdaler 1534, dalern 1535, 12 öret 1543 och 8 öret 1557 (som pryder omslaget på katalogen). Men naturligtvis en hel del andra mynt. Få mynt som jag är spekulant på men några markeringar finns i katalogen så förhoppningsvis får något litet Lindberg objekt följa med hem.
Vad gäller Lundbergs samling har jag större hopp om att få med mig några objekt hem. Utropspriserna är naturligtvis i en helt annan divison än Lindbergsmynten. Bland polletterna finns ändå ett antal som raritetsmässigt är i klass med Lindbergs mynt, men med en prislapp på 1/100 eller ändå mindre än vad mynten kostar. Den som gör läxan ordentligt har möjlighet att göra riktigt bra inköp. Tycker att del 1 av Lundbergs samling var något vassare än del 2. Ändå markerade jag säkert över 50 objekt vid den första genomläsningen i går kväll. Genomgången av katalogen forsätter. Det skulle inte förvåna mig om ytterligare objekt kommer att vara markerade och märkta med limitar innan lördag den 21 maj.
Philea presenterade också en riktigt trevlig auktion. Toppobjektet (som också pryder omslaget) är en mycket vacker 5 rubel 1762 där jag tror utropspriset 150 tkr inte kommer att räcka långt. Auktionen innehåller en rad trevliga svenska mynt men även flera riktigt bra utländska där den norska avdelningen är riktigt stark. Även på medaljsidan bjuder Philea ut en rad riktigt trevliga objekt.

Sammantaget finns alltså objekt för de flesta samlarinriktningar att bjuda på 14 till 21 maj!

Glöm inte heller bort MISAB:s andra Webauktion som slutar den 8 maj. En auktion med avslut som tyvärr sammanfaller med hemresan för de som besöker SNF:s årsmöte…

INGEMARS MYNTSIDA >>>

När man har en hemsida om mynt får man många frågor om mynt och särskilt rörande värdet på dessa. Jag har som princip att svara på alla frågor som rör mynt i någon form. Måste erkänna att säker 95 procent av alla värderingsfrågor rör “kilovara” i varierande form, men att det också dyker upp frågor om riktigt vassa och spännande objekt.

I några blogginlägg tänkte jag sammanfatta lite av innehållet i alla dessa frågor under rubriken “morfars samling”.

Tyvärr måste jag konstatera att jag gör många besvikna när jag värderar deras “urgamla” mynt till inte mycket mer än metallvärde. Men så ser verkligheten ut, det är få mynt från Oscar II och framåt som har ett samlarvärde som överstiger metallvärdet vid försäljning. En gång vräkte en besökare hot och okvädesord över mig. Jag var den störste lurendrejaren som gick på denna jord, när jag värderade hans ärvda mycket sällsynt mynt till 100 kronor. Jag försökte förklara hur jag kom fram till värderingen med resultatet av ännu fler hätska mail… Först när jag skickade en länk till Traderas avslutade auktioner, där ett 20-tal identiska mynt de senaste 60 dagarna sålts för mellan 35 och 105 kronor fick jag en ursäkt…

Oftast räcker det med en enklare beskrivning eller ett par foton av en samling för att göra en första grov värdering. Alltså att få en snabb överblick av samlingen. Vet att frimärkssamlare brukar titta på första sidan i ett album och utifrån denna i princip kan värdera hela albumet utan att bläddra vidare. En ”översiktsbild” ger också information om det finns några bättre exemplar som värderas betydligt högre. Svåra årtal, höga kvaliteter eller mynt av vilka det finns svåra varianter, exempelvis en tvåkrona 1878 som i bästa fall har ett OCH på åtsidan.
De flesta mailen rör alltså det som brukar betecknas som “kilovara”. Rådet blir ofta att eftersom det ekonomiska värdet är lågt (silvermynt undantaget) kanske barn, barnbarn eller någon annan släkting eller granne har större glädje av mynten än att dessa säljs för en låg summa. Kanske kan mynten vara roliga att ha när barnen ska leka affär (om man nu gör det idag?). I bakhuvudet har jag naturligtvis att en påse “urgamla” mynt kan väcka intresse och kanske vill innehavaren någon gång i framtiden dyka djupare i påsen och kanske då även börja intressera sig för mynt! Det var så det började för mig, och säkert för många av er som läser min blogg.

Hur du kan hantera ”morfars” samling om du ska sälja den återkommer jag till i ett senare inlägg (totalt har jag planerat fem små inlägg om ”morfars” mynt, övriga kommer de närmaste veckorna).

IMS>>>

Tycker du det är sparsamt med blogginlägg?

Följ mig på Twitter: @myntsidan
Försöker att göra något inlägg eller retweeta någon aktuellt händelse dagligen.
Dagens tweets och retweets:
>>> Spinks besöker Sverige (Stockholm och Göteborg)
>>> MISAB internetauktion 2
>>> Nils J. Lindbergs finska samling säljs på lördag

Har du inget Twitter-konto eller tycker Twitter verkar krångligt går det precis lika bra att läsa mina “tweets” på INGEMARS MYNTSIDA (skrolla bara ner en bit så hittar du alla tweets och retweets i högerspalten!).

Här på bloggen kommer inom kort en liten serie inlägg under temat “morfars samling” som bygger på mail-frågor jag fått.

Nästa helg är det dags för mässornas mässa för oss som är intresserade av mynt. På senare år har vi myntsamlare varit lyckligt lottade med en rad riktigt bra myntmässor runt om i landet. Störst, bäst och äldst av alla myntmässor är den i Helsingborg, FriMynt firar i år 42 år (äldsta samlarmässan är dock den i Skara som klår FriMynt med ett år och alltså firade 43 års jubileum för några helger sedan). Trots namnet är myntsäljarna i klar majoritet och jag skulle tro att 80 procent av alla utställare har mynt på bordet.
I många år tänkte jag åka till FriMynt men det blev liksom aldrig av, får skylla på att jag har +120 mil ToR till Helsingborg och kände väldigt få som hade erfarenhet av mässan. När jag väl hade startat min hemsida 1998 fick jag många nya samlarvänner. Det här var före Tradera och andra säljsiter. Samlade på den tiden främst 1700-talets kopparmynt och de samlare jag träffat på nätet delade nästan alla mitt intresseområde. På min första mässa 1999 hade stämt träff med en handfull samlare. Första resan gjordes med egen bil. Min gamla mormor (alltid pigg och glad) bodde utanför Borås och jag passade de första åren på att kombinera mässbesöket med ett släktbesök.
Måste säga att jag blev helt såld på FriMynt, vilket utbud av mynt och så många handlare/samlare det fanns! Inköpen blev många och samlingen kompletterades på en rad områden både typ-, variant- och kvalitetsmässigt. Bilresor på egen hand fortsatte sedan några år tills dess att min Mormor i den aktningvärda ålder av 98,5 år tackade för sig och stilla somnade in.
Året efter tvekade jag att åka till Frimynt, en resa fredag till söndag med två hotellövernattningar… Fick då tipset av en samlare i Linköping (myntmannen) om Myntklubben Skilling Bancos årliga resa till FriMynt. Tog mig ner till Norrköping på fredagskvällen, övernattade på hotell och äntrade bussen 0530 på lördags morgonen. Ett mycket smidigt och roligt sätt att ta sig till Helsingborg. Har sedan första resan gjort många resor med Skilling Banco. Att åka med en klubb ger dubbel valuta då resan ToR är minst lika fylld med numismatik som själva mässan. Såg nyligen på Facebook att det fortfarande finns platser kvar på bussen. Vet du inte hur du ska ta dig till Helsingborg är resan från Norrköping/Linköping ett mycket bra alternativ, kontakta klubben för mer information!
Har också åkt bil med sambon till Helsingborg även det en hit även om hon vägrade besöka mässan. Hotellvistelse och en tur till Helsingör gör att hon fortfarande pratar om en repris! Reprisen blir dock inte i år.
Själva FriMynt är ett eldorado för alla oss som är intresserade av mynt. I princip alla handlare i Sverige är på plats, men även många handlare från våra nordiska länder och övriga norra Europa. På en mässa har du möjlighet att titta på en mängd mynt och lära dig mycket om både pris- och kvalitetssättning. Själv har jag lärt mig mycket om svårighetsgrad genom att studera handlarnas lager. Många mynt som anses som sällsynt är riktigt vanliga och ligger på var och varannan handlares bord med en hög prislapp. Andra “enkla” mynt som jag sökt har visat sig vara riktiga rariteter, där kanske ett exemplar dyker upp på FriMynt var femte år! Bara att slå till när dom dyker upp!
Åker du till FriMynt ta också chansen att möta dina anonyma? samlarkollegor live. I dagens internetsamhälle där många kontakter tas via mail och där många personer bara har ett Tradera-alias kan det vara riktig kul att träffa dessa face-to-face.
Om du är intresserad av mynt och vill få lite fart på ditt samlande rekommenderar jag alltså ett besök på FriMynt. Tror inte du kommer ångra dig om du åker dit.
INGEMARS MYNTSIDA >>>