Ingemars Myntblogg

Idag anlände decembernumret av Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT) i brevlådan och med den också datumet för Myntauktioner i Sveriges åttonde auktion. Denna gång blir det en endagsauktion, lördag den 9:e mars. Som vanligt använder Misab Restaurang Garnisonen i Stockholm som auktionslokal.

På tal om tidskrifter så slutade jag för många år sedan att prenumerera på Nordisk Numismatisk Unions Medlemsblad (NNUM). Tyckte det var en svart-vit tråkig och ointressant produkt som inte var värd de kronor som en årsprenumeration kostade.

Besökte SNF´s kansli häromdagen och bläddrade då igenom tre NNUM från i år. Måste säga att tidskriften nu fått en rejäl ansiktslyftning både layout- och innehållsmässigt, dessutom trycks den numera i färg! Två artiklar från augusti-numret (nr 3 -2012) minns jag särskilt. Dels en artikel av Frédéric Elfver om Elias Brenners sigillstamp som idag finns att beskåda på Riddarhuset. Dels en artikel av Preben Nielsen om franska provmynt. Nu undrar säkert någon vad som är intressant med ett fransk provmynt med valören 10 centimes från 1848? De franska provmynten präglades tydligen ofta på äldre utländska mynt, ett exempel är danska skillingar från 1771. Men provpräglingar har också gjorts på svenska mynt! I det aktuella fallet på en svensk slant från 1759! Det är alltså inte bara till halvskillingarna 1802-1805 som de gamla 1 ÖR SM återanvänts, utan även till provpräglingar i Frankrike. Provmyntet är av ypperlig kvalitet och det går tydligt att se de underliggande dal-pilarna, tyvärr syns inte årtalet på bilden i NNUM.

När nästa medlemsavgift i Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) snart ska betalas så kommer åtminstone jag att betala till lite extra för att tillsammans med medlemsskapet förutom SNT även få hem NNUM i brevlådan under 2013.

INGEMARS MYNTSIDA >>>

På lördag hålls två auktioner med numismatiska objekt i Stockholm. Först ut är Historiska Värdepappersföreningen auktion 66 med auktionsstart 1100 på KMK. Toppobjektet på myntsidan är Uppsala öret 1523. Förutom ett antal mynt säljs flera bra sedlar och andra historiska värdepapper! Bl.a. den sista sedeln från Skaraborgsbanken 10 krona 1883 Litt G Nr 100.000.

Tre timmar senare, klockan 1400, är det så dags för myntdelen på Frimärkshuset auktion 136, med en halvstor numismatisk avdelning. Där en rad snygga plåtmynt , inklusive en ungersk plåt som väger hela 23,6 kilo, utgör grundstommen för myntdelen. Men också en auktion där ett flertal bra sedlar kommer att säljas.

Det finns säkert möjlighet att besöka båda auktionerna och däremellan också hinna med en lunch, åtminstone om det bara är mynten du är ute efter.

INGEMARS MYNTSIDA>>>

Vi myntsamlare är bortskämda vad gäller gamla objekt. Frimärkssamlarna får nöja sig med svenska märken efter 1855 om inte intresset är förfilateli. Vi som samlar svenska mynt kan samla Olof Skötkonung och framåt med början på 1000-talet! Om vi intresserar oss för utländska mynt kan vi gå ytterligare över 1500 år tillbaks i tiden. De lydiska kungarna i mindre Asien präglade mynt redan på 600-talet före Kristus.

Ett objekt som är 100 år betecknas som antikt. Jag får många frågor om mynt via mail. Oftast med texten jag har ärvt ”jätte”-gamla mynt, vad är värdet? Mynten kan vara allt från 60-talet och bakåt. Vad som anses gammalt varierar alltså. Visar man mynt för vänner och bekanta har många svårt att förstå hur man kan äga 1700-tals mynt. ”-De måste vara hur värdefulla som helst”. När man talar om dess verkliga värde, ibland bara några tior, möts man av förvånade blickar. ”-Går det verkligen att köpa 1700-tals mynt? ”. Tror att några faktisk blivit myntsamlare i mindre skala bara för att få äga ett antikt objekt! Vi myntsamlare är bortskämda med ålder…

Jag har också haft några romerska mynt i samlingen för att riktigt imponera på icke myntsamlande vänner (!) Köpte för några år sedan dessutom ett ännu ”äldre” mynt, ett grekiskt… Trots att jag inte kan något om grekiska mynt kändes myntet redan från början fel. Några år senare fick jag svaret, det var en förfalskning jag köpt. Har sedan dess på olika auktionssiter sett minst en handfull ”stampidentiska” exemplar… Jag måste erkänna att jag efter det köpet trots ett stort numismatiskt intresse varit mycket skeptisk till antika mynt. Ett tydligt exempel på hur otyget med förfalskningar kan förstöra ett intresse.

Nu har jag ända köpt ett gammalt mynt. Den här gången förhoppningsvis äkta… Inte för att jag samlar dessa, utan mer för känslan att äga ett riktigt antikt mynt. För under 500-lappen går det faktisk att köpa små 2500-åriga mynt! I mitt fall en liten grekisk 1/12 stater från 5-600 talet före Kristus, vikt drygt 1 gram och diameter runt 10 mm.

Någon penning från Olof Skötekonung äger jag inte. Men det är bara en tidsfråga. Naturligtvis måste jag någon gång ha Sveriges äldsta mynt i samlingen, även om jag inte direkt samlar vikingatid eller medeltid.

För den som är intresserad av ”antika” Kalle Anka tidningar ligger just nu några bättre exemplar ute på Tradera eller vad sägs om nummer 1-1948 med utropspris 250.000 kronor…

INGEMARS MYNTSIDA >>>

Förra inlägget handlade om Elfsborgs välförtjänta SM-guld. Ska man tro sportchefen i Elfsborg så kommer detta guld att följas av många fler de kommande åren, inte mindre än tio är hans segerrusiga bedömning!!!

Nu får det bli ytterligare ett medaljinlägg. Denna gång SNF:s medalj med årtalet 1973 (SNF52). Året som föreningen fyllde 100 men också året då SNF fick en ny beskyddare. Gustaf VI Adolf dog i september och efterträddes av vår nuvarande kung, Carl XVI Gustaf. Det senare uppmärksammades med en Tronskiftes medalj med en upplaga på hela 2500 bronsexemplar. Präglingsår för medaljen är 1975. Värdet på denna trevliga medalj är idag lågt, ofta så lågt att portot för att få den hemskickad är högre än själva inköpspriset…

Som många medaljer är även denna försedd med randskrift ”SVENSKA NUMISMATISKA FÖRENINGENS HÖGE BESKYDDARE, SPORRONG, xxxx – 2500”.

Randskrift på mynt behandlas sällan. 1/8 riksdaler specie 1830 är ett trevligt undantag, där finns flera svåra varianter. Jag tror inte att randpräglingsverktygen höll mycket längre än stamparna. Det borde alltså finnas flera spännande oupptäckta varianter på randskrift. Olika typsnitt, felstavningar etc. Varianter på randpräglingar kanske är ett kommande samlarområde, området känns idag relativt outforskat ! (vissa utländska auktionsbolag har i sina auktionsbeskrivningar förutom åt- och frånsida valt att även avbilda randen!)

Åter till SNF medaljen. Den har som alla de andra 2500 medaljerna som präglades ett ordningsnummer, ovan markerat xxxx. Var de först präglade medaljerna, de med ordningsnummer 0001, 0002, 0003 osv befinner sig vet jag inte. En kanske inte allt för djärv gissning är att dessa idag finns hos den höge beskyddaren eller som referensexemplar på KMK och SNF.

En retorisk fråga blir då, vart tog den sist präglade medaljen vägen? Randskrifter är som sagt intressanta. När jag härom veckan tittade på randskriften på ett urval av mina egna mynt och medaljer kunde jag konstatera att just mitt exemplar av tronskiftesmedaljen var den sista, nummer 2500 – 2500!

Om nu inte medaljen har något ekonomiskt värde så fick den i alla fall för mig ett kuriosa värde.

– Vrid och vänd på dina mynt och medaljer, det kan finnas mycket att upptäcka!

INGEMARS MYNTSIDA >>>

Nu lägger jag numismatiken på hyllan för ett litet tag…

När det gäller medaljer är frågan ofta om de ska vara i guld, silver eller brons. De senaste dagarna har bara de två ädlaste valörerna varit aktuella. Det som länge såg ut att vara guld tappade under den tidiga hösten i värde, ”guldet höll på att bli till sand”… De senaste timmarna har varit spända.

Men nu är det klart, det blev GULD och ELFSBORG är åter svenska mästare!

I samlarkretsar är det väl Älvsborgsmedaljerna som röner störst uppmärksamhet. Jag samlar naturligvis på medaljer med Elfsborgs anknytning! De flesta av mina ”dyrgripar” ligger i bankfacket så jag fick fota den jag hade hemma, samt lägga på lite guldfärg (dagen till ära)… Fotbollslaget Elfsborg är bättre medaljsamlare än vad jag någonsin kommer att bli, särskild vad gäller guldmedaljer, detta var den sjätte. I IF Elfsborgs samling finns nu allsvenska guldmedaljer med årtalen 1936, 1939, 1940, 1961, 2006 och 2012! Lägg till detta sex stora och fem små medaljer i silver, samt sex i brons!

Hade ingen möjlighet att ta mig ner till födelsestaden Borås denna speciella söndag, ”Gul(d)igan” som jag är. Försökte få tag i biljetter i torsdags natt då guldförhoppningarna markant ökades på, men matchen var naturligtvis då redan slutsåld. Nu fick jag istället följa upplösningen via datorn.

…som sagt, numismatiken får ta ett steg tillbaks, för nu ska guldmedaljen firas!

Precis hemkommen från ett trevligt föredrag på SNF av Tony Kamil, om 1 öringarna 1609-1612. Flera mycket intressanta teorier om dessa mynt presenterades, jag får återkomma till dessa vid ett senare tillfälle.

Hagander auktionen har avslutats och slutprislistan (.pdf) ligger nu ute på Künkers hemsida. För dagen stod Euron i 8,61 och provisionen var 22 procent för köparen. Slutpriserna får alltså multipliceras med drygt 10,50 för att få fram det svenska slutpriset.

Det blev åter mycket bra priser för Hagandermynten, bäst betalades de två 10 dukaterna från Riga med 120.000€ (#7053 ) respektive 110.000€ (#7057). Sturemarken gick däremot för beskedliga 38.000€ (30.000€).

Kopparmynten som jag skrev om för några dagar sedan slutade på #7233 Arbogaklipping 1627 11.000€ (4.200€), #7267 Öret 1715 10.000€ (2.000€), #7284 Stockholmsöret 1737 600€ (200€), #7290 Öret 1759 med stora sveakronor 1.100€ (150€), #7296 Pojköret 1772 1.900€ (1.000€) och slutligen #7297 Avestakopeken 1787 5.500€ (2.500€).

Min auktionsvinst från Haljaks auktion i Tallin förra helgen anlände i går, en trevlig fyraöring 1718!

INGEMARS MYNTSIDA >>>

Om precis en vecka säljs de sista delarna av Haganders imponerande samling. Förutom guldmynt och mynt i riksdalerstorlek avslutas försäljningen med en mycket trevlig samling svenska kopparmynt. Bland dessa kopparmynt kan särskilt nämnas Arboga klippingen 1627 i trevlig kvalitet (4000€), öret 1715 med viss kopparlyster (2000€), ett snyggt Stockholmsöre 1737 (200€), praktexemplar av öret 1759 med stora sveakronor (150€), pojköret 1772 (1000€) och Avesta kopeken 1787 (2500€). Dessutom säljs en rad mynt från nödmynten och framåt i ypperlig kvalitet med mycket eller alla kopparlyster bevarad! Ett Cavalli mynt hade hittat till Haganders samling, halvöret Arboga 1627.

Euron har stigit något i pris. Vid ett tidigare inlägg var kursen 8,28 dagsnoteringen är 8,61 knappt 4 procent upp.

En auktion som jag helt missat att nämna var Haljaks auktion i Tallin den gångna helgen. En trevlig auktion med mycket svenskt material. Uppmärksammade auktionen först sent i lördags eftermiddag bara timmar före anbudstiden gick ut. Blev sedan snuvad på ytterligare en timme då estnisk tid ligger före svensk tid och budgivningen stoppades 19:00 istället för 20.00 som jag trodde. Det blev trots den missen ett tiotal bud, men hade jag haft mer tid till mitt förfogande hade det säkert blivit både fler och högre bud. Tyckte att jag la rejäla bud men de räckte inte riktigt till, på fyra lots var jag ”underbidder” och på övriga en bra bit ifrån klubbslaget. Ett mynt blev det dock, en trevlig fyraöring som nu är på väg över Östersjön.

Lovar att uppmärksamma Haljaks 17:e auktion som äger rum till våren, då det säkert blir mycket svenskt material även på denna.

INGEMARS MYNTSIDA>>>

Idag får det bli ett kort inlägg men med en länk till en lite längre “understrecket” i Svenska Dagbladet.

På senare år har två intressanta böcker som berör vikingatid/medeltid kommit ut. Brita Malmers Vikingatiden ca 995-1030 (del 2 i den Svenska Mynthistorien) och Roger Svenssons Renovatio Monetae (SNF:s monografi serie). Båda böckerna ligger till grund för Bo Franzéns trevliga och tänkvärda artikel. Franzéns avslutning ”Big is beautiful” och ”One size does not fit all” är slående!

Svenska Dagbladet – Understrecket: Vikingarna hämmade tillväxten.

INGEMARS MYNTSIDA >>>