Ingemars Myntblogg

För ett tag sedan såldes en
samling med myntavbildningar på ebay. Det var små kort med mynt i original
storlek, tillverkade i Tyskland. Bilderna är tryckta i relief och ser ut att
vara gjorda i något folieliknande material. Vad dessa bilder använts till vet
jag inte, men troligt är väl att de antingen har varit avsedda som en samlarserie
eller att de använts av personal på banker och växelkontor för att identifiera
olika länders mynt. Jag köpte några svenska bilder, men i serien ingick bilder av mynt
från ett stort antal länder.

Avbildad ovan är en femöring
1925 och en tvåkrona 1926. Bilderna har stora likheter med de mynt som
användes, men avviker samtidigt avsevärt från originalen. Femöringens kronor och tvåkronans porträtt
avviker helt från våra riktiga mynt.

Upphovsmannen bör alltså haft
riktiga mynt som förlaga då både motiv och storlek är rätt och det dessutom är detaljrika avbildningar. Frågan är då varför
har upphovsmannen inte ansträngt sig mer för att få fram bättre avbildningar oavsett
vad de små korten skulle användas till?

INGEMARS MYNTSIDA>>>

Långhelgen som vi firade för
några veckor sedan gav tid över att förkovra sig. Jag inhandlade också några
viktigare böcker som av någon outgrundlig anledning aldrig tidigare hamnat i
mitt lilla numismatiska bibliotek. Bl.a. Stiernstedts och Volontis verk om
kopparmyntningen samt Hallborg-Hartmans förteckning, ofta benämnd (HH). Nu var
böckerna inte nya för mig, jag har gått igenom dessa tidigare. Men att ha böckerna hemma i bokhyllan innebär att innehållet
finns tillgängligt när helst en fundering dyker upp!

Surfade häromdagen runt lite planlöst
på nätet och googlade med olika numismatiskt relaterade sökord. En träff jag
fick var J-O Björks förträffliga artikel om ”pojkören/ 1 Ör KM 1772 på
irreguljär plants”. En artikel som är publicerad i Uppsalaklubbens jubileumsbok
Samlad Glädje. Gick därefter in på NKU:s hemsida och hittade hela boken artikel
för artikel publicerade i pdf-format, trevliga digitala särtryck! Att lägga ut
en numismatisk bok i pdf-format på nätet tillgänglig för alla och en var är ett
mycket bra initiativ. Ett sätt att ytterligare sprida kunskapen om numismatik både
innanför och utanför den begränsade krets som vi myntsamlare trots allt är.
Påverkar digitalisering av myntböcker försäljningen negativt? Jag tror inte att så är fallet, kanske är det
tvärtom. Vi som vill ha boken i bokhyllan hemma köper den när den ges ut, men nya intressenter
kan tillkomma.

Ett annat bra initiativ, helt digitalt, är
Falcoins raritetsida. Det är ett hästjobb att gå igenom 120 välfyllda
kataloger, men ett viktigt arbete. Det redovisade resultatet är intressant
trots att det finns många luckor där författaren får ange att antalet kända
exemplar är någonstans mellan exempelvis 8 och 14 stycken. Åtta är säkra de
övriga sex kan vara identiskt med något av de åtta första men osäkerheten är
stor. Osäkerheten beror oftast på avsaknad av bild i den katalog som studerats
eller att bildkvaliten varit undermålig varför det inte med säkerhet gått att
avgöra om det sålda myntet är identiskt med något av de åtta tidigare listade…
En publik raritetslista berikar både författaren och läsarnas kunskaper. Genom att publicera sina iakttagelser kan författaren
få del av hundratals andra samlares erfarenheter av materialet. Ett osäkert
exemplaren kan knytas till en tidigare försäljning eller infogas i förteckningen
som ett nytt känt exemplar och för författaren okända exemplar kan dyka upp. Ett
gigantiskt pussel som säkert aldrig blir färdigt, men där varje pusselbit medför
att vi kommer ett steg närmare sanningen.

Köpte som sagt en hel del
litteratur den gångna långhelgen bl.a. Numismatiskt Forum 1-1999 (hade slarvat
bort mitt tidigare exemplar). Ett nummer där jag skrev om en framtida SM-bok på
nätet, en interaktiv SM-bok där läsarna aktivt kunde delta i bokens förädling. Tycker
Falcoins initiativ är en bra början på ett dylikt projekt. Hoppas fler följer
efter båda vad gäller rariteter och varianter!

INGEMARS MYNTSIDA>>>

Falskmyntarna SVT2 torsdag 10 januari 22:45 (Die Fälscher, 2007)

Filmens manus är baserat på Adolf Burgers memoarer och en sann historia från andra världskriget, den om ”Operation Bernhard” och mästerförfalskaren Salomon “Sally” Sorowitsch. I det tyska koncentrationslägret Sachsenhausen samlades speciellt utvalda fångar som skulle framställa främst sedlar men också falska pass och andra ID-handlingar för Gestapos räkning. Tyskarna spred sedan sedlarna utomlands. Flera valutor plagierades troligen men den huvudsakliga målsättning var att förstöra förtroendet för de brittiska pundsedlarna, vilket man också lyckades med. Borde väl kunna betecknas som “ekonomisk krigföring”…

Förfalskningarna är mycket välgjorda och det krävs riktiga specialistkunskaper och lupp för att skilja en äkta från oäkta sedel. Jag har sett både en äkta och en falsk sedel hos en mynthandlare i London. Tyvärr har jag inte bilderna från detta besök kvar. Konstaterar dock att ”Sally” och hans män var betydligt skickligare än många av dagens förfalskare…

En enorm mängd pundsedlar tillverkades i lägret i Sachsenhausen, totalt 134 miljoner pund sterling, vilket då var fyra gånger Storbritanniens valutareserv… Omfattningen av förfalskningarna var så stor att Bank of England tvingades dra in alla 10 pundsedlar 1943 och 1945 även 5 pundsedlarna. På de nya sedlarna som Bank of England senare gav ut satte man på en säkerhetsdetalj, den tunna metalltråden som än idag finns på våra sedlar!

Filmen som inte bara skildrar arbetet med att förfalska utan också det vedervärdiga livet i ett fångläger fick en Oscar för bästa utländska film 2008.

De falska sedlarna daterade 1930-38 (möjligtvis finns också en med årtalet 1926) är idag eftertraktade trots den enorma upplagan. Hittade ett par på eBay och priserna där är minst ett par tusen kronor styck. …med dom priserna på tyska pundsedlar finns det väl risk att det även förekommer falska förfalskningar, oj nu blev det invecklat !

INGEMARS MYNTSIDA>>>

Så här en av de allra sista dagarna 2012 är det dags för en liten summering av myntåret, mycket har hänt. Toppnyheten måste vara försäljningen av Eriksbergs 10 daler. Rykten om försäljningen började florera för precis ett år sedan och i SNT 2012:4 blev försäljningen bekräftad. Priset är okänt men bör ligga i intervallet 15 till 20 miljoner… vilket nog inte är för mycket för en numismatisk raritet av rang!
2012 var också året då förslag på våra nya mynt och sedlar presenterades av Riksbanken. Sedlarna under temat ”Kulturresan” och mynten ”Sol, vind och vatten”. Sedlarna riktigt trevliga, mynten mer traditionella. De medtävlande förslagen höll ungefär samma klass.
Ett nidmynt, en omgjord/ förfalskad enkrona var nog den händelse som tyvärr fick största uppmärksamhet, både när den första krona blev känd och senare när den såldes. Så här två veckor efter avslut ser jag att varken köpare eller säljare lämnat något omdöme, kanske blev det aldrig trots all uppståndelse någon affär? Upphovsmannens initialer KFM för åtminstone mina tankar åt ett helt annat håll, Kronofogdemyndigheten…

Sista delen av Haganders magnifika samling auktionerades ut av Künker/ Nordlind. De två auktioner som genomfördes 2012 utgör toppen på auktionsåret. I övrigt ett bra auktionsår även om priserna sviktat något. Förutom vår och höstauktion hos Misab har både Philea/Myntkompaniet, Frimärkshuset och Bukowski haft lite större myntutbud. En helt ny aktör presenterade sig också, Föreningen för Historiska värdepapper som höll en auktion med numismatiskt material i december.

Tonkin fortsätter producera myntböcker. 2012 var dock relativt sparsmakat på litteraturfronten. Moneta Renovatia (SNF´s monografiserie) och Beredskapsedlar (KMK) är två undantag. På auktion har däremot många bra böcker sålts. Exvis Jan Anderssons imponerande litteratursamling som såldes av Misab/ Numismatiska klubben i Uppsala med ett brett utbud av både enklare och svårare litteratur.

KMK fick under året en ny chef då Eva Ramberg efterträdde Ian Wishén den 1 oktober.

För egen del har det varit ett bra år. Kanske ett rekordår vad gäller nya mynt till samlingen! Lyckades också ta mig till FriMynt efter två missade år. FriMynt är lite av höjdpunkten på myntåret oavsett om det blir några köp eller inte. Orsaken är naturligtvis att över tusen myntsamlare finns på plats i Helsingborg. Har du aldrig besökt mässan är det hög tid att göra det. Nästa FriMynt äger rum den 27 april 2013. Det har varit många mässor 2012, några städer i raden är Sigtuna, Borlänge, Olofström, Göteborg, Norrköping och Avesta. Saknar dock Myntets Dag på KMK som normalt brukar äga rum i december.

Tradera är en viktig inköps- och försäljningsplats för mynt. Min bedömning är att utbudet på Tradera 2012 har varit bättre än någonsin tidigare. Många riktigt bra mynt har under året bytt ägare. Säljarna får oftast bra betalt men köparna kan emellanåt göra riktiga fynd! Tradera är också lite av “rufflarnas” tummelsplats. Kanske inte så många blåsningar, d.v.s. att vunna objekten aldrig levereras. Däremot en plats där det ibland förekommer förfalskningar, men framför allt en plats där det säljs på tok för mycket överklassade mynt, nollorna och toppexemplaren ”duggar” tätt. Var försiktig och lita inte fullt ut på vissa säljares kvalitetsbedömningar och superlativer… Bilda dig istället en egen uppfattning om kvaliteten utifrån bifogade bilder. Reklamera om du inte är nöjd med kvaliten. Nollornas höga priser i värderingskatalogerna har en naturlig orsak, många av dessa nollor är riktiga rariteter. Att dessa rariteter skulle kunna bjudas ut i parti och minut är inte realistiskt… Den gamla beteckningen Glück-nollor har nu fått en tråkig uppföljare i Tradera-nollorna.

… men bäst 2012 ”e´la ändå!” en guldmedalj, en riktigt svår en…

God fortsättning och ett gott slut!

INGEMARS MYNTSIDA>>>

Nu är granen inhandlad och det lackar mot jul. Detta år en riktig långhelg, för min del 17 lediga dagar, en helg där det säkert kommer att finnas mycket tid att ägna åt både familj, mynt och numismatik. Vi får hoppas att tomten har några små platta paket med sig i säcken! Tack för i år och…

INGEMARS MYNTSIDA >>>

Tillströmningen av objekt till Misab auktion 8 verkar vara stor.
Via hemsidan meddelar nu Misab att lördagen (9 mars) troligen inte räcker till
för att sälja alla objekt som lämnats in. Nu planeras auktionen starta redan på
eftermiddagen/ kvällen fredag den 8 mars. Mer om detta på Myntauktioner i
Sveriges hemsida. Katalogen till auktionen kan nu beställas och inom Sverige
kostar den 190 kronor porto inkluderat.

I veckan landade Hamrin & Svahns 41:a lagerlista i en
brevlåda nära mig (grannens…). Posten har lite svårt att hitta rätt ibland. Som
vanligt ligger tyngdpunkten i listan på kronmyntsperioden.

På tal om lagerlistor så är det alltid trevlig läsning. En fråga
som jag ofta ställer mig är, varför inte fler lagerlistor ligger på nätet. En
digital lagerlista/ försäljningslista måste vara betydligt mer
kostnadseffektiv än en utskickad, du slipper både tryck- och portokostnader. Dessutom når en digital lista betydligt fler
samlare och den går att uppdatera löpande!

Många har skrivit om ”horkarlsmyntet”. Naturligtvis
har “konstnären” haft i syfte att skapa publicitet kring sitt eget
namn, säkert med devisen “all publicitet är bra publicitet“.
Skaparen av ”horkarlsmyntet” har lyckats bra i sitt uppsåt och han har fått
oförtjänt mycket uppmärksamhet i etablerade medier. SVT, SR, DN, SVD och
AB är några i raden. Undra vad motsvarande exponering hade kostnad om han
istället valt att köpa reklamplats? Tilltaget påminner mycket om de ”happenings”
vi tidigare drabbats av; tior i rent guld och reklamslogans på mynt. Det senare
medförde att riksdagen valde att lagstifta mot detta… Nu auktioneras även ett
av mynten ut till förmån för välgörande ändamål. Priset ser ut att bli mycket
högt som det så ofta blir på välgörenhetsauktioner och återigen har ”konstnären”
fått stort genomslag i olika medier… Vi får hoppas att köparens syfte är
välgörenhet och inte är att köpa ett “rart” mynt, för värdet på detta ”krimskrams”
borde vara marginellt. Nog om detta. Konstaterar
bara att det är tråkigt att det är pseudo händelserna inom myntområdet som får
störst uppmärksamhet.

INGEMARS MYNTSIDA >>>

Kom precis hem från SNF´s
traditionella julfest som detta år kryddats med en liten trevlig Sven Svensson
auktion. Bilden av Stockholm har på bara två dagar helt bytts ut. Måndagens
dimlandskap är nu utbytt till ett riktigt vinterlandskap.

Många hade nog väntat på snön, inte minst
barnen. Idag fick alla i Stockholm och säkert i andra delar av Sverige snö så
det räckte och blev över… Kollektivtrafiken har varit helt utslagen i princip
hela dagen, restiden för oss som pendlar har både tre och fyrdubblats. Varje
meter som SL kunnat flytta resenärerna en bit framåt har varit en bedrift och
gatorna var fortfarande oplogade när jag kom hem…

Hur gick då julfesten? Trots det
mer eller mindre kaotiska väderläget och den utslagna kollektivtrafiken hade
nästan 20 tappra medlemmar i SNF hittat till Banérgatan!

INGEMARS MYNTSIDA >>>

Nu har Myntboken 2013 kommit. Flera websidor för böcker säljer just nu boken och som oftast verkar Adlibris vara billigast. I skrivande stund vill Adlibris ha 136 kronor, B-porto inkluderat.

Det är ”populärt” att kritisera Myntboken. Kritiken är ofta att varianter saknas eller är felbeskrivna och att prisbilden inte speglar verkligheten. Vilket såklart delvis är rätt. Men vad gäller prisbilden får man ta i beaktande att vi under senare år har haft ett fantastiskt utbud av mynt. Både Haganders och Bondes samlingar har sålts på kort tid. Slutpriserna på objekt från dessa samlingar har ofta slutat högt över katalogpris (=Tonkinpris?). Ska Myntboken då justera upp priserna efter resultaten på dessa ofta provienstunga objekt? Jag tror inte det skulle vara bra. Vi får inte hamna i frimärksvärldens prissättning där försäljningspris normalt ligger på 10-20 procent av ”katalogpris”. För trots brister ligger ändå Tonkin relativt rätt mot vad mynt, oavsett ålder och kvalitet, faktiskt säljs för.

För något år sedan köpte jag av nostalgiska skäl “första upplagan”. Tror att min första egna Myntbok köptes 1976, dess för innan var det den mindre och billigare Myntguiden som gällde. Myntboken 1971 var på en tiden ouppnåelig för mig, trots det modesta priset av 19:71!

Trots kritiken anser jag att Myntboken och Myntguiden är bland den viktigaste myntlitteraturen som skapats i Sverige. Utan dessa utgåvor skulle mynt-Sverige vara betydligt fattigare (…och detta trots att prisbilden kanske inte alltid hängt med fullt ut…). Jag tror inte att jag hade börjat samla mynt om inte Myntboken/Myntguiden funnits och jag tror att det är många med mig som är i samma sits?

Om jag räknar rätt så blir detta det 43:e året i rad som Myntboken ges ut. Bra jobbat Archie!

Kommer jag då att köpa Myntboken 2013? – Jag tror inte det. Visst gillar jag boken men jag har blivit kräsnare med åren och söker idag mer efter fördjupningslitteratur. Förändringarna i Myntboken mellan två år är oftast marginella och årliga inköp känns överflödigt. Min senaste Myntbok är den lite tjockare varianten från 2010 och den får duga åtminstone ett år till.

INGEMARS MYNTSIDA >>>