Author: Ingemar

Myntmässor är viktiga samlingspunkter för oss samlare. Den första ”mässan” jag besökte var Örtendahls myntmässa. Myntmässan bedrevs alla år jag besökte den på det nyligen rivna hotell Continental beläget mitt emot Stockholms centralstation. Under de första åren var jag såpass ung att Mamma fick följa med till Stockholm. Fösta året var hon med på mässan, men det blev nog för långtråkigt. De kommande åren tog hon en shoppingrunda medan jag försvann in ”i dimman” på hotell Continental och först ett antal timmar senare under ”protest” lämnade densamma.
Före första mässbesöket hade jag besökt några mynthandlare men inte många. Mässan blev alltså en helt ny upplevelse i ”numismatikens underbara värld”. Mässan bedrevs i ett stort konferensrum som var fyllt med mynt och myntsamlare i jakt på nya objekt till samlingen. Eftersom jag vid denna tid var fast i kronmyntsamlandet ägnade jag åtminstone vid det första besöket inte övriga mynt någon större uppmärksamhet. Men det fanns både äldre mynt, utländska mynt, sedlar, medaljer, polletter och tillbehör i mängder till salu. Alltså ett riktigt eldorado för en ung samlare.

Från den tiden minns jag också den årliga(?) myntmässan på Historiska Museet, likaså det ett eldorado där mängder med mynt fanns att beskåda och inhandla. Minns också den lokal på Mäster Samuelsgatan där flera mynt- och antikhandlare var samlade. Tror att lokalen kallades Arkadhallen men kan ha fel (minns du namnet får du gärna maila mig det!). Det blev många besök i Arkadhallen på Mäster Samuelsgatan. Minns också att det fanns en liknade inrättning i centrala Göteborg (även här är namnet bortglömt) där det också blev flera besök.
Kommer också ihåg (årtalet har jag glömt) att det anordnades en större myntmässa i Vasahallen på Djurgården. Senare har jag hört att denna mässa tydligen inte var så populär bland huvudstadens mynthandlare och att reklam på stan och även vägvisare som skulle leda besökare rätt revs ned? Hur som helst var det en trevlig mässa men med relativt få besökare och mässan återupprepades aldrig.

Myntmässornas mässa, FriMynt i Helsingborg dröjde det många år innan jag besökte första gången. Kände naturligtvis till mässan men tyckte väl det var för långt till Helsingborg och hade nog aldrig fattat hus stor den var. Det var först sedan jag startat Ingemars Myntsida och fått en massa nya kontakter inom numismatiken som FriMynt, på inrådan av många, för första gången besöktes 1999. Att jag minns året beror på att sonen, han som fyllde 18 förra helgen, precis var nyfödd när jag för första gången tog bilen till Skåne. Det besöket har jag aldrig ångrat och besöken har på dessa år blivit många även om det nu är 2-3 år sedan jag senast besökte Helsingborg. Minns också att jag på mässan för första gången fick ansikte på flera av de samlare jag haft mail eller telefonkontakt med: SOA, Lagge och Dan (en kille som drev en hemsida om 1 ÖrKM!) var några av dessa.

Tyvärr har jag inga bra bilder från någon mässa att illustrera denna nostalgitripp med, det fick istället bli en bild på den byggnad som idag tagit över platsen där första myntmässa ägde rum, hotell Continental.

Får samtidigt pusha lite för april månads alla mässor: Göteborg 1 april, Borlänge 8 april och FriMynt-Helsingborg 22 april. Mer hittar du i min AGENDA!

INGEMARS MYNTSIDA >>>

Det var inte “en siffra rätt” i mina analyser av slutprislistorna häromdagen. Tydligen ska jag inte hantera Excel och göra pivoteringar klockan sex på morgonen… Särskilt inte morgonen efter deltagande på en intensiv auktion. Det fanns osålda objekt och snittpriserna ska vara 7500 (auktion 21) respektive 3900 (auktion 22) och inget annat. Alltså något helt annat än jag skrev i inlägget “MISAB 21 och 22”. Nu ska det stämma!

En fråga som var uppe till diskussion på SNF föreningskväll (diskussionsafton) och där teorier men inga riktiga svar fanns var: Varför de svenska besittningsmynten från Reval (Tallinn) har tre leoparder i skölden likt de danska mynten? Finns någon koppling?

Googlade på detta under hemresan och här kommer ett kort svar, som stämmer bra med de teorier som diskuterades!
“Att sköldarna liknar varandra är ett minne från tiden då “Estland” var danskt. Ordet Tallinn betyder “danskstad” eller “danskborg”. Hertigdömet Estland var danskt 1206-1346 (ön Ösel dessutom dansk provins 1560-1645)”.

ps. skvallra inte till min arbetsgivare om pivoteringsfelet… eftersom en av mina professioner är att just behandla stora mängder ekonomisk data, eller rättare sagt kvalitetssäkra att framtagen data är korrekt…

Då har vårens MISAB auktioner avverkats. Själv har jag besökt alla de första 20 auktionerna på plats, nu blev det ett brott i den sviten eftersom jag var tvungen att prioritera bort lördagens auktion. Hade dock lagt ett antal förhandsbud till lördagen men lyckades trots det inte få hem något. Hade även lagt anbud på söndagen, inte heller här räckte buden riktigt till. Nu spelade det mindre roll eftersom jag var närvarande och kunde plussa på anbuden och även bjuda på annat som var markerat i katalogen. Tycker att jag kom med bra i budgivningen och spaden var uppe många gånger. Vet inte om du känner igen dig men ibland går det ”troll i spaden” och det är svårt eller nästan omöjligt att höja den…

Det är alltid lätt att vara efterklok när man sitter med facit. Konstaterar så här i efterhand, att visst borde jag ha varit med i budgivningen ett tag till på några objekt. Men det är naturligtvis inte någon garanti för att köpa något, Det blev i alla fall några nya objekt till samlingen bland annat en ny regent (medeltid förstås) och en för mig ny ”besittning”. Jag är klart nöjd med helgen även om jag naturligtvis gärna hade löst ut några objekt till i går eftermiddag!

Under söndagen var det ganska glest i salen (halvfullt), det hade enligt de som var närvarande även under lördagen varit mer folk på MISAB 21. Nu verkar inte antalet närvarande i salen ha stor betydelse. I dagens digitala värld är både förhandsbuden samt telefonbuden många och slutpriserna når därför upp till bra nivåer utan att det måste vara knökfullt i själva lokalen.

Om jag summerar de båda slutprislistorna kommer till nästan 10 mkr alltså fullt i nivå med rekordauktion i höstas då den magiska gränsen nåddes för första gången. Listan med osålda objekt är kort.

Prismässigt var lördagen klart bättre än söndagen. Den satsning som MISAB gjort på internetauktioner avspeglade sig tydligt på lördagens auktion där objekten i snitt var bättre än på tidigare auktioner och snittpriset per sålt objekt blev hela 7500 kronor. Två objekt, baretten och spiran 1534, bidrog naturligtvis till att dra upp snittpriset med slutpriser på 595000 respektive 260000 kronor.

Om objekten i snitt var mindre kostsamma på söndagen så var det inga lätta mynt som samling Ivarsson innehöll. Det var mängder av småmynt med både R, RR och RRR. Alltså mynt som i princip aldrig förekommer till försäljning. Snittpriset under söndagen blev drygt 3900 kronor per objekt.

Jag väljer att här inte gå in på enskilda objekt, men gör två undantag. Det gäller mynttyper som jag aldrig tror mig ha sett till salu tidigare. De båda 4 skillingarna 1535 och de båda besittningsmynten från Mainz i valören 8 heller. Överlag riktigt risiga exemplar undantaget den lite större hellern, ett brakteat mynt i riktigt trevlig kvalitet. Men så är det ofta med dessa rariteter, dom är så pass svåra att den som vill ha typen i samlingen får nöja sig med det som finns tillgängligt (samma sak med de svåra ettöringarna Gustaf Vasa). Var med i budgivningen på alla fyra mynten och underbidder på två av dessa. Men som jag skrev tidigare hade jag troligen inte blivit ägare till något av mynten även om jag behållit spaden uppe ett litet tag till…

Slutprislistorna hittar du här:
MISAB21 – slutpriser (pdf)
MISAB22 – slutpriser (pdf)

Vill du läsa om medeltidsmynten rekommenderas det Gorgon har skrivit.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja citera Falcoin: ”Vet inte riktigt om det är mynten eller det sociala runt om kring som hägrar mest, men det kan kvitta”. Håller helt med Falcoin ”båda delarna är var för sig anledning att åka (på auktion)“.

Nu var vårens ordinarie auktionshelg hos MISAB avklarad men redan i maj återkommer MISAB med en auktion på Möckelsnäs. Enligt uppgift ska den innehålla många trevliga objekt! Tror även att vi snart har att se fram emot en ny internetauktion?

Inlägget uppdaterat 2017-03-24 med korrekta siffror!

Vad passar bättre en vecka som denna med två fullmatade MISAB auktioner till helgen än en tillbakablick på mitt första auktionsbesök? Som myntsamlare ”måste” man besöka auktioner! På 80-talet var det Ahlström som gällde idag är det MISAB som är det ledande svenska aktören.

Under ett besök på Ahlströms mynthandel, då belägen på Kungsgatan, inhandlade jag min första auktionskatalog, Ahlström 24. Det blev en helt ny upplevelse, jag var van vid olika ofta stencilerade listor från mynthandlare. Listor med ofta mycket enkla beskrivningar av mynten och listor som helt saknade bilder. I Ahlströmkatalogen var merparten av objekten både avbildade och väl beskrivna. Mynten som jag köpte på den tiden höll ofta sämre kvalitet än vad säljaren angivit. Min bild av de olika kvalitetsgraderna blev därför klart snedvriden. I Ahlströmkatalogerna öppnades en helt ny kvalitetssättning som jag med några få ord skulle kunna beskriva som ”att kvalitet 1+ är kvalitet 1”. De mynt jag tidigare köpt som 1+ höll enligt Ahlström kvalitet 1 eller möjligtvis kvalitet 1/1+, men absolut inte mer. Ahlström höll en kvalitetsstandard som jag i högsta grad tycker håller än idag. Troligen var Ahlström vändpunkten för det som av många idag kallas Glück/Hirsch-nollor och vi fick en mer standardiserad kvalitetssättning tack vare Ahlström, även om det inte var Ahlström som ”uppfann” den moderna kvalitetskalan.
Det blev många timmars studerande av katalogen och många drömmar om nya mynt till samlingen. Några veckor senare blev också ett besök på Operaterassen där Ahlström auktionen gick av stapel. Bara att bege sig till Operakällaren/ Café Opera var en upplevelse, jag hade aldrig tidigare varit i närheten av dessa lokaler. Väl på plats var salen fylld av förväntansfyllda samlare. Trots att jag var unga och oerfaren av myntauktioner fick jag ett trevligt bemötande av personalen. Var sedan trogen gäst och tror att jag maximalt missade 5-8 auktioner innan epoken Ahlström gick i graven.
Tyvärr var jag sparsam med anteckningar i katalogen från min första auktion och den är i princip helt ren. Tror att det blev fem mynt på denna första auktion, varav ett trevligt kvartsöre Drottning Christina och en riksdaler Gustaf III åtminstone var två av dessa. Tyvärr hittar jag i skrivande stund inte slutprislistan från auktionen. Men om jag minns rätt så var Ahlström mycket skicklig i sin prissättning och myntmarknaden inte lika het som idag. Få exemplar sprang iväg mer är 25-30 procent över värdering och utropspriset var alltid 70 procent av värderingen.

Eftersom jag nu plockade fram katalogen till Ahlström 24 roade jag mig också med att gå igenom utropspriserna (värderingarna) och utan att ha gått igenom slutprislistan tycker jag följande mynt kan uppmärksammas. Vilka troligen också såldes med ett mindre påslag mot värdering. Köparprovision var inte ett vedertaget begrepp på den tiden utan köparen betalade slutpris och det var endast säljaren som fick betala inlämningsprovision. Kanske några objekt jag skulle bjudit på vid första myntauktionsbesöket!

Knut Eriksson , Uppsala brakteat LL 1:A:2b stot kantförlust (1+) 1.800
Gustaf Vasa öre Stockholm “1522” 1?/1 1.000
Gustaf Vasa Mark 1540 Västerås 1+/01 3.500
Gustaf II Adolf öre 1625 med S i pilvinkeln SM 124 (1+) 10.000
Gustaf II Adolf 1/2 öre 1627 1/1+ 1.800
Carl XII 4 mark 1698 kontamarkerad Riga 1705 1/1+ 2.200
Wismar kontramarkering på 1/3 taler Brandenburg 1 1.800
Carl XVI Johan Riksdaler jubileum 1721 01 4.000
Oscar I 1/4 Riksdaler 1852 01/0 25.000
10 daler SM 1666 Palmstruch (1?) 10.000

En liten ankedot som kanske inträffade vid en senare auktion men som jag ändå tar med i denna nostaligtripp är den gång auktionen fick avbrytas pga. en ”lax”. Utanför Operaterassen är Stockholms ström belägen, ett populärt vatten att fiska i. Mitt under Ahlströmauktionen lyckades en av fiskarna bärga en lax som säkert vägde 10-15 kilo. Detta uppmärksammades av en auktionsdeltagare och snart var det fullt på vänstra sidan i auktionssalen när alla ville se fisken! Efter någon minuts uppehåll fortsatte sedan auktionen.

Ahlström 24 var den första auktionen jag besökte, sedan dess har det blivit deltagande vid en rad olika live-auktioner, bland de jag kan dra mig till minnes just nu finns auktioner från Hirsch, Mynthuset, SNF, Svea Myntauktioner, Antikören och Aurum. Den sammantagna listan med auktionsföretag jag bjudit hos via anbud är idag lång och jag tror alla världsdelar finns representerade utom Afrika och Sydamerika, men från dessa delar av världen har det å andra sidan blivit köp via eBay.

Ett tips från min sida är att besöka auktioner (och mässor). Det finns inget bättre tillfälle att få studera tusentals mynt på en och samma gång. Mynt som är professionellt graderade av mynthandlare och auktionister. Här kan du lära dig hur de olika kvaliteterna ska se ut och också mycket om prisbilden på olika mynt i olika kvaliteter. Varför kostar vissa mynt bara hälften av katalogvärdet? Svaret är lätt att lista ut om du på en mässa ser 25 mynt i den kvaliteten. Varför blir ett annat mynt sålt för fem gånger värderingspriset trots att kvaliteten är dålig och myntet på det hela taget ser tråkigt ut? Svaret är här också enkelt, troligen har du inte sett myntet till salu på alla auktioner du besökt de senaste fem tio åren och inte heller på någon mässa.

Lär dig mer om kvalitet och prissättning via auktioner så slipper du göra samma misstag som jag gjorde i början, köpte ”billiga” 1+ mynt som senare visade sig vara ”dyra” 1 mynt…
ps just nu har du chansen att besöka visningen av MISAB 21 och 22!

Indragningen av den gamla myntserien pågår för fullt. Enligt Riksbanken finns fortfarande miljarder kronor av de äldre typerna i omlopp. Förra året fick vi en helt ny myntserie och den 3 oktober 2016 släppte Riksbanken 1-2-5 kronorsmynt med nytt utseende och storlek. 30 juni i år upphör de gamla 1-2-5 kronorna att gälla som lagligt betalningsmedel. 10 kronan som vi är van att se den sedan 1991 fortsätter vara giltig i sin nuvarande utformning.

Ser man på tidigare indragningar av mynt i oädel metall är det bara att konstatera att det blir såpass stora volymer sparade att dessa oftas inte handlas till mer än skrotpris efter indragningen. Vilket för våra nickelmynt borde innebära maximalt 5-10 kronor per kilo. Det kan därför vara hög tid att lösa in alla växelmynt före 1 juli.
Som alltid finns det dock mynt i växelkassan som kan ha ett visst samlarvärde och som därför bör sparas. Nedan ska jag försöka lista de mynt som du kanske inte ska växla in hos Riksbanken.

A. Mynt med låg upplaga
Under Carl XVI Gustafs regeringstid har flera mynt präglats i mycket låga upplagor. I vissa fall får man faktiskt gå över 100 år tillbaks i tiden för att hitta lika låga upplagor. Samtliga mynt nedan har präglats i en upplaga av mindre än 1 miljon.
– 5 kronor: 1986, 1989, 1993, 1994, 1995, 1996, 1997, 1998, 1999 (inget år överstiger upplagan 1 miljoner ex)
– 1 kronor: 1986, 1993, 1994, 1995, 1996 (inget år överstiger upplagan 1 miljoner ex)
– Jubileumsmynt: en femkrona präglades 1995 upplaga 300.000, har du sett den? Den har faktiskt cirkulerat!
– Vad gäller de senare årens minneskronor 2000, 2009 och 2013 tror jag bara det är den sistnämnda som bör sparas. Den förekommer åtminstone bara sporadiskt i cirkulation.

B. Varianter
– 5 kronan 1972 präglades med och utan strömmar bakom lejonen.
– 5 kronan 1991 med felaktigt myntmästarmärke

C. Felpräglingar
Myntverket har slarvat de senaste åren vilket resulterat i en rad felpräglingar, de flesta felpräglingarna är mycket uppskattade bland myntsamlare.
– Felaktig utstansning: Myntet har blivit felaktigt utstansat. Myntet är inte runt, utan en del saknas. Ofta passar ett mynt av motsvarande valör in i felstansningen.
– Felaktig myntämne: Ja det förekommer faktiskt. Exempelvis en 25 öring präglad på en plants avsett för en 10 öring. På senare år har det också förekommit att svenska mynt präglats på plantsar avsedda för utländska mynt. Bl.a en enkrona präglad i ett mässingsliknade material, dvs en “gul”-krona. Alla dessa mynt har ett samlarvärde och är eftertraktade.

D. Silvermynt
Det förekommer ganska sällan silvermynt i cirkulation. Tror att jag de senaste åren fått max ett silvermynt per år. Under senare tid har jag dock fått in ett flertal. Orsaken är troligen att gamla sparbössor nu börjar tömmas. Silvermynten har alltid ett metallvärde som överstiger det nominella värdet. Håller du nu på med att tömma dina sparbössor och andra gömmor, ska du därför spara följande nu gångbara silvermynt
– 1 kronor 1875-1942 innehåller 80 procent silver eller 6 gram per mynt,
– 1 kronor 1842-1968 innehåller 40 procent silver eller 2,8 gram per mynt,
– 2 kronor 1876-1940 innehåller 80 procent silver eller 12 gram per mynt, och
– 2 kronor 1942-1966 innehåller 40 procent silver eller 5,6 gram per mynt.
Även äldre femmor 1971 och tidigare innehåller silver. Femmorna 1972-1973 är präglade i kopparnickel. Det verkar dock finnas en allmänn uppfattning om att dessa skulle vara tillverkade i silver, åtminstone med ledning av alla mailfrågor jag fått kring detta.

Lycka till i jakten på ovanligheter bland de snart ogiltiga mynten. Ett tips kan också vara att spara några mynt som du om några år kan överlämna till något barn eller barnbarn som ett minne av de mynt du använde när du handlade. Barnet kan säkert tycka det är spännande och det kan säkert leda till ett trevlig samtal om när du var ung!
För oss vuxna är mynten “vardag” för barnen blir detta historiska dokument från en svunnen tid! Kanske till och med barnet vill fortsätta utforska vår tidigare mynthistoria. Vem vet?

Har du några frågor kring de mynt som nu blir ogiltiga är du alltid välkommen att kontakta mig via mail.

INGEMARS MYNTSIDA >>>

“För en handfull dollar”,
Ofta förvånas jag över slutpriser på mynt, främst de höga priserna. Därför är det bara att “tacka och buga” när budet var 20 gånger slutpriset…

“För några få dollar mer”,
fick jag tvåöringen levererad till Sverige…

“Den gode, den onde, den fule”,
Vet inte riktigt vad som passar in på en säljare med ett porto på 250:- och en leveranstid på över två veckor…

Till säljarens försvar får väl ändå sägas att myntet skickades från Europa men med ett speditionsföretag som tydligen hade omsortering i USA (vilda western), därav rubriken och förmodligen också den långa leveranstiden. Dessutom var portokostnaden tydligt angiven i annonsen, så den hade jag kalkylerat med.

Hur som helst, spagetti eller inte, är jag klart nöjd med en ny typ i samlingen trots lite kantproblem!

Trevlig helg!

INGEMARS MYNTSIDA >>>

Efter en helt mynt- och internetfri vecka på lite sydligare, soligare och varmare breddgrader är det åter dags för lite numismatik. Här kommer en femte nostalgitripp.

Till nostalgiobjekten i min samling hör också de första värderingsböckerna. De böcker jag skrev om i ett inlägg för några år sedan var några av de första böckerna om mynt som jag ägde. I samma tidsspann kom Myntguiden, Myntboken och Myntkalendern in i biblioteket. Alla har betytt otroligt mycket för mitt myntsamlande, särskilt Tonkins publikationer. Örtendahs Myntkalendern är också bra men inte lika långlivad som Tonkins böcker.

Först kom Myntguiden med alla kronmynt, där mynten i den egna samlingen kunde kryssas för och också ett streck sättas under den prisuppgift som motsvarade min bedömning av kvaliteten. De få mynten som jag fortfarande kan identifiera från den perioden har dock en betydligt högre kvalitetsangivelse än vad min bedömning är idag. Men det kanske är lite av tidens anda. De mynt som finns kvar från den tiden, vi pratar skarven 70/80-tal, som jag köpte från olika mynthandlare, ofta genom stencilerade listor, som praktexemplar 0, har vid en senare granskning på sin höjd kunnat graderas till kanske 01. Även om mynten var ocirkulerade och i hög kvalitet är det allt annat än vad som med dagens mått skulle betecknas som praktexemplar… Flera av mynten i Myntguiden var ouppnåliga. Förutom guldmynten flera av de mindre nominalerna, som de svåra tvåkronorna 1876, femöringarna 1910 och 1927 och den första ”kronan” 1 riksdaler RM 1873. De flesta mynten har funnits i samlingen om än i ofta låg kvalitet, men också lämnat densamma. Det sista omöjliga myntet från denna period som jag köpte till mina samling var riksdalern från 1873. Köpte ett väl cirkulerat exemplar på Tradera för ungefär tio år sedan. Även om det blev många myntköp det året var nog riksdalern det som uppskattades mest. Det var den enda typen, jag fram till den dagen, aldrig haft i min ägo från Myntguides-perioden!

Några år efter den första Myntguiden inhandlades den första Myntboken. Även det innebar ett lyft för myntsamlandet. Det fanns mängder med mynt präglade före 1872 och många var i pris överkomliga för en myntsamlare i skarven mellan högstadium och gymnasium. I flera år därefter fortsatte samlandet av kronmynt men samlandet gick mer och mer över på mynten före kronmyntsperioden och där i första hand de mynt som präglats i koppar. En fantastisk möjlighet öppnade sig att samla typer och varianter av alla de kopparmynt som präglats i Sverige under perioden 1624 till 1872.

Detta inlägg får symboliseras av förstaupplagorna av dessa för oss myntsamlare så viktiga böcker. Böcker jag köpt antikvariatiskt eftersom mina första exemplar är något yngre och betydligt mer slitna!. Myntguiden (1969), Myntboken (1971) och Myntkalendern (1972).

För mig har Tonkins böcker varit ovärderliga för mitt myntsamlande och jag tror inte jag är ensam om den erfarenheten. Än idag rådfrågar jag Tonkin innan besök på auktioner eller bud på eBay/ Tradera. Att Tonkin under snart 50 år årligen gett ut myntböcker kan nog inte övervärderas av oss myntsamlare. Visst har det alltid funnits många kritiker av Tonkins värderingsböcker, men jag tycker ändå det är en ovärderlig insats han har gjort för svensk numismatik.

INGEMARS MYNTSIDA >>>

De första myntböckerna jag läste vara tydliga. Rengör inga mynt och spara ”nollorna”. Ganska tidigt insåg jag att de blå albumen där de första mynten ”trycktes in” inte var den ideala förvaringen. Nu var väl merparten av morfars silverinvestering i kvalitet 2 upp till 1. För mig blev då 1+/01 mynt i toppkvalitet om man bortsåg från de ocirkulerade mynten som hamnade i börsen. Naturligtvis skulle dessa toppexemplar få en så bra förvaring som möjligt!
Till dessa mynt från sent 60-tal och tidigt 70-tal införskaffades Sandhillkassetter. Med lite erfarenhet konstaterar jag dock att dessa praktexemplar kanske i bästa fall höll kvalitet 01/0 om ens det. Lite bättre blev det 1978 då myntverket började ge ut hårdplastkassetter av Sandhill-typ där från myntverket handplockade ocirkulerade mynt placerades. Kassetter försågs med försegling för att dom inte skulle kunna brytas. Har dock för mig att denna försegling de första åren var mycket skör och få set torde idag ha förseglingen oskadd… Myntverkets hårdplastset var å andra sidan ett stort steg åt rätt håll. Myntverksseten i mjukplast från åtminstone 1973 och 1976 har mycket att önska och redan efter ett par år hade mynten belagts med en grå-geggig yta av mjukgörarna i plasten. Dessa mynt och mina ocirkulerade mynt från Sandhillkasstterna blir nog snart inväxlade. Värdet är förmodligen högre idag (det nominella) än om några månader då dom tas ur cirkulation (1 juli). Därefter lär dom som andra moderna mynt handlas till metallpris för kanske 10 kronor per kilo…
Myntverkets årsset var jag prenumerant på från begynnelse till en bit in på 90-talet. Värdeökningen har inte varit dramatisk och jag tror att det idag är svårt att ens få pengarna tillbaks om dom skulle säljas. Myntverksårsseten och Sandhill kassetterna har alltså främst sparats av nostalgiska skäl.

Många, många år efter det att jag köpt de första årsseten gjorde jag ett företagsbesök. Döm av min förvåning när aktuellt företag förutom den lilla plast-jetong som på den tiden prydde Absolut vodka flaskorna även tillverkade myntset. Att dom var leverantörer till Absolut var vida känt men att även myntverkets hårdplastförpackningar (och att kanske även Sandhill kassetterna tillverkades där) var en nyhet för mig. Men på ett lager låg hela produktionen av om jag minns rätt 1993 hårdplast-förpackningar till årsseten klara att levereras till Myntverket! Till saken hör också att företaget var beläget knappt en kilometer från där jag bodde på den tiden och där mitt myntintresse startade!

Hur en myntsamling ska förvaras är naturligt en smaksak. Men håller samlingen hög kvalitet eller har ett högt värde är det viktigt att välja förvaringen med omsorg.