Ingemars Myntblogg

Tack för en livlig diskussion kring digitalisering och öppen data. Jag har fått många innovativa tips och återkommer säkert till flera av dessa.

Som jag ser det har digitalisering tagit rejäl fart och alla vill vara med! Som en mycket hög EU representant uttryckte det förra veckan “hänga med eller försvinna”. Allt går så mycket snabbare idag, kvalitén är högre och kostnaden minimal för att hantera information digitalt.

– För några år sedan krävdes det två års utbildning för att köra taxi i London, idag kan “vem som helst” köra taxi i London med hjälp av en GPS och inom kort behövs ingen chaufför alls…

– En gång i tiden (< 10 år sedan) köpte jag mina skivor i butiken, det handlade om LP- och CD-skivor. Skivsamlingen var både dyr och klart begränsad. Idag betalar jag en liten summa för att få tillgång till i princip all musik som skapats! Denna musik kan jag lyssna på via telefonen, TV:n eller datorn närhelst jag vill. Håller musikbranschen på att “dö” nu när allt har digitaliserats? Nej knappast, musikbranschen är nog vitalare och lönsammare än någonsin, samtidigt som utbud och variation är enorm.

– E-sport är den snabbast växande sporten och konkurrerar idag med de största sporterna både vad gäller antalet aktiva och publik! I morgon är den troligen störst…

– Varför inte ha en dator (robot) som några gånger per dag scannade av allt som skrivs på nätet om mynt och numismatik. En robot som sedan kunde sammanställa och kvalitetsgranska denna information och formulera det viktigast i intressanta och välskrivna dagliga blogginlägg, tekniken finns vad väntar vi på? Tror dessutom vi alla surfat in på sidor som helt är skapade av robotar, det gäller även myntsidor…

Får “ursäkta” om det ibland blir lite mycket löpning, digitalisering och andra icke numismatiska inlägg, men det är saker som engagerar mig och som därför får plats på bloggen. Jag lever dock inte alltid som jag lär och ska jag vara riktigt ärlig föredrar jag inbundna böcker och live-auktioner före digitala dito

Vi och resten av världen har hård lagstiftning vad gäller upphovsrätt. Skyddet för upphovsmannen/kvinnan tillsammans med tryckfrihet är mycket viktig grundprincip i rättssamhället. Den som vill publicera sitt nyskrivna material är bara att lyckönska, jag tror du/ni gör helt rätt och är morgondagens vinnare! Att publicera någon annans material är däremot olagligt, såvida inte upphovsrättsskyddet löpt ut.

Åter till ursprungsfrågan. Var det bättre förr? Svår fråga, jag förstår att för en del var det bättre på den gamla goda tiden när affärerna gick lysande; men vart tog Facit och skrivmaskinsfabriken vägen? Jag kan var nostalgisk men tror för den skull inte att det var bättre förr.
Nu har jag “pratat” av mig för denna gång vad gäller digitalisering, första gången var 1998 på Myntsidans e-zine! Myntsamlande och internet.

Ska nu sätta mig i fåtöljen med ett glas sangoviese och bläddra i en av Stiernstedts tidiga böcker om polletter och kopparmynt!

Trevlig helg!
IMS >>>

Uppdaterad 18:39 tänkte dela detta inlägg på Twitter, men Twitter ligger just nu nere… attans jag som var så positiv till det digitala…

I veckan har jag ägnat tre dagar åt att lyssna på föreläsningar om framtid och då främst digitalisering. Tycker själv att jag ligger relativt långt fram både på jobbet och privat. Men vid en lite vidare omvärldsbevakning och med bra “spaningar” i olika föredrag inser jag att digitaliseringen går snabbare än vad jag (vi?) tror. Kan inte annat än imponeras av de framsteg som görs och EU kommissionen kämpar hårt för ökad digitlisering och öppen data (PSI). Troligen en överlevnadsfaktor för Europa. Tittar man 10 år tillbaks fanns inte mycket på nätet/ digitalt, idag har det fullkomligt exploderat genom smartphonen och andra plattformars introduktion på marknaden. Nu kanske inte numismatiken har varit med om samma utveckling, men det har ändå hänt en del och jag tror att omsättningen “digitalt” idag är betydligt större än butiks/mäss-försäljningen och skulle det inte vara det så är det garanterat fallet inom några år.

Jag är säker på att vi myntsamlare/ numismatiker också måste ta ett större steg in i den digitala världen. Visst gör vi trevande försök, min hemsida, blogg och twitterkonto är några sådana. Men dessa räcker naturligtvis inte långt, jag har varken kunskapen, tiden eller möjligheten att ligga i framkant på utvecklingen. Tror att numismatiken både för att behålla intresserade men framför allt för att fånga ny intressenter måste bli mer öppen och digitaliserad. Har du ideér pröva dom, det är aldrig fel att misslyckas. Skulle 1 av 10 digitala “projekt” lyckas har vi kommit långt!

Har själv en gång i tiden skapat en databas där jag matade in priser som olika mynt såldes för, resultatet publicerades med uppdateringar kanske en gång i halvåret på hemsidan. Allt skedde manuellt av mig, men databasen gjorde beräkningarna. Måste säga att det var mycket tidsödande att samla in och registrera “alla” försäljningar. Tänkt om någon kunde konstruera en databas med en beräkningsalgoritm och som automatiskt hämtade in den öppna information som auktionsföretag med mera släpper kring försäljningar. Värderingsböcker skulle bli överflödiga… och värderingspriser uppdateras i realtid.

Jag har inga lösningar på vad vi som myntsamlare kan göra för att öka digitaliseringen. Jag kan ha idéer men det har vi alla! Tror vi myntsamlare/ numismatiker tillsammans måste börja fundera på vad vi behöver. Sedan får tekniker och andra intresserade anta utmaningen och se om detta går att förverkliga…

Tänk om Malmers stampkedjor låg öppna på nätet, tillgänglig för forskare, myntsamlare och andra intresserade runt om i världen… det skulle inte dröja länge innan dessa stampkedjor fylldes på med nya mynt och nya kopplingar mellan olika myntorter och stampar skulle säkert upptäckas! Till nytta för alla intresserade. Kostnaden och tidsåtgången skulle vara försumbar…

Vet att arkeologer som hittar oidentifierade mynt lägger ut dessa i social medier och låter alla vara med och tycka. Såg nyligen en bild på ett mycket hårt, till oigenkänlighet korroderat medeltidsmynt. Den samlade kunskapen, eller åtminstone de som var medlemmar kunde på ett par timmar, tillsammans!, identifiera myntet ända ned på LL-nummer nivå och därmed knyta ett specifikt mynt (årtal) till fyndplatsen.

Tänk om statssamlingen, den vi alla äger och som finns magasinerad vid Slottsbacken var tillgänglig. Idag kan vi bakom glas och ram se ett litet urval av allt som finns. Med benäget tillstånd kan vi få se andra delar. Men för att se mynten måste vi bege oss till Stockholm. Borde inte statssamlingen vara tillgänglig för alla? Jag vill kunna sitta hemma, utan att åka till Stockholm och när det passar mig beskåda statssamlingen. Regeringen hade för många år sedan det som krav, mynten skulle katalogiseras och digitaliseras. Inte mycket har hänt, varken under nuvarande eller föregående ledning… Hade samlingen digitaliserats hade vi alla vetat vad den innehåller… Nu är vi hänvisade till litteratur som kanske trycktes för 100 år sedan. Jämför gärna med Uppsala Universitets Myntkabinett där det mesta är digitaliserat och sökbart på internet! Vem har sett dessa mynt förut?
Dom finns att beskåda digitalt via Uppsala Universitets Myntkabinetts hemsida. Kanske finns dessa mynt även på KMK?, vem vet…

Ett mycket bra och inovativt sätt att använda de möjligheter som det digitala medierna ger tycker jag Falcoins raritetssidor står för. Tillsammans kan vi nu skapa en bra bild av hur många exemplar som finns bevarade. Hade Falcoin själv stått för hela arbetet hade det tagit mycket lång tid. Nu gjorde Falcoin grundjobbet men det geniala är att Falcoin sedan gjorde sitt arbete offentligt och vi kan nu, alla som är intresserade av svenska mynt hjälpa till!
Den som samlar varianter borde göra samma sak. Offentliggör vad du hittat med bilder och beskrivningar och jag lovar att det snabbt kommer att dyka upp nya varianter! (ensam är inte stark) – Redan Brenner använde offentlighet/öppenhet för att öka sin egen kunskap. Förstaupplagan skickades ut till ägare av olika stora europeiska samlingar, bland annat den franske kungen (exemlaret finns på SNF´s kansli!). Här kunde fransoserna jämföra Brenners rön med de objekt som fanns i den egna samlingen och meddela Brenner “- att detta svenska mynt har du minsann missat!…” Vilket säkert medförde att myntet fanns med i andra upplagan.

Fick under e-förvaltningsdagarna i Älvsjö lyssna på ett exempel som säkert skulle kunna appliceras inom numismatiken. SMHI har en mängd mätstationer runt om i landet som samlar in data. SMHI är bra på att göra prognoser. För ett tag sedan släppte SMHI all sin data fri, den som vill använda datan får göra det gratis. Ett “yngre” företag laddade hem datan och skapade en “app” med logaritmer som behandlade informationen. Att färdigställa “appen” tog cirka tre veckor. SMHI behövde över 24 timmar för att ta fram en fem-dygns prognos i sin superdator, “appen” gör idag samma jobb på 20 millisekunder och kvaliten är inte sämre och kostnaden en bråkdel. Det finns hur många exempel som helst där någon tillhandahåller en plattform och där användarna “där ute” kan använda plattformen för att skapa mervärde med den öppna data som finns tillgänglig. Vinn-Vinn!

Får avsluta med en löpsedel från Metro igår som löd ungefär “Nio appar som gör det roligare att resa” tänk den dag SNT, Ingemars Myntsida eller för den del dagspressen kan ha en löpsedel “Nio appar som gör myntsamlandet roligare!”

INGEMARS MYNTSIDA >>>

ps Tycker det är spännande att frågorna om mynt och numismatik nu börjar komma in på Twitter. Både från “redan frälsta” och från “oinvigda”. Fler myntsamlare borde skaffa sig ett Twitter-konto! Tillsammans kan vi interagera och skapa nya värden inom numismatiken. Till nytta och glädje för oss alla!

Allt mer mynt säljs vi internet, mässor eller auktioner. Mynthandlarna är en tynande skara, åtminstone de som har butik. Men visst dyker det varje år upp några nya, två har jag stött på i år, varav en faktiskt hade butik! Sedan pågår en viss generationsväxling där nya innehavare tar över. Att butikernas antal minskar har medfört ett större intresse för olika typer av mässor. Tror att det 2016 varit mässrekord och dessa mässor har varit mycket välbesökta. Kanske inte det besöksantal som jag bloggade om för något år sedan. Den gången handlade det om tidiningsartiklar från 1970 och 1980-talet och tusentals besökare på mässor!

Internet i alla ära men visst är det roligare att handla mynt live, att kunna vrida och vända på myntet och belysa det från olika håll. Att hålla myntet i handen och där göra bedömningen av kvalitet överträffar den bäst tagna digitala bilden. Med olika belysning och exponeringstider går det tyvärr att försköna ett mynt till förfång för köparna. Sedan är det nästan kotym att inte avbilda randen. Jag har sett något undantag och tro att det den gången var en amerikansk (möjligtvis tysk) firma som visade åtsida, frånsida och rand! Men faktum är att allt mer mynt liksom många andra varor idag handlas över nätet.

För att återkoppla till “två dalern 1544” har jag fått fyra mail i ämnet. Resultatet i denna snabbenkät blev 3-1 för att det rör sig om två sammanfogade daler mynt. Det fjärde förslaget var att det var en nytillverkad kinesisk kopia. Sållar mig till majoritetens förslag i frågan. När det gäller tvådalern och många andra mynt skulle det vara fördelaktigt om även randen avbildades. En bra bild av randen skulle med stor sannolikhet avslöja om det var två sammanfogade mynt, randen borde se bearbeta ut i förhållande till slitaget på mynten.
Vi har nog alla som handlat via internet köpt något mynt, antingen på en auktionssite eller via någon mynthandlare, där vi inte varit helt nöjda med randen i förhållande till resten av myntet. Det kan handla om åverkan eller en svagprägling som gör att randtexten fallit bort eller att randen bara ser tråkig ut.

Har också hört om infattade mynt som sålts på auktion med beskrivningen “varit infattad” i katalogen och som sedan dykt upp på internetauktion och där säljaren “missat” den informationen trots att de båda försäljningstillfällena legat i direkt anslutning till varandra… Fast här handlar det inte om ett misstag utan om något som skulle kunna betecknas som bedrägeri…

Kanske är det dags att börja avbilda randen vid försäljningar! Åtminstone i de fall det rör sig om mer värdefulla mynt.

INGEMARS MYNTSIDA >>>

Ps Skriver just nu på ett annat inlägg med temat “digitalisera mera…”. Ska försöka bli klar med det i helgen och lägga ut det i början av nästa vecka!

Mässan i Norrköping blev som vanligt en mycket lyckad tillställning. Det var riktigt trångt i Stallet efter öppning av mässan (10:00) och det höll i sig till tidig eftermiddag. Timmen före stängning var det dock ganska glest med besökare.

Under mässan passade jag på att göra mig av med några dubbletter och tillförde samtidigt samlingen flera nya mynt! Som vanligt gjordes de bästa köpen sent på dagen, när den värsta köp-rushen lagt sig och det i lugn och ro går att inventera säljarnas lager. Jag är klart nöjd med mässan och det var arrangören också. Tyvärr glömde jag fråga om besöksantalet, men den var måste ha varit hög, rekord?

Enligt min Agenda var detta den sista (svenska) myntmässan 2016 men det ryktades i Norrköping om ännu en mässa, om den blir verklighet återkommer jag naturligtvis om detta. Annars är nästa mässa den i Sigtuna som brukar gå av stapeln sista lördagen i januari. Tyckte mig också höra att MISABs tredje internet-auktion är “nära förestående”, trevligt!
Efter att första halvan av helgen ägnats åt mynt blir det nu en myntfri avslutning, förutom kanske ett “coin-of-the-day-inlägg” på Twitter i morgon…

För några veckor sedan Twittrade jag om ett mynt som skulle säljas på en firma i Schweiz, auktionsdatum om två veckor. Ett mynt som jag aldrig sett förut eller ens hört talas om, en 2 daler Svartsjö 1544, utropspris 10.000CHF (cirka 87.500SEK). Vikten stämmer bra, ungefär dubbla daler vikten eller 56,88 gram.

Jag är ingen expert på Gustav Vasas mynt men av bilden kan inte jag säga annat än att myntet förefaller samtida? Kanske ett mynt präglat till något speciellt tillfälle? Jag har alltså ingen kunskap om det kan röra sig om en nytt typmynt/ nominal som nu dykt upp och inte finns noterad tidigare. Hur-som-helst måste det betecknas som en första klassens sensation, kanske “för bra för att vara sant”?

Hade planer på att skriva ett inlägg om detta mynt men när jag skulle kopiera bilden konstaterar jag att myntet nu är “WITHDRAWN” alltså återtaget från försäljning. Orsaken känner jag inte till och den framgår inte heller på auktionsfirmans hemsida, det blir alltså ingen försäljning om två veckor… Om den uteblivna försäljningen beror på att myntet inte bedömts äkta, olovligt har kommit ut till försäljning eller om säljaren/auktionsfirman insett att detta är en sensation som bör få mer uppmärksamhet innan försäljning och att utropspriset var för lågt satt, vet jag alltså inte. Vet du mer får du gärna informera mig.
Men bara tanken på att en tvådaler först efter 472 år skulle upptäckas är svindlande!

INGEMARS MYNTSIDA >>>

På lördag är det dags för den årliga myntmässan i Norrköping. En riktigt bra mässa som jag besökte för första gången förra året. Redan då bestämde jag mig för att återupprepa besöket 2016. Det blir att ställa klockan tidigit på lördag för det är en bit att åka.
Hade i många år tänkt åka till Peking tyvärr har mässan alltid varit förlagd till vecka 39, en vecka då jag btukar befinna mig i fjällen. Förra året blev resan norrut inställd och i år har mässan flyttats fram en vecka vilket jag är nöjd med!

När jag ändå besöker Norrköping hade jag tänkt mig ett besök på Brännvinsbolaget och utskänkningsstället Fredrik Full. Jag erfar dock att detta etablisemang har slagit igen portarna, varför det inte kan bli något besök. Kvar finns dock polletterna med Fredrik Fulls signatur (NM XII 28:3). Om namnet är taget vet jag inte, men det är väl inte ett helt passande på ägaren för ett brännvinsbolag, eller…

Det är många mässor i Sverige nu förtiden. För många mässor anser en del och jag kan väl delvis hålla med om det. Men att mässorna är spridda både geografiskt och tidsmässigt ger möjlighet för dom flesta att besöka åtminstone en mässa per år. Av de mässor jag besök ligger Norrköping och Sigtuna på en delad andraplats efter FriMynt. Men måste samtidigt säga att sommarmässan i Olofström också är riktigt trevlig. Likaså har jag bara hört bra saker om mässorna i Lund och Borlänge. Men som sagt resvägen till en mässa har en avgörande betydelse för om det blir något besök. Att det är många välbesökta mässor kan bara tyda på en sak, just nu är myntintresset på topp!

På Norrköpings myntklubbs hemsida kan du läsa mer om mässan och också ta del av utställarlistan som kontinuerligt uppdateras (klicka på annonsen för att komma till Norrköpings Myntklubbs hemsida).

INGEMARS MYNTSIDA >>>

Idag fick vi nya mynt och en ganska stor förändring av myntfloran. Mynten blir betydligt mindre än de mynt vi och våra förfäder varit vana att hantera. Vilket tydligt speglar kronans värde idag, när jag var ung gick det att köpa en stor påse godis för en krona…

Enkronan har haft samma utformning sedan 1875 alltså i 141 år och tvåkronan i 140 år, även om tvåkronan inte funnits i cirkulation på säkert 30-35 år. Den gamla tvåkronan, de i nickel från 1968-1971, kan du handla för. De före 1968 kan du, men ska du inte, handla för då dessa innehåller silver till ett värde av minst 15-20 kronor. Femman om vi undantar guldfemmorna är en relativ ny valör. 1954 introducerades silverfemman men det var väl först 1972 när den mindre nickelfemman släpptes som valören blev riktigt populär och fick sitt genomslag som betalningsmedel.

Annars är det väl främst när vi byter kung som hela myntserien byts ut. Värdeminskningen gör också att mynten blir mindre och valörerna högre. Vi som har några år på nacken har varit med om tre förminskningar av mynten. 1972 blev både femman och femöringen mindre och 1992 var det 50 öringens tur. Att nominalen ökat har bara skett en gång om vi räknar bort alla jubileumsmynt. 1991 fick vi en ny valör tiokronan, en valör som även framöver behåller sin form från 1991. Att vi denna gång inte fick en ny valör är lite konstigt, visst borde en tjugo-krona varit på sin plats istället för papperstjugan? En valör som finns som mynt i våra nordiska grannländer och som värdemässigt bra överensstämmer med valören 2 Euro i övriga Europa. Varför vi behöll tjugan som sedel finns säker att läsa i förarbetena, men dessa har jag varken lust eller möjlighet att kolla just nu.

Som traditionen bjuder vill naturligtvis en myntsamlare som jag, även om moderna mynt inte roar mig, ha de nya mynten. Begav mig därför i eftermiddags till Riksbanken som på premiärdagen hade öppnad ett litet växlingskontor där hugade spekulanter kunde växla till sig en liten påse med nya mynt. För 120 kronor växlades man till sig en 100 kronors sedel (Greta Garbo), två femkronor, tre tvåkronor och fyra enkronor.

Nu var det varken ”lapp på luckan” eller någon anstormning på Riksbanken. Det fanns ingen kö alls, varken vid ingången eller vid växlingsdisken. Hela proceduren tog för mig ett par minuter inklusive besök på den tillfälliga utställning som anordnats. Förra året när nya sedlar släpptes var det faktiskt kö och samma procedur tog då över en halvtimme… Fick mig dock ett ”leende på läppen” då killen efter mig i kön valde att betala med 120 enkronor av den gamla typen, eftersom dessa mynt nu ska tas ur cirkulation!

I dessa bankkort och swish-tider börjar nog mynten allt mer att spela ut sin roll som betalningsmedel och på sikt kanske även sedlarna går samma öde tillmötes? Vilket kanske dagens ”premiärfest” tydligt visar. För den yngre generationen, som jag känner den, är mynt inget man vill ha i fickan och den största relationen barnen har till mynt är pappas intresse för dessa runda, ofta slitna metallföremål…

Men det var länge sedan mynt (och numismatik) fick sådant utrymme i media som det gångna året! Kanske har uppmärksamheten skapat några nya intressenter? Även de närmaste veckorna kommer mynt att diskuteras och då särskilt när de hamnar i plånboken för första gången. En och annan kommer säkert att lägga undan det ”första” myntet som minne. Vilket kanske kan bli de första mynten i en framtida samling!

INGEMARS MYNTSIDA >>>

Nyligen nåddes vi av nyheten att KMK kan tvingas lämna lokalerna på Slottsbacken.

Mitt första besök på KMK var någon gång i skarven 1970/80-tal. Utställningen var då belägen i det övre våningsplanet på Historiska Museet på Narvavägen i Stockholm. En ganska trist utställning där mynten presenterades uppställda efter årtal. Av Oscar II mynten fanns alltså alla årgångar presenterade med ett exemplar av varje år och valör osv. I mitten av 1990-talet lämnade KMK Narvavägen och flyttade till de nuvarande lokalerna på Slottsbacken. Ett otroligt lyft för KMK som då kom att bli kanske det modernaste statliga museet i Sverige! Inte bara att museum som tilltalade oss myntnördar, utan ett modernt museum som även tilltalade andra grupper och med ståndsmässig placeringen för ett kungligt myntkabinett, granne med slottet. Nu tvingas alltså KMK lämna Slottsbacken och söka sig till ny adress?

För något år sedan ”roade” jag mig med att läsa verksamhetsplaner, årsberättelser, regleringsbrev, revisionsrapporter, den ”statliga museum-utredningens” betänkande m.m. Ganska trist läsning som tyvärr bekräftade det vi numismatiker haft på känn, mynt och numismatik får ett minskat utrymme på KMK (skulle nästan våga dryfta mig till att säga att KMK fjärmar sig från mynt och numismatik, därav min ofta använda förkortning SEM, Sverige Ekonomiska Museum). Butiken med ett bra urval av numismatisk litteratur har stängt, föredragen har fått en mer allmänekonomisk inriktning, antalet utgiva numismatiska publikationer minskar eller har nästa upphört och myntdagen i helgen var enligt uppgift ganska onumismatisk. Inte mycket utveckling har skett på ”nya” KMK sedan starten…

Att hushålla med statens resurser är viktigt för en statlig myndighet, men samtidigt tycker jag att kultur måste få kosta. Jag är beredd att betala några kronor extra i skatt för att kunna besöka bra museum. Om det är en bra affär att flytta får framtiden utvisa. Att minska hyreskostnaderna är vällovligt men en flytt är inte gratis. Troligen ska lokalerna på Slottsbacken återställas, en ny lokal ska anpassas efter KMKs behov och en ovärderlig kulturskatt ska flyttas och förvaras under tillfredställande säkerhet. Allt detta är förknippat med höga kostnader och att räkna hem affären ”sänkta kostnader, mer pengar till verksamheten” kommer att ta lång tid. Risken som jag ser det är att vi kommer att få ett ”litet” myntrum på Historiska Museet och att de mynt som exponeras kommer att bli få och kanske ryckta ur sitt större sammanhang. De stora samlingarna blir inlåsta och otillgängligt förvarade i ett bergrum. Cirkeln kanske sluts och där min KMK bana började på Narvavägen kanske den också avslutas…

Nu låter jag negativ men jag har också en positiv sida! En ny flytt kanske kan bli ett lika stort lyft för KMK som den 1997 och KMK får chansen att på nytt bli Sveriges modernaste museum! Det kanske inte är lokalens placering och storlek som är avgörande för framgång. Jag bor visserligen nära Stockholm men Sverige är avlångt och få har samma möjlighet att ”när andan faller på” göra ett besök. Det nya KMK kanske i betydligt större omfattning än i dag kan bli ett digitalt museum tillgängligt för alla, mångkulturellt genom möjlighet att ta del av budskapet på det egna modersmålet och intressant för ungdom som lever i den digitala världen. Att jag väljer ”tillgänglighet”, ”mångkulturellt” och ”ungdom/barn” beror på att detta är ord som ofta förekommer i regeringens styrning.

Jag skulle gärna sitta hemma framför datorn och besöka KMK genom att bläddra igenom samlingarna och ladda ner bilder och information kring de mynt jag just då är intresserad av. Men det kräver naturligtvis att KMKs katalogisering, fotografering och digitalisering av samlingarna tar lite fart. Det var många år sedan regeringen gav ett sådant uppdrag och Riksrevisionen har påtalat att detta arbete går på tok för långsamt. Att samlingarna digitaliseras ger inte bara möjlighet att publicera dessa på nätet, tillgänglig för alla-och-envar utan ökar också säkerheten kring objekten. Ett offentligt publicerat objekt är ett mindre intressant objekt för den ”långfingrade” än ett anonymt dito förvarat i ett lika anonymt skåp, oavsett vilket museum eller vilken samling det handlar om.

Om en flytt blir lyckad eller inte är upp till den ledning som får uppdraget att genomföra flytten. Vi får hoppas att ”flyttgeneralen” i sitt arbete också tar hjälp av kunniga numismatiker och hängivna myntsamlare som brinner för det kulturarv museet har till uppgift att bevara och visa upp!

Ingemar

Enligt Expressen (dinapengar.se) kommer KMK att lämna Slottsbacken inom några år. Enligt Eva Ramberg som uttalar sig i Expressen är det de höga hyreskostnaderna som tvingar KMK att flytta.

http://www.expressen.se/dinapengar/myntkabinettet-tvingas-lamna-lokalerna/

På bloggen har jag tidigare gett uttryck för ett visst missnöje med att mynt och numismatik fått stå tillbaks för ekonomiska ämnen, se t.ex. de föredragsserier som på senare år genomförts på KMK. Jag tycker ändå att detta är ett mycket olyckligt beslut. Idag exponeras mynten på bästa plats granne med kungliga slottet. En utmärkt placering för att sprida kunskap och öka intresset för mynt, numismatik och “ekonomiska ämnen”. Nu riskerar alltså KMK och dess utställningar att flyttas till någon otillgänglig plats, om än i Stockholm, långt från de stora allfartsvägarna. Naturligtvis har ett centralt placerat museum en viktig betydelse för vårt gemensamma intresse mynt och numismatik…
(Klockan är nu mycket och det är dags att sova… men jag kommer säkert åter till detta ämne inom kort).