Ingemars Myntblogg

Om ett drygt år släpps den nya myntserien. Bara 10 kronan blir kvar i sin nuvarande utformning. Utbytet medför att övriga mynt en, två och femkronorna, ganska fort kommer att bytas ut och försvinna ur cirkulation. Tvåkronorna som ännu är giltiga försvann visserligen redan tidigt 1980-tal.

Fick en fråga på temat -Vilka mynt kan vara värda att spara? Frågan i sig var lite bredare men nedan fokuserar jag på en och femkronorna.

Överlag kan väl säga att det finns så många ocirkulerade exemplar av varje årgång att få cirkulerade mynt kommer att få något samlarvärde i framtiden. Bara från årsseten finns tio-tusentals ocirkulerade mynt av varje årtal och valör, lägg därtill alla myntrullar om lagts undan. Under 1990-talet var dock produktionen av vissa årtal låg, vilket medför att dessa mynt har ett visst samlarvärde även om de är cirkulerad. Enkronorna 1986, 1993, 1994, 1995 och 1996 har alla präglats i upplagor lägre än en miljon. Samma sak gäller för femkronorna 1986, 1989, 1993, 1994, 1995, 1996, 1997, 1998 och 1999 där upplagan inget år överstiger en miljon, särskild femkronorna 1998 och 1999 är präglade i “riktigt låga” upplagor med färre än hundratusen av vardera årtalet.

Typmynt har alltid intresserat samlare och därför kan även de minnesmynt som präglats av dessa valörer vara värda att lägga undan, det vill säga femkronan 1995 (FN 50 år) och enkronorna 2000 (millenium), 2009 (separationen från Finland) samt 2013 (CXVIG 40 år på tronen).

Femkronorna 1972 (utan strömmar) och 1991 (mm U) är svåra och kostar redan idag ett par hundra i lätt cirkulerat skicka. De få enkronorna före 1968 som fortfarande är i cirkulation innehåller silver. Silvervärdet är idag runt en tia per mynt och upphandlarna betalar därför 7-8 kronor per styck.

Slutligen bör alla större felpräglingar och andra avvikande mynt sparas, alltså mynt präglat på felaktigt myntämne, snedpräglade mynt och mynt som felaktigt utstansats eller fått felaktig stampställning.

Lycka till i jakten på ovanligare mynt. Nu är det skolavslutning som gäller för min del!

IMS >>>

Är en fråga som vi myntsamlare allt som oftast får. Vet du när ditt samlande började? Jag brukar säga att jag samlat mynt hela livet, en sanning med modifikation men som ändå stämmer ganska bra.

Förr i tiden före den digitala revolutionen samlades ofta ett barns uppväxt i en särskild bok. Tror att boken kallades “mina första år”. I boken fanns plats för anteckningar kring viktiga händelser och bilder. Hittar inte boken just nu men kommer ihäg att på sidan “mitt dop” fanns också en förteckning över doppresenter. I den förteckningen finns ett antal mynt och sedlar upptagna tillsammans övriga gåvor i form av en teddybjörn, kläder, en dopsked m.m. Två mynt kommer jag ihåg jubileumsmynten 1935 och 1962. Tror att dessa fortfarande (över femtio år senare…) ligger kvar i bankfacket! Den första julklappen kommer jag naturligtvis inte ihåg, men för ett antal år sedan hittade jag nedanstående lapp! Som julklapp från mormor och morfar fick jag en större cigarrlåda med enkronor.

De första skolåren samlade alla på något populärast var “filmisar” samt “hockey- och fotbollsbilder”, stort var också frimärken. Tror banne mig att hälften av alla samlade frimärken, tank om samma antal intresserat sig för mynt. Hur många aktiva myntsamlare hade vi då haft idag? Vi var några som också samlade mynt, inte många men i alla fall några stycken. Huvudsakligen var det “moderna” växelmynt som samlades och prickades för. Eftersom det fortfarande fanns både 1, 2 och 5 öringar i cirkulation gick det faktiskt att vid enstaka tillfällen hitta Oscar II mynt! Så sakteliga växte samlingen av växelmynt dels genom byten, dels genom det som hittades i olika släktingars sparbössor. Flaggskeppet i samlingen var enkronorna, en i princip komplett serie från 1875 och framåt! Morfar hade under många år lagt undan de silvermynt han fick i växel. Förutom den ciggarlåda med mynt jag fick i julklapp hade morfar säkert flera tusen mynt underlagda. Varje sommarlov gick vi igenom en ny “burk” med mynt och oftast kunde åtminstone någon lucka fyllas. Vid ett första besök i en mynthandel kunde kronserien sedan kompletteras fullt ut! Vid den tiden började också serierna med övriga växelmynt att så sakteliga fyllas på och endast de svårare årtalen Oscar samt femöringarna 1910 och 1927 saknades. Någonstans där föddes ett intresse för mynt ett intresse som sedan följt med mig genom åren. Men det har naturligtvis funnits perioder där mynt varit helt ointressant och all fritid ägnats åt andra intressen!

Frågan vi som samlar idag måste ställa oss är, hur attraherar vi nya samlare? Hur skapar vi nya “ingemar” som de första åren i skolan grundlägger ett livslångt intresse för mynt och numismatik?

Får önska alla en riktigt bra nationaldag!

Ordet på allas läppar just nu verkar vara kvalitet. Resultaten på både MISAB och Mynkompaniet talar sitt tydliga språk. Det är kvalitet som gäller och priserna på riktigt bra objekt slår i princip prisrekord varje gång de bjuds ut.

Nu handlar det oftast om mynt som kanske är det bästa inte bara utifrån årtal utan också som typ. Det finns många exempel från Lindberg-auktionen. Ibland behöver dock kvalitet inte innebära 0 eller 01/0 även mer ordinära mynt kan vara kvalitetstoppar. Ett exempel från Lindberg är Åbo öret. Kvaliten var satt till 1/1+ kanske lite i överkant, men ser man slitagemässigt och undantar de defekter myntet var behäftat med är det ett mycket bra exemplar för typen. Till saken hör naturligtvis att det inte finns så många tillgängliga ören från Åbo på marknaden.

Nu kanske man samtidigt ska akta sig för att dras med i kvalitetshysterin. Alla mynt i hög kvalitet är inga rariteter och desto senare präglingsdatum desto mindre chans att det är en kvalitetsraritet. Men även bland de äldre mynten finns årtal som faktiskt är riktigt vanliga även som 01/0-0. Orsaken är säkert att det i moderna tid kommit fram ett parti som aldrig cirkulerat eller att syftet aldrig har varit att sätta myntet i cirkulation. 50 öringen 1862 är ett exempel, en raritet och typmynt med en speciell historia, där upplagan är mycket låg och där enbart ett fåtal har kommit ut i cirkulation. De bevarade mynten är alltså mycket bra.

På internetsiter säljs många moderna mynt i ocirkulerat skick för klara överpriser. Ocirkulerat är ingen kvalitetsterm utan antyder att myntet aldrig varit i cirkulation. Att sätta likhetstecken mellan ocirkulerat och kvalitet 0 är helt fel. Ocirkulerat säger inget om den ofta ovarsamma behandling myntet fått hos myntverket eller hos Riksbanken, där mynten transporterats tillsammans med tusentals årsbröder.

Tidigare i veckan anlände vårens lagerlista från Hamrin & Svahn. Christian använder en kvalitetsbeteckning som är hård och där dom ocirkulerade mynten delas upp i en rad olika kvalitetsgrader både vad avser eventuellt slitage men också eventuella präglingsdefekter. Studera gärna dessa listor och titta då särskilt på sidan två där kvalitetsbeteckningar anges. Såg tidigare i våras ett absolut toppexemplar av den vanliga femkronan 1972. Ett mynt präglat med polerade oanvända stampar och kanske även med ett högre stamptryck än normalt? Jag har sett många mycket snygga femkronor, men detta exemplar “stack ut”. Tror inte ens att jag identifierade det som en femma vid första anblicken… Om “nollor” och då avser jag riktigt bra exemplar säljs för 50 kronor, tror jag de flesta kvalitetsmedvetna kanske skulle vara beredda att “slänga upp en femhundring eller kanske till och med en tusenlapp” för det aktuella myntet!

Jag är säker på att kvalitet lönar sig i det långa loppet. Prisbilden på mynt har blivit allt mer polariserad. Toppexemplar och svåra mynt ökar konstant i värde medan mer alldagliga mynt står relativt still. Men att köpa ocirkulerade “nollor” av 1900-tals mynt presenterade med en dålig bild på någon internetsite är troligen inget framgångsrikt köp…

Nu är myntsamlande och toppkvalitet inte synonymer. Gorgons “fascinerande fulingar” tycker jag är ett bra exempel där det bevarade myntmaterialet ofta är allt annat än bra. Naturligtvis är både tycke och smak som tjocklek på plånboken och samlarområde minst lika viktiga ingredienser i ett myntsamlandet. Var och en samlar det som passar det egna intresset. Själv samlar jag mest mynt i ganska ordinär kvalitet och finner stort nöje i det, men visst piggar ett och annat toppexemplar av det äldre mynten upp samlandet och samlingen!

IMS >>>

Fick i veckan ett erbjudande om en gratis medalj med sagomotiv! Misstänker att många fler fått samma erbjudande. En kopparnickelmedalj i begränsad upplaga (flera hundra tusen…). Efterfrågan “förväntas bli stor” och därför gör man en begränsning “högst en medalj per hushåll” och för rättvisans skull “behandlas beställningarna i den ordning de kommer in”. Enda avgiften för mig som köpare är portot, en femtiolapp…

Nu är inget gratis oavsett om det är medaljer, telefonabonemang, böcker etc. Naturligtvis planeras en hel serie och de följande får du inte gratis.

När femtiokronan 2002 gavs ut skickades ett liknande erbjudande ut. Då gick det att köpa 50 kronan för 60 kronor porto inkluderat med samma begränsningar som nu. Varje familjemedlem gjorde då en beställning och själv gjorde jag tre. Alla fick utdelning! men priset var högt. Kilovis med reklam i brevlådan och ett större antal forcerade säljsamtal innan jag och övriga familjen några år senare ströks ur kundregistret…

Är moderna medaljer då samlarobjekt? Visst kan man samla på dessa och även finna nöje i att äga dom. Dock ska man vara medveten om att det framtida samlarvärdet är mycket begränsat, det finns ingen andrahandsmarknad för nytillverkade medaljer präglade i massupplaga. Efterfrågan finns varken i Sverige eller utomlands.

Får varje vecka åtminstone något mail från personer som vill sälja moderna samlarmedaljer. Med moderna samlarmedaljer avser jag sådana som tillverkats efter cirka 1970 och som är tillverkade endast för samlarmarknaden. Tyvärr gör jag alla dessa personer besvikna när jag värderar medaljerna till en bråkdel av inköpsvärdet. Enda undantaget är medaljer i silver eller guld som åtminstone har ett metallvärde. En liknande marknad var den med olika samlartallrikar för ett antal år sedan. Mina föräldrar köpte varje jul en samlartallrik likaså min farmor och farfar. Tallrikarna var allt annat än billiga, men naturligtvis tillverkade i begränsade upplagor och med framtiden för sig… På loppisen i stan hade dom säkert 100 tallrikar till salu när jag var där förra veckan, om priset var fem eller tio kronor styck minns jag inte…

IMS >>>

Jag var lite för tidig med att önska alla ett bra sommarlov från numismatiken redan i söndags… I måndags var det release av Festskriften till professor Kenneth Jonsson och tidigare i kväll föreningskväll på SNF. Temat var köp, byt och sälj tyvärr var det mycket få medlemmar på plats, kanske spelade det fina vädret in? En riktig bonus för oss som var på plats var att måndagens huvudperson återvände till Banérgatan även i kväll. Några presenter och böcker skulle hämtas. Det blev en lång och mycket intressant diskussion om bland annat gotländska skattfynd och mindre trevliga rovjakter med metalldetektor, inte minst den händelse som inträffade på Gotland 2009 och som fick ett rättsligt efterspel. För den som är intresserad finns mer om denna “rovjakt” att läsa i Majvor Östergrens bidrag till Festskriften. Till diskussionen serverades såväl smörgåstårta som “skumpa” från måndagens mottagning! Så ni som inte var på plats, klubbmästaren inkluderad, missade verkligen något!

Den som vill ta sommarlov får vänta ytterligare några dagar, på lördag är det full aktivitet i Uppsala och Stockholm. I Uppsala anordnar Uppsala Universitets Myntkabinett en temadag “Vad samlar du på?” och i Stockholm anordnas auktioner av Frimärkshuset respektive Svenska föreningen för historiska värdepapper.

Alla evenemangen och länkar till dessa hittar du i min AGENDA >>>

ps. Fick idag också ett mail från Sveriges Mynthandlares Förening. Den årliga myntmässa på Hotell Lundia i Lund äger i år rum lördag den 26 september (bara att boka in datumet i kalendern!).

För några dagar sedan skrev jag om att många böcker kommer ut detta halvår. Nu har jag åtminstone hastigt bläddrat igenom tre av dessa. Festskrift till Kenneth Jonsson, NNÅ1 och Mina mynt, samling & ankedoter. En fjärde som jag ännu inte hunnit med är “Myntfynd från Skåne” av Cecilia von Heijne.

Vi är vana att NNÅ ska förknippas med ett årtal. Den först 1936 och den senaste om jag minns rätt NNÅ 2003-2007 men jag har kanske missat någon senare nummer? Ursprungligen kom årsskriften ut varje år men sedan 1980-talet har det varit mer sporadiskt. Det verkar därför helt rätt att börja med en ny serie och frångå årtal och istället numrera serie. Förutom att det är en ny serie ser boken ut om den alltid gjort (eller åtminstone gjort de senaste 40-45 åren). Innehållet i boken är omfattande och varierande. Totalt 10 områden behandlas av lika många författare. Festskriften “Myntstudier” tog jag upp igår. Om dessa två böcker har en vetenskaplig ansats så är Christer Berggrens “Mina mynt” mer populärvetenskaplig och samlarinriktad.

Båda typerna av böcker behövs och är inspirerande för oss som är intresserade av numismatik och är myntsamlare. Även om Berggren spelar flera divisoner över mig när det gäller kvalitet och prisnivå, känner jag igen mig i mycket av det han skriver. Umgänget med andra samlare och lyckan när ett “omöjligt” mynt hittar till samlingen är två bra exempel. Liksom Törngrens bok för några år sedan tror jag Berggrens bok har framtiden för sig. Båda böckerna är fina speglingar av vår tids myntsamlande. Vi som samlare nu känner igen oss och har glädje av böckerna. Men jag är lika säker på att morgondagens samlare, flera generationer framåt, också kommer att glädjas åt dessa samtidsbeskrivningar om myntsamlandet kring milleniumskiftet!

IMS >>>

Det har blivit mycket MISAB de senaste dagarna. Nu byter jag ämne!

Kom precis hem efter en mottagning på Banérgatan. Som brukligt är i den akademiska världen ges festskrifter ut vid bemärkelsedagar etc. I kväll var det uppvaktning av professor Kenneth Jonsson och releaseparty för Festskriften “Myntstudier” som är tillägnad Kenneth. Namnet är samma namn som på den tidskrift på nätet som Kenneth är initiativtagare till och som med jämna mellanrum utkommer, alltid med intressanta artiklar*. Själva festskriften har naturligtvis sin tyngdpunkt på Kenneths specialområden myntningen under vikingatid och medeltid samt skattfynd från denna tid. Festskriften ges ut av SNF och 28 författare har ställt upp med artiklar. Ett imponerande arbete och en av deltagarna på mottagningen antydde att detta troligen är den mest betydelsefulla boken i ämnet 2015!

Det var riktigt trångt på Banérgatan och flera prominenta gäster från den akademiska världen fanns på plats. Förutom från de nordiska länderna även från Ryssland.

Förhandsförsäljningen har varit mycket god och Tabula Gratulatoria-listan är både lång och imponerande. Festskriften finns att köpa via SNF:s kansli, tyvärr har jag inga prisuppgifter.

* Tidskriften Myntstudier innehåller en mängd intressanta artiklar. Kenneth månar om att det som tas fram på hans institution också publiceras på internet. När du har läst igenom alla Myntstudier från 2003 och framåt rekommenderas ett besök på Numismatiska Forskningsgruppens hemsida där ännu mer numismatiskt “godis” finns att ladda ner!

Då har man återhämtat sig efter gårdagens auktion. Sittningen i soffan igår kväll blev också långvarig och spännande. Gick upp 0630 och släckte lampan strax efter 0200, idag blev det sovmorgon!

Eftersom slutprislistan ligger ute kommenterar jag inte slutpriserna mer än det jag gjorde igår. Omsättningen på Lindberg blev runt 7,5 mkr och på Lundberg runt 0,5 mkr.

Slutresultatet på främst Lindberg visar att det finns gott om “pengar i ladorna” och att bra mynt just nu är högintressanta. Det har varit en otrolig utveckling på svenska mynt den senaste 10-15 års perioden. Teorier om utbud och efterfrågan kanske måste omvärderas? Utbudet har varit enormt på senare år med Bonde och Hagander i främsta linjen. Många nya intressenter har kommit in på marknaden och det ökade utbudet har fått efterfrågan att öka riktigt rejält. Priserna i sig är relativt oviktiga dom går upp och ned, det viktiga är att intresset för mynt och numismatik verkar öka konstant. Vilket märks inte bara på auktionspriser utan också på att mer och mer litteratur kring numismatik ges ut. För bara några veckor sedan kom NNÅ #1. NNÅ har frångått den gamla årtalsserien och istället inlett en ny nummerserie. Förutom NNÅ vet jag att ytterligare en bok har givits ut i dagarna och att fler är på gång. Återkommer till detta!

Efter resultatet på Lindberg auktionen är det lätt att glömma polletterna från Lundbergs samling. Det var långt ifrån lika fullt i auktionssalen på förmiddagen, kanske ett 30-tal intressenter. Priserna blev överlag bra även om de prisrekord jag spekulerade om häromdagen uteblev. Förbundhärspolletterna blev relativt billiga 9000 respektive 17000 kronor. Weget-B slutade på 16000 alltså obetydligt lägre än systerpolletten Weget-C som såldes på Möckelsnäs förra året. Om mina köparnoteringar stämmer ligger nu båda dessa Weget-polletter i samma samling.

Om mynten har haft en stadig utveckling uppåt så är intresset för polletterna lite “svajigare”. De äldre polletterna tycker jag gick billigt, de tre ovan inkluderat. Ångslupspolletterna blev nästan alla dyra. Naturligtvis beroende på att två tre samlare av just dessa polletter drev upp slutpriserna. Nu kanske det är fel att prata om dyra polletter, då det ofta handlar om högst någon tusenlapp per styck. De “moderna” mässingspolletterna är dessutom relativt outforskade och jag är säker på att det döljer sig många rariteter bland dessa. Vid varje auktion dyker det alltid upp “nya” ångslupar från någon ort i landet.

Själv fick jag med mig några objekt till samlingen och var flera gånger med i budgivningen på de båda auktionerna. Alltså en klart bättre auktion för min del än MISAB 13.

Nu får vi se fram emot MISAB 16. Jag vet att inlämningarna har “stått som spön i backen” och att MISAB 16 liksom kommande MISAB auktioner med all säkerhet kommer att blir riktigt bra! Men först får vi alla myntintresserade ta en välförtjänt sommarsemester efter ett ovanligt intensivt halvår på myntfronten.