Ingemars Myntblogg

För några år sedan meddelade Riksbanken att utgivningen av minnesmynt i princip skulle upphöra. Beslutet var en naturlig konsekvens av det allt minskade intresset för dessa mynt. Upplagorna som var efterfrågestyrda hade minskat betänkligt. De senast utgivna mynten hade haft upplagor på mindre än 10 000 (silver) respektive 1 000 (guld).

Riksbankens löfte om att minnesmyntsprägling skulle upphöra hade ett litet undantag. Vid speciella händelser kunde Riksbanken besluta om utgivning av nya minnesmynt. Ett kungligt bröllop är ett sådant speciellt tillfälle och Riksbanken har beslutat att utge nya minnesmynt. På grund av dagens höga metallpriser blir det två mynt i mycket udda valörer, 300 respektive 4.000 kronor. Upplagan är som tidigare efterfrågestyrd och det kommer att präglas så många mynt som det finns avsättning för. Det kommer säkert finnas ett stor inhemskt som utländsk intresse för dessa mynt. Upplagan kommer trots det ända bara bli en bråkdel av upplagan på minnesmyntet förra gången det begav sig, Kungen och Silvia 1976, 2. 000.000 mynt.

På myntets åtsida avbildas brudparet. Jag har lite svårt för en face mynt men konstnären Ernst Nordin har lyckats bra med detta. Frånsidan är intressantare, åtminstone ur ett heraldisk perspektiv, då det är första gången kronprinsessan Victorias vapen avbildas på mynt.

– bild från Riksbanken

Jag lägger pengarna på något annat. För 5.000 kronor som säkert slutpriset för dessa båda mynt blir, expeditionsavgifter och porto inkluderat, går det att köpa betydligt mer numismatiskt intressanta mynt. Mynt som har många hundra års historia. Om jag mot förmodan skulle ångra mig i framtiden kommer säkert dessa mynt, anno 2010, att finnas till försäljning för nominellt värde plus ett mindre påslag till säljaren.

Det blir alltså inget kungligt bröllop för min del…

Deltagarna på årsmötet hade ett digert program att se fram emot.

Uppsala universitets myntkabinett. Några mynt från denna fina samling etsar sig naturligtvis kvar på näthinnan. Från utställningen nödmyntet Phoebus 1718, 5 kopeken 1778 och åtta daler 1663 alla i ypperlig kondition och från föreläsning i Sala silvergruva två mynt som jag inte kommer ihåg från utställningen men som finns i samlingen 1/2 mark 1536 och 1 mark 1690. Två mynttyper som jag aldrig tidigare sett eller läst om. Mynten i samlingen finns att beskåda på kabinettes hemsida.På kabinettet fanns också en mycket trevlig Brenner med Ziervogels namnteckning.

Efter myntkabinettet besöktes domkyrkan där bl.a. Gustav I och Johann III, två ur myntningshänseende mycket intressanta regenter finns begravda.

Årsmötet hölls i anatomiska teatern. På mötet fick professor Kenneth Jonsson, av SNF´s ordförande Jan-Olof Björk, mottaga den sparsamt utdelade SNF´s Gustaf VI Adolf-medalj för framstående numismatisk forskning. Det var blott tolfte gången denna medalj utdelades sedan den instiftades 1973.

Söndagen ägnades åt en utflykt till Sala Silvergruva. De första beläggen för en mer industriell bergshantering i Sala är från 1510. Den i år 500 åriga gruvan var i bruk till 1908. Att åka ned till 155 meters djup gav en hissnande känsla. Nu åkte vi i en “modern” hiss. Men fick också se 1600-talets hisskorgar i trä. Bl.a. korgen som den “modige” kungen Karl XI åkte ner med vid sitt besök i gruvan 1687. Karl XI nöjde sig inte med 155 meters djup, utan begav sig längst ned i gruvan (250 meter). Mycket passande hade en av besökarna med sig en minnesmedalj från konungens Sala-besök där hisskorg och gruvschakt är avbildat, en riktigt trevlig sak. Med stor sanolikhet var det första gången som denna svåra minnesmedalj gjorde samma resa som kungen, ned i avgrunden.

Själv trodde jag inte att jag hade något Sala-silvermynt i samlingen. Men där hade jag fel. En stor andel av 1500-talets svenska silvermynt är präglade av silver från gruvan, bl.a. Svartsjödalern 1543. Intressant med dalern 1543 är också att detta är sista året som dalrar med större diameter slogs. Gustaf I ville att hans dalermynt skulle ha samma diameter som de europeiska talrarna och från 1544 har Svartsjödalrarna en mindre diameter. En nyhet för mig.

Glädjen blev också stor när jag insåg att jag i samlingen även har en riksdaler som är slagen i just Sala. 1639-41 slogs vissa av Christinas riksdalrar vid den till gruvan närbelägna kungsgården. Mynten med helbild tillhör denna utmyntning. Om dessa riksdaler mynt är slagna med Sala silver är dock mer osäkert. En nyhet var också att “Sala”-riksdalern 1633 (SM 9) troligen inte alls är slagen i Sala utan istället i Stockholm! Allt enligt Bengt Hemmingsson som föresläste i gruvan och som har en gedigen kunskap om det bevarade källmaterialet.

“I morgon ska jag fira Valborg med sonen och hans scouter. Någon tid att blogga kommer alltså inte att finnas. Eftersom jag redan har skrivit inlägget om Hesses föredrag lägger jag ut det redan nu. Tidigare i kväll kändes informationen om falskmynten mer angeläget.”

En gång per månad anordnar Svenska Numismatiska Föreningen aktiviteter för medlemmarna. Temat för senaste träffen var numismatisk litteratur och rekordmånga medlemmar hade denna gång tagit sig till Banérgatan för att lyssna på Björn Otto Hesse. Temat för Björn Ottos föredraget var – att samla numismatisk litteratur. Om någon ska kåsera om samlandet av svensk numismatisk litteratur så hade SNF inte kunnat göra ett bättre val. En samlare som under 67 år systematiskt samlat litteratur och som besitter en kunskap som ingen annan inom området. I boken Svensk Numismatisk Bibliografi intill år 1903 delar Björn Otto med sig av sin digra kunskaper om denna tids svenska numismatiska litteratur.

Föredraget på SNF´s föreningskväll var en expose av minnen, erfarenheter och kunskaper från en lång samlargärning som Björn Otto frikostigt delade med sig av. För den som inte kunde delta på föreningskvällen men vill läsa mer om Hesses samlargärning rekommenderas boken Noga Utvalt. I boken är Hesse en av fyra författare som kåserar om den numismatiska litteraturen.

Deltagarna på föreningskvällen fick också ta del av ett annat närliggande område som intresserar Björn Otto, bokbinderi. Ett urval av olika inbindningar förevisades.

Hade idag tänkt skriva om B-O Hesses trevliga föredrag på SNF igår kväll. Men tyvärr blir det ett helt annat inlägg. Det vi alla hoppats att vi skulle slippa har nu inträffat. Surfade precis in på eBay och fann till min fasa nya svenska förfalskningar. Norge, Danmark och Finland har tidigare varit hårt drabbade nu verkar kineserna vilja förstöra även den svenska marknaden. Tidigare har jag rapporterat om en drygt handfull moderna kinesiska kopior. Tyvärr måste vi idag lägga ett antal nya mynt till denna svarta lista. Oscar I Riksdaler Specie mynt har börjat kopieras. På eBay finns idag 1845, 1846, 1847, 1848, 1850, 1851, 1852 och 1853 till salu. Sedan tidigare har bara 1846 varit känd.

Jag har inte studerat dessa kopior noggrannare. Möjligtvis kan det dock vara så att förfalskarna sedan tidigare haft en 1846 som utgångsmynt och därefter “graverat” om de två sista sifforna. Har denna metod används kanske förfalskningar kan avslöjas genom att studera årtalet. Hittar du någon specifik detalj på dessa mynt som kan identifiera falska objekt, maila gärna mig så ska jag via min hemsida och blogg sprida informationen vidare till andra samlare.

Dessa moderna kopior i oädel metall är ett gissel för myntsamlandet. Börjar dessa cirkulera i andra hand finns stor risk att såväl erfarna som nya myntsamlare blir lurade. Exemplet Riksdalern 1781 visar att även mycket erfarna samlare och handlare kan gå bet på vad som är äkta respektive falskt. På en mässa för några år sedan skall två exemplar ha visats upp, ett falsk och ett äkta. De som besiktigade mynten var medvetna om att ett av mynten var falsk. Jag vet inte hur många handlare/samlare som ingick i undersökningen men merparten ska enligt uppgift bedömt det falska som äkta…

Den nye samlaren som köper ett falsk mynt som äkta riskerar att helt tappa förtroendet för mynt och kanske lämna numismatiken för gott. En utveckling ingen vill se.

Kända moderna nordiska förfalskningar >>

INGEMARS MYNTSIDA >>

Besöken på Kungliga Myntkabinettet på Slottsbacken i Stockholm har blivit många genom åren. Hur många gånger jag besökt utställningen, den årliga myntmässan eller SNF auktioner har jag ingen aning om, men många är det. Nu har jag också prövat KMK som konferens lokal. Ett diskussions-seminarie om entreprenörskap anordnat av ESBRI och den amerikanska ambasaden med ambasadör M. Barzun i spetsen.

Måste säga att KMK håller för de flesta typer av arrangemang och detta i representativa lokaler. Passade också på att via hemsidan se vad KMK kan erbjuda i konferensväg. Flera trevliga alternativ finns eller vad sägs om konferens i Drottning Lovisa Ulrikas bibliotek!

På tal om KMK:s hemsida så har den fått en rejäl ansiktslyftningen sedan sist jag besökte den. Om inte museet kan besökas rekomenderas i alla fall ett besök på www.myntkabinettet.se

Det blev inget FriMynt för min del i år, “stranded in Africa…” som dom sa på BBC. För första gången på över tio år missade jag FriMynt. Familjen skulle ha åkt till fjällen lördag till lördag vilket omöjliggjorde en Helsingborgsresa. Planerna blev dock ändrade i “sista minuten”. Att åka till fjällen när vi har haft fjällväder sedan i julas lät inte tilltalande. Det blev i stället en resa söderut till Sousse i Tunisien och värmen. De nya resplanerna öppnade också en ny möjlighet att ta sig ned till Helsingborg, eftersom hemkomsten från Sousse var planerad till förra fredagen. Men ödet ville något annat p.g.a. vulkanutbrottet på Island blev hemresan från Tunisien uppskjuten ett antal gånger. Sent i natt mer än sju dagar senare än beräknat kom vi hem…

Att befinna sig på ett hotell med hundratals strandsatta turister och bara en internetuppkopplad dator är frustrerande. Tiden med internet blir klart begränsad. De senaste två veckorna har min datortid uppgått till max 1,5 timme och det på en slö modemuppkoppling och naturligtvis med stort infomationsbehov av vad som hände med ask-molnet från Eyjafjallajökull. Nu får jag packa upp väskorna och sedan bota den värsta internet-abstinensen med att surfa runt på olika myntsidor och besvara alla mail som kommit.

Tunisien som myntland var inte mycket att hurra för. Visst fanns det många antika mynt på medinorna i såväl Sousse som Monastir, men alla falska enligt min bedömning. Det blev bara ett nytt mynt till samlingen och det till kategorin “länder jag besökt”.

Kring år 1000 började de första svenska mynten att präglas. Mynten var inspirerade av de engelska mynt. Innan denna period cirkulerade flera olika utländska mynttyper i Sverige. Mynten representerade då inte sitt präglade värde utan värderades istället efter vikt och silverhalt. Naturligtvis har vi haft en handel även innan denna viktekonomi. Byteshandel har säkert förekommit så länge det funnits människor på jorden. Även de första människorna inom det landområde som vi idag kallar Sverige idkade byteshandel. Den som var en duktig jägare fick naturligtvis ett överskott på kött och hudar. Den som var en duktig stenhuggare kunde framställa flintaföremål och krukmakaren olika typer av förvaringskärl. Vissa av dessa bytesvaror var färskvaror som inte kunde sparas utan som måste förbrukades relativt omgående. Andra varor var mer värdebeständiga och kunde behållas fram till den dag ett lämpligt bytesobjekt dök upp.

Under stenåldern borde olika föremål av flinta utgjort hårdvaluta. Föremålen var inte helt enkla att framställa, de var värdebeständiga, oömtåliga och lätta att förvara. Fick dåtidens människor överskott på någon vara kunde man alltid byta denna mot ett flintaföremål. Flintaföremålet kunde sedan gömmas undan och tas fram när en ny bytesaffär blev möjlig. Den avbildade yxan kan alltså vara ett mycket tidigt “svenskt” betalningsmedel. Ett betalningsmedel som användes långt innan de första mynten började präglas av kungar i Lydien 6-700 år före kristus.

En yxa passar väl inte riktigt in i en myntsamling men pryder ändå sin plats där, som ett möjligt betalningsmedel från stenåldern !

Tiden går fort. För ett tag sedan skrev jag om den intensiva månaden för oss mynt intresserade. Månaden som började med Aurum auktionen och som skulle avslutas idag med flera evenemang. Två av dessa blev av, Vikingasymposiet på KMK och myntmässan i Borlänge. Själv valde jag symposiet i Stockholm.

Det blev en intressant dag med 10 mycket inspirerande föreläsare. Föredragen spände över ett brett område. Allt från mynten, stamparna och stampkedjorna till den vikingatida viktekonomin behandlades. Vi som var på plats fick också en intressant koppling till dagens penningsystem. Skillnaden kanske inte är så stor som vi kan tro, när vi idag över landsgränser handlar med EUR eller USD! Jag hoppas att symposiet inte var en engångsföreteelse utan att det kan följas upp av fler symposier/seminarier med numismatisk anknytning. Dessa är uppskattade vilket inte minst syntes på deltagare antalet. Hörsalen på KMK var fylld och säkert ett 60-70-tal personer fanns på plats.

Det är en spännande period, denna kring år 1000, då de första svenska mynten präglades i Sigtuna. Intressant är också den vikttillverkning som bedrevs i Sigtuna. Jag var i Sigtuna jubileumsåret 1995 och inspirerades redan då av Malmers stampkedjor. Nu fick jag mig en ny duvning inom detta område och blev än en gång fascinerad över hur mycket dessa kedjor kan säga om mynten, makten och människorna.

Särskilt road var jag av resonemangen kring den vikingatida viktekonomin. Denna period i gränslandet mellan klippsilver/bitsilver och mynt har stor betydelse. Vid denna tid började låghaltigt silver florera bland klippsilvret vilket sänkte allmänhetens förtroende för denna form av silver. De engelska silvermynten höll hög kvalitet, så också de svenska. Detta medförde två olika värderingar, en på klippsilver och en på präglat silver, skillnaden kunde vara 1:2 men även större. Kungens porträtt och namn på mynten kan nästan jämföras med dagens kattfot som tillsammans med andra stämplar garanterar kvaliteten på de guld och silverföremål som tillverkas i Sverige.

Själv blev jag, efter dagens föreläsningar, väldigt inspirerad av vikingatidens mynt. Sedan tidigare har jag ett arabiskt 800-tals mynt i samlingen. Ett trevligt mynt som troligen cirkulerat i Sverige, kanske inte som mynt men väl som klippsilver. I kväll blev det ytterligare ett vikingatida mynt till samlingen, då en engelsk penny av ”long cross”-typ införskaffades. Ett mynt präglat 997-1003 i Lincoln av myntmästaren Unbein. Något mynt från Olof Skötekonung finns inte i samlingen, men framöver är jag säker på att även ett sådant mynt kommer att införlivas. Tillsvidare får detta engelska Aethelred II mynt, en mynttyp som varit en viktig inspirationskälla till de första svenska mynten, representera vikingatiden.

Om två veckor är det dags för FriMynt 2010 !!!

INGEMARS MYNTSIDA >>