För lite sedan hade jag ett inlägg med Riksbankens slogan “kolla pengarna”. Riksbankens kampanj beror på att vissa 50 och 1000 kronors sedlar blir ogiltiga vid årsskiftet.
Jag har tidigare beklagat mig över att barnen inte fattat tycke för mynt. Visserligen har dottern en klar uppfattning om pengar respektive mynt är. För pengar kan man köpa “godis”. Mynt är något pappa samlar… Blev riktigt glad när en upprymd fru (sambo) glad i hågen ringde häromdagen. “…- jag fick ett gammalt mynt i växel idag!!!” Hon hade fått en krona när hon handlade mat och insåg direkt att detta var något Ingemar var intresserad av, så var det kanske inte men jag höll minen uppe!
På 70-talet fanns många spännande mynt i växlekassan, kanske var det en av orsakerna till mitt samlande? Men även i “modern” tid dyker det upp spännande mynt. Sambon kom för ett antal år sedan hem med en spännade femkrona (i hennes tycke…) femman var från 1972-73… och kanske inte så spännande. När jag sedan sålde den vidare för många hundralappar blev hon glatt överraskad. Det var varianten utan strömmar hon hittat.
För många år sedan hade jag ett sommarjobb på Systembolaget. Ett ganska monotomt arbete, men spännande eftersom jag dagligen hanterade mängder med växelmynt. Under några månader blev det säkert två kilo silvermynt. Roligast var den extremt snedpräglade 10 öringen (1918?) som en kollega en dag glad i hågen växlade in till mig, eftersom hon visste att jag samlade mynt!
Men även utanför Systembolaget har det hamnat några roliga mynt i växeln. Äldsta myntet är en kvarts riksdaler specie Carl XIV Johan som jag fick i växel när jag handlade i södra Sverige för många år sedan. Vissserligen var myntet i urusel kvalietet (2/3) och utan synligt årtalet. Men att ett 1830-tals mynt cirkulerar som en enkrona 150 år senare kan inte höra till vanligheterna. Mest långväga mynt måste vara den bath? från Thailand som jag fick i en-kronas växel under en barrunda i Stockholm för några år sedan.
Alla växelmynt har dock inte stannat i samlingen. I början av 90-talet fick jag två “nya” tiokronor i växel när jag köpte mynt på en auktion i Göteborg. Väl hemma begrunnade jag dessa för mig okända mynt och konstaterade att de svenska tiokronorna tydligen hade fransk prägling. Eftersom jag på den tiden varje år köpte myntset från Myntverket brydde jag mig inte om dessa, ej helt ocirkulerade tiokronor, utan använde dom i korvkiosken nästa dag då jag var hungrig…